”Man kan inte lita på opinionsmätningar”. ”Det görs för många opinionsmätningar”. ”Undersökningarna tar bort fokus från politikens innehåll”. Så låter det ofta när kritik framförs mot opinionsmätningarna och då särskilt mot partisympatimätningarna. I kritiken finns ofta en underton som handlar om att svenska väljare inte klarar av att hantera opinionsundersökningar och att undersökningarna skulle vara skadliga för demokratin. Vi menar att det är precis tvärt om.

Att det finns ett allmänt intresse att känna till partisympatiopinionen är inte så märkligt. Partierna och politikerna lägger ned stora resurser på att få väljarnas stöd för sin politik. Man presenterar förslag, reformer och valmanifest. Utspelen får som regel stor publicitet. Det är då naturligt att man vill veta vad väljarna tycker och om utspelet påverkar sympatierna för partiet.

Men vilken betydelse har då opinionsundersökningar för svenska väljare? För att få svar på detta ställde vi inom ramen för Novus allmänhetspanel några frågor om val och opinionsundersökningar till ett urval svenskar 18 år och äldre. Undersökningen genomfördes 19 till 24 augusti 2010 och omfattar 1.000 intervjuer (Rapporten finns på www.novusgroup.se).

Undersökningen visar att en klar majoritet av väljarna tycker att det är intressant att inför valet ta del av nyheter om politik respektive att lyssna på utfrågningar och debatter. Samtidigt visar undersökningen att varannan väljare anser att det är intressant att ta del av resultat från opinionsundersökningar. Undersökningen visar att detta till och med är mer intressant än att få kommentarer från vänner och bekanta. Partiernas hemsidor, reklam från partierna respektive bloggar och andra sociala medier är bara intressanta för ett fåtal.

Undersökningen visar också att resultat från väljarundersökningar får stort genomslag bland väljarna. Nästan nio av tio väljare har under den senaste tiden sett eller hört om resultat från opinionsundersökningar som visar det aktuella läget för partierna.

Det framförs ofta kritik mot att väljarundersökningarna inte mäter rätt. Man hänvisar då till skillnader mellan faktiskt valutfall och vad mätningarna före valet visade. Och visst finns det situationer där det främst för enskilda partier kan vara en tydlig skillnad mellan utfall och mätningar före valet. I riksdagsvalet 2002, där bland annat det kända ”valstugereportaget” gav sena och stora väljarströmmar, underskattades stödet för Socialdemokraterna samtidigt som stödet för Moderaterna överskattades. Samtidigt visar en genomgång vi gjort att samtliga ledande privata opinionsinstitut har haft rätt om utgången på blocknivå i vart och ett av de fyra senaste riksdagsvalen, det vill säga 1994, 1998, 2002 och 2006.

Litar då svenska väljare i allmänhet på de opinionsundersökningar som presenteras under en valrörelse? Tror man att de ger en rättvisande bild av opinionsläget? Här ger undersökningen ett mycket tydligt besked. Det är bara små grupper av väljare som tror att opinionsundersökningarna ger en felaktig bild. Mer än sju av tio väljare lutar mer eller mindre starkt mot att undersökningarna ger en rättvisande bild av opinionsläget. Här finns samtidigt en intressant skillnad mellan alliansväljare och rödgröna väljare. De rödgröna väljarna tror inte lika ofta som alliansväljare att opinionsundersökningarna ger en rättvisande bild av opinionsläget, vilket kanske inte är så förvånande med tanke på att mätningarna under den senaste tiden gett en bild av ökande problem med väljarstödet för de rödgröna.

Det finns en utbredd föreställning om att det val för val publiceras allt fler väljarundersökningar i Sverige. Detta är fel. Förmodligen nåddes det svenska rekordet i valrörelsen 2002. Då publicerades minst 75 mätningar av väljaropinionen under augusti och september. I valrörelsen 2006 hade antalet i stort sett halverats. I årets valrörelse har de ledande opinionsinstituten meddelat att de nöjer sig med att publicera sin väljarundersökning en gång per vecka. Sannolikt kommer vi därför att få se ännu något färre väljarundersökningar i årets valrörelse.

Vad kan man då säga om väljarundersökningarnas betydelse för valet och valrörelsen? Även om det är svårt att slå fast några exakta sanningar är det tydligt att väljarundersökningarna, i samspel med en rad andra faktorer, kan spela roll för vissa väljares ställningstaganden. Det finns ju teorier om att framgång i mätningarna gynnar partier på frammarsch men också att den som befinner sig i ett underläge kan få extra sympati. En mycket debatterad fråga gäller här i vilken utsträckning lågt stöd i väljarundersökningarna i en valrörelses slutskede kan få väljare att strömma till genom att man överger sitt favoritparti till förmån för ett andrahandsval.

För att få mer klarhet i hur det ser ut med den saken ställde vi i undersökningen följande fråga: ”Tänk dig att ett av partierna inom det regeringsalternativ du sympatiserar med riskerar att hamna under 4 procentsspärren. Skulle du då kunna tänka dig att av det skälet stödrösta på det partiet, trots att det inte är ditt förstahandsval?” Hela fyra av tio väljare svarar ett mer eller mindre starkt ja på den frågan. 14 procent är helt säkra på att de kan tänka sig att stödrösta. Det innebär att denna ”effekt” av väljarundersökningarna är högst närvarande i väljarkåren. Beredskapen till detta steg är större bland män än bland kvinnor. Och de äldsta väljarna tänker oftare än andra i denna riktning. Bland Moderaternas väljare uppger så många som var femte att de absolut kan tänka sig att i höstens val stödrösta på något av de mindre partierna inom alliansen.

Det har framförts kritik mot att det genomförs alltför många partisympatimätningar och opinionsmätningar överlag. Vi har valt att i Sverige ha allmänna val vart fjärde år. Är det tillräckligt ofta för att folkviljan skall komma till uttryck eller behövs andra sätt att få reda på vad folk tycker? Synen på behovet av opinionsmätningar är avhängigt av synen på vårt demokratiska styrelseskick. Visst kan opinionsundersökningar undvaras men det ger då ett betydligt större utrymme att uttolka folkviljan för samhällets elit. Samhället skulle bli betydligt mer centralstyrt om inte den allmänna opinionen fick en chans att komma till tals genom undersökningar.

Men görs det då verkligen för många opinionsundersökningar? Vi vill tvärtom hävda att det görs för få mätningar. Till exempel görs sällan lokala och regionala partisympatimätningar och opinionsmätningar, vilket innebär att kommunal- och landstingspolitiken tillåts leva ett liv utan att medborgarna får möjlighet att komma till tals mellan valen. Vår undersökning visar att så många som sex av tio väljare tycker att det skulle vara intressant att inför valet ta del av en lokal undersökning av opinionsläget i den egna kommunen.

Många väljare anser att väljarundersökningar ger ett intressant och rättvisande underlag som komplement till annan information när man ska ta ställning inför ett val. Allt talar för att dagens välutbildade och moderna människor i mätningarna har ett instrument för att kunna göra mer rationellt grundade val i en allt mer komplicerad värld. Vi är övertygade om att svenska väljare både klarar av att hantera och har nytta av opinionsundersökningar. Opinionsunderökningarna behövs och det behövs fler.

Alf Sjöström
vd Novus
Arne Modig
opinionsanalytiker Novus