"Var fjärde tonåring utan stöd vid kris"

Organisationen Barnens rätt i samhället, Bris, är inte ensamt om att se de problem som ungdomar möter i skolan, på fritiden, via nätet och i familjerna. Under de senaste åren har ett flertal rapporter och utredningar, bland annat Barnombudsmannens rapport "Upp till 18" konstaterat att tonåringar i dag mår sämre än tonåringar för tio år sedan. I utredningarna står bland annat att läsa att allt fler ungdomar går ut skolan utan avgångsbetyg och att mobbningen inte minskar i våra skolor trots antimobbningsprogram. Vi vet att många unga känner oro och ångest och känner sig övergivna. Medierna beskriver med rätta detta som att många unga har problem och svårigheter. Men när vuxenvärlden drar slutsatsen att det är ungdomarna som är problemet gör vi det alltför lätt för oss.

Vuxenvärlden svarar med att ropa efter metoder för att hantera ungdomsproblemen och tror uppenbarligen att mer av regleringar, övervakning och repressalier är svaret på unga människors oro för sin egen framtid.

Bris vill se en annan väg; Debatten bland oss vuxna borde i stället handla om hur vi vuxna i tid kan gå in och ge stöd. Hur vi långsiktigt kan bygga upp barns och ungas självkänsla, stärka förmågan att ta ansvar för den egna utvecklingen och förmåga att gör egna och sunda livsval.

Genom alla samtal Bris får av barn och unga kan vi visa på effekterna av att ungdomar lämnas utan det viktiga vuxenstödet. De ungdomar som kontaktar Bris har alltid ett skäl och gör det av eget val. De utgör därmed inget statistiskt tvärsnitt över unga i Sverige i dag.

För att se hur tonåringar mer generellt ser på kommunernas arbete för att möta deras behov, genomförde Bris nyligen en undersökning tillsammans med MSN, där vi bjöd in tonåringar i åldern 14 till 17 år att anonymt svara på en webbenkät om bland annat fritid, vuxenrelationer, skola och myndighetskontakter. Åtta frågor besvarades av 8 000 - 9 700 ungdomar, där en knapp majoritet, sex av tio, var flickor.
På frågan om vilka tre saker som är viktigast för att man ska må bra får "kompisar" inte överraskande högst värde - men därefter kommer "föräldrar". Relationer och en sådan faktor som "att känna att man behövs" är långt viktigare än till exempel utseende och saker (mobil, ipod, nya kläder med mera).

Vi frågade också om vem de skulle kontakta om de hade ett personligt problem som de behöver prata med någon utanför familjen om. Här fanns alternativ som släktingar, skolsköterska/kurator, lärare, kompisars föräldrar, tränare och så vidare, samt alternativet "någon annan".

Skrämmande, men inte helt överraskande är att så många som 26 procent har angett alternativet "Jag kommer inte på någon". Enligt Bris är detta utmanande för hela vuxenvärlden att mer än var fjärde tonåring inte kommer på någon som de skulle kunna prata med utanför familjen - och för en tonåring kan det vara viktigt.

Siffrorna bekräftas när vi frågar om tillgänglighet när det gäller fritidsgårdar, skolhälsovård, ungdomsmottagning - verksamheter som utgör viktiga delar av ungdomars möjlighet till vuxenstöd. Mindre än hälften av ungdomarna som svarat menar att det oftast går att få tag på skolsköterska eller skolkurator, och nästan lika många utrycker att det är svårt att få tag på dem. Totalt säger närmare 9 procent att man inte vet hur skolhälsovården fungerar, och okunskapen är än större om man bara ser till pojkarna.

Drygt hälften säger sig ha ungdomsmottagning där de bor och kan tänka sig gå dit om de behöver. Ungefär en av fem säger att man inte vet om det finns någon ungdomsmottagning där man bor, eller att det inte finns någon alls. En dryg fjärdedel menar att en ungdomsmottagning finns, men antingen vill man inte gå dit eller så kan man inte på grund av för långt avstånd eller på grund av otillgängliga öppettider.

Fritidsgårdar efterfrågas framför allt av barn i högstadieåldrarna. 25 procent tycker att det fungerar bra som det är, medan 20 procent helt saknar verksamhet eller efterfrågar bättre öppettider.

Bris ställde också en fråga om tonåringarnas uppfattning om socialtjänsten. 15 procent svarade att de har haft kontakt med socialtjänsten och av dem är det lika många som tycker sig ha blivit bra bemötta, som tvärtom. En slående stor andel av ungdomarna, 45 procent, menar sig inte veta något om socialtjänsten alls. Detta bekräftar den uppfattning Bris får i många av kontakterna med ungdomar - att då de behöver stöd och hjälp är det alltför många som inte alls vet vart de kan vända sig. Bris erfarenhet är att om barn och ungdomar som söker hjälp inte känner sig respekterade eller tagna på allvar, blir risken stor att de tappar tillit till vuxenvärlden, med framtida konsekvenser för dem själva och för samhället.

Bris erfarenheter från kontakterna med barn och unga visar oss också att socialtjänsten gör alltför lite för att informera om sitt arbete och sina resurser, vilket leder till att många ungdomar inte hittar den hjälp de faktiskt vill ha, eller för sent får del av hjälpen.

Undersökningen ställde till sist också en fråga rörande ungdomarnas vilja och förmåga att själva påverka i sin kommun. Endast 13 procent hade någon kännedom om ungdomsråd eller ungdomsombud i kommunen och av dem väljer hälften av ungdomarna ändå andra vägar när de vill påverka. En knapp tredjedel vet inte hur de ska gå till väga för att påverka - men viljan att påverka och förändra är tydlig, endast en fjärdedel säger sig sakna intresse för att påverka saker i sin kommun.

När det i kommunerna saknas pengar för stödjande och förebyggande arbete visar till exempel rapporten "Tänk långsiktigt" (Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet och Skolverket år 2004) att kommunens kostnader för en tonåring på glid är dubbelt så stora som för en "vanlig" tonåring. Och får tonåringen ingen hjälp alls, eller för sent, blir kostnaderna livslånga.

Barnrättsorganisationerna, politiska företrädare, anställda inom kommuner och landsting, alla har vi pratat om detta, och somligt har hänt. Men vi kan inte stillatigande se på hur alltför många barn och unga lever utan framtidstro och känner misströstan inför sitt eget liv.

Bris utmanar landets kommunpolitiker: Stärk det generellt förebyggande och stödjande arbetet - och tassa inte runt. Ta i ordentligt. Vi är övertygade om att det bara finns vinnare i detta - för ungdomar såväl här och nu som på lång sikt, och även ekonomiskt! Vi vill ha en starkare elevhälsa med högre närvaro i tonåringarnas vardag, en tydligare socialtjänst som inbjuder ungdomar att söka hjälp, ökad tillgänglighet av fritidsgårdar med vuxen personal, ungdomsmottagningar i alla kommuner och kommuner som tydligt välkomnar och hjälper unga människor att vara med och påverka i det egna sammanhanget.

Vi önskar se fler politiker som vågar utmana "stuprörsekonomin" där man bara ser på sin egen resultatrapport - och i stället ser att ett brett förebyggande arbete också är det enda samhällsekonomiskt rätta.
INGELA THALÉN
GÖRAN HARNESK
MARTIN HÖÖG

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut