Det finns en tradition av att förneka och bagatellisera antisemitism i Sverige. En vanlig uppfattning är att fördomar och fientlighet mot judar möjligen kan finnas bland mindre grupper rasistiska extremister, men att de knappast utgör ett allmänt samhällsproblem. Denna syn är till stor del ett resultat av den retuscherade nationella självbild som växte fram efter andra världskriget.
Att antisemitism efter 1945 har fortlevt i Sverige och kommit till uttryck i form av propaganda, hatbrott, folkliga attityder och stereotypa bilder i medier och offentlig debatt har vi vetat sedan länge. Detta har också belysts i flera vetenskapliga undersökningar. Däremot har vi saknat kunskap om hur utbredda antijudiska fördomar är i den svenska befolkningen. Nu vet vi bättre.
I rapporten "Antisemitiska attityder och föreställningar i Sverige" som publiceras i dag, redovisas resultaten från den första systematiska attitydundersökning i denna fråga som gjorts i vårt land. Undersökningen, som genomförts av forskarna Henrik Bachner och Jonas Ring på uppdrag av Forum för levande historia och Brå, bygger på data från närmare 3 000 personer i åldern 16-75 år vilka under perioden mars-maj 2005 besvarat en postenkät.
Studien är en uppföljning på "Intoleransrapporten" (en kartläggning av ungdomars intolerans som Forum för levande historia och Brå presenterade 2004) och kommer under året att kompletteras med två undersökningar av islamofobi och en om homofobi.
Syftet med studien har varit att kartlägga utbredningen av antijudiska attityder och föreställningar, men också att undersöka hur förekomst av antisemitism hänger samman med vissa sociala, politiska och andra bakgrundsförhållanden. Med utgångspunkt i svensk och internationell forskning på området har ett stort antal antisemitiska motiv undersökts. De som besvarat enkäten har tagit ställning till påståenden som ger uttryck för såväl historiska som samtida antijudiska föreställningar.
Mytologiska bilder av judisk makt över medier, politik och ekonomi utgör de kanske allra mest centrala inslagen i antijudiskt tänkande. Resultaten visar att denna typ av föreställningar omfattas av en betydande andel svenskar.
26 procent av samtliga tillfrågade menar till exempel att "judarna har stort inflytande över världsekonomin" och 15 procent instämmer helt eller delvis i påståendet att "judarna har för stor makt i världen i dag".
Om högutbildade har jämförelsevis färre fördomar om judar än lågutbildade, så gäller detta samband inte för föreställningar om "judarnas" makt och inflytande. För benägenheten att omfatta denna typ av bilder tycks utbildningsnivån inte spela någon som helst roll. Av detta kan vi även dra slutsatsen - ingalunda ny, men icke desto mindre viktig - att utbildning tenderar att motverka fördomsfullt tänkande, men utgör på intet sätt ett hinder mot irrationella föreställningar om judar.
Dessa resultat är oroande. Just mytbildningar om "judarnas" makt kan bli synnerligen farliga i tider av politisk eller ekonomisk kris, då de lätt kan exploateras av populistiska och antidemokratiska politiska krafter. Det finns också anledning att tro att den förhållandevis stora utbredningen av detta slags bilder delvis skulle kunna hänga samman med deras förekomst och relativa legitimitet i medier och offentlig debatt.
Undersökningen visar vidare på en icke obetydlig förekomst av antisemitiska attityder och föreställningar relaterade till Förintelsen, dess konsekvenser och fortsatta närvaro i samtida politik och kultur.
Att 14 procent i olika grad instämmer i påståendet att "Judarna utnyttjar nazisternas judeutrotning (Förintelsen) i ekonomiska och politiska syften" indikerar också att de uråldriga stereotyperna om girighet och utsugande långtifrån är utslocknade.
Kritik av israelisk politik är av självklara skäl inte antisemitism. Resultaten tyder dock på att antijudiska föreställningar och förhållningssätt kopplade till Israel och den israelisk-palestinska konflikten har ett visst stöd. Så menar till exempel 26 procent att Israels politik "präglas av en i Gamla testamentet rotad hämndlystnad" och närmare en av tio sluter helt eller delvis upp bakom föreställningen att Israels existens utgör ett hinder för fred på jorden.
Om närmare hälften av alla svenskar tycks uppfatta svenska judar som "riktiga" eller "fullvärdiga" svenskar, finns också en betydande andel som vacklar i denna fråga.
Att 25 procent är negativa till tanken på en jude som statsminister tyder på att gans-ka många definierar svenskhet på ett sätt som utestänger judar.
Resultaten från en sammanslagen attitydskala, bestående av ett stort antal antisemitiska påståenden, pekar på att 5 procent av svenskarna hyser en stark och konsekvent antisemitisk inställning. Denna andel motsvarar inte samtliga som bär på fördomar mot judar, utan endast dem för vilka en negativ inställning till judar är systematisk.
En andel om 36 procent inbegriper en betydande grupp med en delvis ambivalent inställning till judar. Denna andel omfattar individer som instämmer i vissa antisemitiska påståenden men tar avstånd från andra och/eller har svårt att klart ta ställning för eller emot antisemitiska utsagor. Totalt 59 procent avvisar på ett generellt sätt antisemitiska fördomar.
Ser vi till hur förekomst av antisemitism sammanhänger med vissa bakgrundsfaktorer visar undersökningen att fördomar mot judar är jämförelsevis mer utbredda bland män, lågutbildade och arbetare. Ambivalens och negativa attityder är något mer förekommande inom de äldsta ålderskategorierna, men några större skillnader mellan generationerna finns inte.
Partipolitiska preferenser tycks ha liten inverkan, bortsett från gruppen sympatisörer med extremnationalistiska partier bland vilken andelen judefientliga är klart större. Antisemitiska attityder är också mer utbredda bland svenskar med utländsk bakgrund än bland andra. En markant skillnad framträder beträffande religiös-kulturell tillhörighet: antisemitismen är jämförelsevis betydligt mer utbredd bland dem som identifierar sig som muslimer än bland dem som betecknar sig som kristna eller icke-religiösa.
Undersökningen kan inte säga huruvida fördomar mot judar ökar eller minskar bland svenskar, men den visar med stor tydlighet att antisemitismen utgör ett allvarligt samhällsproblem i vårt land. Samma eller liknande antijudiska föreställningar som förekommer i andra europeiska länder och i vissa fall globalt är närvarande även i Sverige.
Denna kunskap måste nu det demokratiska samhället ta till sig. Den bör ligga till grund för ett intensifierat och utvidgat arbete mot antisemitism. Förnekanden och bagatellisering av problemet, liksom tystnad och passivitet inför dess yttringar, måste nu ersättas av realism, bestämdhet och tydlighet.
Heléne Lööw
Överintendent, Forum för levande historia
Henrik Bachner
Fil doktor idéhistoria