Gymnasieskolans yrkesförberedande program upplever en renässans i den politiska debatten. Det går en skiljelinje i synen på yrkesprogrammen mellan den borgerliga regeringen och den förra socialdemokratiska regeringen. Vi riktar här en direkt uppmaning till regeringen att söka en bred majoritet för sina förslag om gymnasieskolan. Skolan kommer att behöva arbetsro om reformarbetet ska ge resultat.
Frågan är hur vi utformar en yrkesutbildning som både tillfredsställer arbetsmarknadens krav och samtidigt lockar de ungdomar som vill ha ett jobb direkt efter gymnasieskolan att satsa på en utbildning. I dag presenterar LO och Lärarnas riksförbund en ny rapport vid en gemensam hearing om den framtida gymnasieskolan. Rapporten bygger på en SCB-undersökning som gjordes förra året bland elever som gick ut gymnasieskolan 2002/03.
I rapporten framgår det bland annat att 31 procent av de elever som lämnat ett yrkesförberedande program saknade arbete som huvudsaklig sysselsättning knappt tre år efter sin utbildning. Av dem som hade fått arbete var det endast 55 procent som hade arbete helt eller delvis inom det område de utbildat sig.
Av de yrkesförberedande programmen fanns den största andelen i jobb bland dem som gått fordonsprogrammet, 88 procent hade arbete som huvudsaklig sysselsättning. Näst högsta andel i jobb fanns i bygg- eller hotell och restaurangprogrammet, 75 procent. Lägst andel återfanns i omvårdnadsprogrammet (50 procent) och barn och fritidsprogrammet (53 procent).
Det uppvisas också tydliga könsskillnader när det gäller etableringen på arbetsmarknaden. Unga män har betydligt lättare att etablera sig än unga kvinnor. Som exempel kan nämnas de som avslutat fordonsprogrammet. 53 procent av kvinnorna från detta program hade arbete som huvudsaklig sysselsättning, motsvarande siffra för männen var 89 procent, motsvarande situation för dem som lämnat omvårdnadsprogrammet var 48 procent för kvinnorna och 66 procent för männen.
Rapporten lyfter även fram det faktum att en tredjedel av en årskull lämnar gymnasieskolan totalt eller från yrkesprogrammen utan slutbetyg och grundläggande behörighet för högre studier. Även om många elever läser in gymnasiekompetens senare under livet, innebär det att gymnasieskolan inte klarar sitt uppdrag.
I stället för att fokusera på att 50 procent ska påbörja en högskoleutbildning före 25 års ålder borde man fokusera på att 50 procent ska skaffa sig en eftergymnasial utbildning någon gång under arbetslivet och att 100 procent ska lyckas ta sig igenom och klara målen i gymnasieskolan.
Vi ser några områden som måste beaktas för att förbättra kvaliteten på gymnasieskolans yrkesförberedande program och för att bättre möta elevernas och arbetslivets behov.
1. Hög kvalitet på alla yrkesförberedande gymnasieprogram.
Arbetsgivare ska kunna lita på att eleverna som går ett yrkesinriktat program har relevanta kunskaper för arbetet. Det är inte acceptabelt att skillnaderna är så stora mellan programmen, i synnerhet inte när de så tydligt är könsrelaterade.
2. Behöriga yrkeslärare.
Vi ser det som självklart att lärare i yrkesprogrammens karaktärsämnen ska ha lärarutbildning och vara behöriga för sina ämnen. Samtidigt ska yrkeslärare vara uppdaterade på utvecklingen inom sitt branschområde. Det måste också finnas drivkrafter för att välja en lärarutbildning. Ett sätt kan vara att inrätta kombinationstjänster där läraren delar sin tjänst mellan fortsatt arbete i branschen och i skolan.
3. Enskilda kommuner klarar inte utbildningsuppdraget.
Gymnasieskolans yrkesförberedande program är en viktig del i ett närings- och arbetsmarknadspolitiskt perspektiv. Det är inte rimligt att alla kommuner anordnar alla yrkesförberedande program. Vi efterlyser ett ökat regionalt ansvar för gymnasieutbildningarna.
4. Fler elever ska få särskild behörighet.
Alla gymnasieelever behöver en teoretisk kärna i sin utbildning för att klara ett framtida yrkesliv och vidare studier. De frågor vi vill resa är hur denna kärna ska se ut. Vilken kunskapsgrund behövs för att klara ett visst yrke och karaktärsämnesstudier? Vilken gemensam utbildning är det rimligt att alla elever som går gymnasieskolan ska få med sig? Vilka förkunskaper krävs för att tillgodogöra sig högskolestudier?
Vår gemensamma ambition är att det inte ska finnas onödigt höga trösklar in i högskolan. De trösklar som finns ska vara anpassade för de utbildningar det gäller och möjliggöra för studenterna att tillgodogöra sig de framtida studierna. Fler elever på yrkesprogrammen bör få särskild behörighet. Ett sätt kan vara att ha färre obligatoriska kärnämnen och i stället anpassa de teoretiska ämnena på yrkesprogrammen utifrån behoven inom det framtida verksamhetsområdet. Det innebär en ambitionshöjning jämfört med hur det ser ut i dag då många måste komplettera trots att de har gymnasieexamen.
I dag finns inget krav på att man ska ha godkänt i kärnämnena för att ha behörighet till högskolan. Det har varit kritiserat av högskolorna som anser att man behöver ha godkänt i engelska och svenska för att klara högskolestudierna. De relativt låga kraven för allmän behörighet har lett till att särskild behörighet krävs på alla yrkesutbildningar på högskolan och på många av de fristående kurserna.
5. Utred avhoppen.
Ambitionen med den framtida gymnasieskolan måste vara att alla elever ska klara sina studier. I dag lämnar cirka två tredjedelar av en årskull gymnasieskolan med slutbetyg omfattande grundläggande behörighet för högre studier. Den pågående gymnasieutredningen måste noggrant undersöka orsakerna till avhoppen i gymnasieskolan.
6. Ordning och reda på utbildningsmarknaden.
Utbildningssystemet har blivit alltmer marknadsorienterat och konkurrensen mellan skolor och kommuner har hårdnat. Ungdomar lockas med marknadsföring och erbjudanden om allt från gratis bärbara datorer till rikskuponger och attraktiva skolmiljöer.
Avståndet till arbetsmarknaden och vad den efterfrågar har samtidigt ökat och allt fler ungdomar går utbildningar inom populära sektorer där arbetsmarknadsutsikterna är dåliga. Programmens relevans och kvalitet kan därför ifrågasättas.
7. Studie- och yrkesvägledning till varje elev.
Ungdomar behöver ett väl underbyggt beslutsunderlag för att kunna göra sina egna val till gymnasieskola, yrkesliv eller högre studier. Studie- och yrkesvägledningens roll är många gånger otydlig och saknar koppling till skolarbetet. Ett första steg för att förbättra situationen är att alla skolor börjar arbeta efter styrdokumenten för studie- och yrkesvägledningen.
8. Eftergymnasiala yrkesutbildningar.
Framtiden ställer krav på ett kontinuerligt lärande och inom många yrken behövs någon form av eftergymnasial utbildning som inte kan tillgodoses genom högskolestudier. Många upplever även ett rent personligt behov av att kunna utvecklas och gå vidare inom sitt yrke.
Vi behöver en konstruktiv diskussion kring de yrkesförberedande programmen. LO och Lärarnas riksförbund uppmanar de politiska partierna att finna gemensamma lösningar. För att skapa en högre måluppfyllelse behövs en gymnasieskola som präglas av arbetsro och hög kvalitet.
WANJA LUNDBY-WEDIN
Ordförande, Landsorganisationen
METTA FJELKNER
Ordförande, Lärarnas riksförbund