Svensk Kärnbränslehantering AB, SKB, avser att vid kommande årsskifte lämna in en ansökan om att få bygga ett slutförvar för Sveriges använda kärnbränsle. Metoden, KBS-3, bygger på 30 års omfattande forskning på universitet, högskolor och laboratorier i Sverige och runt om i världen.

I Finland finns redan ett beslut om att man ska använda den svenska metoden. Flera andra länder visar stort intresse och bedömer metoden som den mest genomarbetade i världen. När vår ansökan lämnats in kommer den att genomgå en mycket ingående granskning av att den uppfyller säkerhetskraven.

Som framgår av artikeln på DN Debatt av Torbjörn Åkermark den 31 juli finns det de som vill stoppa en prövning av vår ansökan. Vi ställer oss frågan varför man motsätter sig den allsidiga prövning som då kommer att ske med stöd av oberoende internationell expertis. Istället vill man agera överdomare och påstår utan tillstymmelse till säkerhetsanalys att metoden inte kan uppfylla kraven. Istället för att möta SKB och andra forskare i en öppen vetenskaplig diskussion, vilket vi inbjudit till, väljer man att driva kampanj i media.

Vidare väljer Torbjörn Åkermark att inte med ett ord nämna att de resultat om korrosion av koppar i syrefritt vatten som han hänvisar till inte har kunnat verifieras i oberoende experiment. Han nämner inte heller att de ifrågasätts av en stor del av den samlade internationella expertisen inom området, vilket inte minst framgick vid det seminarium som Statens Kärnavfallsråd arrangerade i frågan i november 2009.

Ej heller nämner Torbjörn Åkermark att ytterligare sådana försök, på initiativ av SKB, kommer att göras på Ångströmlaboratoriet vid Uppsala universitet och att en referensgrupp bildats så att alla inblandade parter tillförsäkras insyn. Istället raljerar han om ”prov som legat och skvalpat”. Det beklagar vi.

Så till några klargöranden rörande vad Åkermark framför om våra kapslar och flerbarriärsystemet:

• Den forskning som genomförts i Sverige och internationellt har gett en god kunskap om kopparkorrosion och hur den kommer att påverka kapseln. Det är framförallt syre och på längre sikt sulfid som ger en långsam korrosion av kapseln. På 500 meters djup finns inget löst syre i vattnet och leran som omger kapseln begränsar mängden sulfid som kan korrodera kapseln – och även transport av andra ämnen till och från kapseln. Den av forskargruppen på KTH föreslagna korrosionsmekanismen ger – om den nu existerar och fungerar på det sätt dom påstår – endast ett försumbart bidrag jämfört med sulfidkorrosion. Detta då den föreslagna mekanismen, enligt forskarna själva, skulle bilda vätgas samt, vilket är viktigt, avstanna om vätgasen inte kan transporteras bort. Här spelar både den omgivande leran samt berget en viktig roll.

• De forskningsinsatser Åkermark efterfrågar har i allt väsentligt redan genomförts och finns redovisade i vetenskaplig litteratur och SKB-rapporter. Studier har gjorts av naturliga och arkeologiska förekomster av metallisk koppar, alternativa kapselmaterial har utvärderats, samverkan mellan kapsel och leran studerats liksom påverkan av strålning (radiolys). Det vore mer rationellt att genom att granska vår kommande ansökan och dess säkerhetsanalys värdera om kunskapen är tillräcklig än att kräva tio års förutsättningslös forskning.

SKB har en enda uppgift och ambition, nämligen att åstadkomma en säker slutförvaring av kärnavfallet. Vi välkomnar alla kritiska synpunkter och tar upp dem i vårt arbete, men vi reagerar när man i den allmänna debatten förvränger fakta och drar slutsatser som saknar grund. Vi ser fram emot att vår ansökan ges en ingående, saklig och systematisk prövning med fokus på säkerheten och inget annat.

Peter Wikberg
filosofie doktor, forskningschef

Olle Olsson
teknologie doktor, projektchef

Svensk Kärnbränslehantering AB