Om några månader ska Försvarsmaktens 18:e styrka i Afghanistan börja sin tjänstgöring. Försvarsmaktens engagemang i Afghanistan påbörjades 2002. Sedan 2006 leder vi stöd till säkerhet och uppbyggnad i fyra av landets 34 provinser inom ramen för Isaf (International security assistance force). Det är en militär insats som genomförs med ett FN-mandat som grund och involverar 42 länder.
Den senaste tiden har säkerhetsläget försämrats för såväl civilbefolkning som det internationella stödet. Under sensommaren och hösten har det svenska förbandet varit utsatt för attacker och indraget i ett flertal eldstrider. Våra soldater har agerat resolut inom det regelverk som finns för insatsen.
Det finns flera händelser där soldater i stridssituationer gjort extraordinära insatser. Våra soldater håller högsta klass. Vår strategi är att försöka vinna afghanernas förtroende och att de successivt ska ta ett större ansvar för sin egen säkerhet och utveckling. Försvarsministern har uttryckt att vårt svenska bidrag till insatsen i Afghanistan är respekterat och uppskattat. Vi har all anledning att vara stolta över deras insatser.
Ett mått på att vi gör skillnad var att på valdagen, den 20 augusti, kunde samtliga vallokaler i vårt ansvarsområde hålla öppet som planerat hela dagen. De afghaner som så önskade, kunde gå och rösta.
Mycket talar emellertid för att situationen i Afghanistan blir värre innan den blir bättre. Politikerna i de 42 länder som bidrar med soldater för Afghanistans framtid är överens. Afghanistan behöver hjälp att bli stabilare. Samtidigt är det en hjälp till samtliga nationer världen runt. Vår närvaro minskar grogrunderna för internationell kriminalitet – ofta med narkotika i bakgrunden – samt minskar värvningsmöjligheterna för framtida terrorister. Lyckas vi blir världen säkrare. Men vägen dit är lång.
Framgången ligger i den långa och goda tradition av samverkan som Sverige använt sig av. Det totalförsvarskoncept som legat till grund för försvaret av vårt rike drar vi nytta av i Afghanistan.
I norra Afghanistan kompletterar våra soldater de insatser som görs av Sida och andra internationella bistånds- och hjälporganisationer.
Nu höjer vi ambitionen. I det svenska ansvarsområdet har det tidigare bara funnits en utvecklingsrådgivare. Nu blir det fyra, varav en afghan. Dessutom ska mer av det bistånd Sverige ger till Afghanistan riktas direkt till det område Sverige ansvarar för. 25 procent – drygt 100 miljoner kronor – ska öronmärkas för utvecklings- och biståndsprojekt där. Det kommer att göra skillnad.
Den svenska styrkan har till uppgift att bidra till ökad säkerhet. Men också att stötta ledare på provins- och lokalnivå att utöva demokratisk och effektiv ledning utan korruption. Arbetet innebär också engagemang i återuppbyggnadsprojekt.
När det svenska engagemanget ökas i norr finns det anledning att tydligare fokusera på våra kärnområden. Försvarsmakten ska i första hand bidra till säkerhet. Stöd till att utveckla god förvaltningspraxis och återuppbyggnad är områden som måste vila på civilt kunnande.
Därför är det naturligt att vi inom snar framtid får en civil chef som leder helheten i det svenska arbetet i Afghanistan. Andra områden i Afghanistan har redan gått denna väg. Försvarsmaktens del blir då att stödja det svenskledda området med säkerhet och skapa förutsättningar för civilt arbete. En svensk totalförsvarsmodell på export, således.
Varje steg vi tar för att öka det civila inslaget i en gradvis säkrare miljö är en bit närmare ett fungerande samhälle. Förenar vi, på ett balanserat sätt, de civila och militära ansträngningarna ytterligare har vi bättre förutsättningar att lyckas. En civil ledning med ansvar för återuppbyggnad och mentorskap för afghanska chefer i kombination med militär säkerhet skapar inte bara ett effektivt svenskt bidrag utan är också en bra förebild för det afghanska folket.
När jag nyligen besökte förbandet kunde jag konstatera att stämningen var mycket god, trots den riskfyllda miljön som det verkar i. Deras professionella agerande är ett skäl till att vi sedan 2005 inte drabbats av förluster.
Vi svenskar måste likväl vara beredda på att vi kan komma att drabbas av ytterligare förluster.
En fråga jag försökt skaffa mig kunskap om i såväl Danmark som i Kanada och USA, är stödet till de kvinnor och män som gör insatser i Afghanistan. I dessa länder är stödet för soldaterna starkt. Detta oavsett om den som uttalar sig är för eller emot det som sker i Afghanistan. Debatten hålls isär. I Sverige blandas den ihop, vilket har lett till att de kvinnor och män som gör ett fantastiskt arbete i Afghanistans norra provinser ibland kan känna att de saknar stöd hemifrån.
Det vill jag ändra på. Jag vill att vi visar respekt och uppskattning för det arbete våra soldater utför. Vi som svenskar bryr oss om alla våra soldater, oavsett var i samhället vi befinner oss.
För det är våra soldater värda. Stöd våra trupper.
Sverker Göranson
överbefälhavare