Att vara i behov av psykiatrisk vård är svårt i sig. Att också ha ett riskbruk eller ett beroende av alkohol är en omständighet som allvarligt kan förvärra problemen. Hur riskbruk av alkohol påverkar psykiatriska patienter är relativt outforskat. Våra studier visar att det är oerhört viktigt med insatser på detta område. Både för den enskilde patienten och för samhället.

Personer med psykisk sjukdom löper dubbelt så stor risk att utveckla missbruk och beroende som befolkningen i stort. De som har de svåraste psykiska sjukdomarna, bipolär (manodepressiv) sjukdom och schizofreni, löper störst risk att utveckla beroende.

För dem som utöver att lida av en psykiatrisk sjukdom också får alkoholproblem ger detta en dramatisk ökning av risken för hälsoproblem. Våra studier visar att patienter som har en svår psykiatrisk sjukdom och samtidigt utvecklat ett beroende har upp till åtta gånger förhöjd dödlighet. Processen i riktning mot förbättring och läkning av den psykiska sjukdomen tar längre tid. Behovet av stöd och av samordning av de insatser som görs för dessa patienter ökar också dramatiskt.

Med riskbruk menas en konsumtion av alkohol som är riskabel, genom att den ökar risken för olika negativa effekter på hälsan. Till skillnad från alkoholberoende kan riskbruk ofta avhjälpas med enkla medel, om det uppmärksammas i tid. Man behöver alltså komma in tidigt i processen för att utan komplicerade åtgärder förhindra en negativ utveckling. Det finns enkla, kostnadseffektiva och vetenskapligt beprövade metoder för att hjälpa människor med riskbruk att ändra sina vanor. Ju tidigare riskbruket uppmärksammas, desto större är möjligheterna att komma till rätta med problemet och på så sätt förebygga att allvarligare hälsoproblem blir följden.

Vi som undertecknat den här artikeln har genomfört några av de första svenska studierna av riskbruk hos patienter som söker psykiatrisk vård. Det har gett oss följande kunskaper, som stämmer väl överens med resultaten från de studier som gjorts i andra länder.

Jämför man med befolkningen i stort är det betydligt vanligare att psykiatrins patienter har ett riskbruk av alkohol. Två av våra studier visar att var fjärde patient som söker psykisk öppenvård har ett riskbruk. Uppdelat på kön visar en studie att nästan var tredje manlig patient och var femte bland kvinnorna har ett riskbruk. I befolkningen i stort har var femte man och var tionde kvinna sådan alkoholkonsumtion.

Riskbruket är vanligast i de yngre åldersgrupperna. Särskilt höga siffror har vi hittat hos unga män (under 30 år) som söker för ångest, depression eller liknande psykiska problem. Även bland kvinnorna är andelen hög. Bland kvinnor under 25 år är det mer än varannan patient som har en riskabel alkoholkonsumtion. Unga kvinnor är samtidigt också en grupp som söker psykiatrisk öppenvård oftare än andra.

Bland patienter på psykiatriska akutmottagningar är mönstret med en förhöjd alkoholkonsumtion ännu mer uttalat. Våra studier visar att över hälften av dem som kommer till en psykiatrisk akutmottagning ligger över gränsen för riskbruk av alkohol. Bland dessa har hälften redan utvecklat ett beroende, det vill säga riktigt allvarliga alkoholvanor med stora medicinska och sociala konsekvenser.

Många patienter med psykiatriska besvär tas om hand av läkare på vårdcentraler. Även här ser vi samma mönster som inom psykiatrin. I en av våra studier av patienter som söker på vårdcentral har vi funnit ett tydligt samband mellan riskbruk av alkohol och symptom av typ ångest eller depression.

Hälften av de patienter som söker vård på vårdcentral och som har ett riskbruk uppger att de lider av symptom i form av ångest och depression. Om den riskabla alkoholkonsumtionen inte uppmärksammas kan följden bli att behandlingsinsatser för de psykiska besvären blir delvis missriktade och antagligen mindre meningsfulla.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att en stor del av psykiatrins patienter har ett riskbruk av alkohol. Vi tvingas konstatera att psykiatrin i stort blundar för detta problemområde. Detta är fallet även om patienterna har allvarliga problem, får omfattande behandling och, som sker i flertalet fall, använder olika läkemedel.

Vi vet inte så mycket om exakt vilka komplikationer som kan uppstå som en följd av kombinationen av överkonsumtion av alkohol och användande av läkemedel som verkar på hjärnan. Men vi vet att psykofarmaka och alkohol tillsammans kan ge negativa effekter, att en hög alkoholkonsumtion leder till både depressiva besvär och ångest, och att de negativa sociala konsekvenserna av överkonsumtion av alkohol är uttalade. Vi vet att såväl beroendetillstånd som riskbruk inverkar allvarligt på den psykiska hälsan, och att de kan leda till att den behandling som sätts in inte får avsedd effekt.

Regeringens utgångspunkt för folkhälsopolitiken är att ett hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande perspektiv ska genomsyra alla delar av hälso- och sjukvården. Det håller vi med om. Men den kanske viktigaste ambitionen måste vara att inte ställa vissa grupper utanför - och särskilt inte de grupper som har de största behoven, och som har sämre förutsättningar än andra.

Riskbruksarbetet inom psykiatrin är ett eftersatt område. Men potentialen är oerhörd. Med små medel kan man göra mycket för att förbättra situationen för denna patientgrupp och, i många fall, förhindra att de psykiska besvären förvärras, riskbruket utvecklas till ett beroende och att sociala problem i arbetsliv och familj ytterligare försvårar en redan utsatt situation.

Kunskapsläget bland dem som arbetar inom psykiatrin behöver förbättras och de vetenskapligt beprövade metoder, kort motiverande rådgivning att minska konsumtionen, som kan användas i arbetet mot riskbruk behöver spridas. Vi behöver också ta reda på mer om hur och vilka som utvecklar ett riskbruk och hur vi bäst når dem.

Regeringen satsar nu 2.700 miljoner kronor på att förbättra förhållandena för psykiskt sjuka, 250 miljoner årligen på bland annat alkohol- och narkotikaförebyggande insatser och ytterligare 125 miljoner på olika hälsoinsatser. Ändå ställs psykiskt sjuka utanför den förnyelse av folkhälsopolitiken som genomförs de närmaste åren och detta trots att det utlovats i proposition 2007/08:110.

Enligt vår mening bör regeringen agera kraftfullt och snabbt ta fram ett åtgärdspaket för att förhindra onödigt mänskligt lidande och förebygga stora, kostnadskrävande framtida problem. Det är dags att uppmärksamma riskbruk av alkohol, tobak med mera som ett problem bland psykiatrins patienter.

AGNETA ÖJEHAGEN
Professor i psykosocial forskning,
Lunds universitetssjukhus
ANNIKA NORDSTRÖM
Socionom och medicine doktor i psykiatri,
riskbrukssamordnare i Västerbottens läns landsting
GÖRAN NORDSTRÖM
Med dr och överläkare, Psykiatrin Trelleborg
GUNILLA CRUCE
Socionom och doktor i medicinsk vetenskap
SOPHIA EBERHARD
Leg läkare, STläkare i psykiatri och doktorand
CHRISTINA NEHLIN GORDH
Socionom, doktorand vid institutionen för
neurovetenskap och psykiatri,
Akademiska sjukhuset i Uppsala