I reportagen vittnade läkare och forskare om hur köp-och säljmodeller urholkar vårdetiken. Sjukhus och vårdcentraler lockas att prioritera ”lönsamma” patienter, inte sällan på bekostnad av de mest vårdbehövande. Detta är förstås en politisk fråga.
Men när det sent omsider kommer en reaktion från Socialdepartementet är det en opolitisk managementexpert (med bakgrund i SKL) som håller i pennan. Tjänstemannen hävdar att det jag skildrat inte existerar. Ingen patient blir satt på undantag av några prislistor. Och har Sverige färre vårdplatser än något land i Europa så är det bara ett bevis på hur effektivt vården fungerar. Underförstått: Sverige behöver inte fler vårdplatser.

Det här var ord och inga visor. Hade Göran Hägglund sagt detta skulle det bli uppståndelse. Men vänta litet, vem är det egentligen som talar? En ”nationell vårdsamordnare” som är Molins titel, representerar väl ändå sin minister? Då är det alltså ett politiskt budskap? Det verkar så, men säker kan man inte vara. Vidare framgår det av Molins artikel att jag inte är ensam om min okunnighet i sjukvårdsfrågor. Också Läkarsällskapet pratar tydligen i nattmössan när man varnar för att prislapparna hotar patientsäkerheten och urholkar etiken. Återigen skarpa besked, ja rentav ett utspel. Men från vem? Om det är socialministerns mening, kan han väl säga det själv - och ta debatten? Och har han en annan mening än sina tjänstemän är det hög tid att komma ut.

Jag skall återkomma till den frågan (om vad New public management gör med det politiska ansvaret) i en senare artikel. Här vill jag bara kommentera Roger Molins åsikt att mina reportage bygger på ”anekdotisk information”.

Anekdot betyder ”kortare roande historia”. Om Roger Molin menar att mina två berättelser om avlidna på sjukhus var ”anekdoter” bör han låta besiktiga sin språkkänsla. I de historierna fanns ingenting att skratta åt. Och vill han säga att jag bygger analysen på slumpmässigt vald information, föreslår jag en sightseeing på svenska vårdcentraler och sjukhus, alternativt att han läser några av de fyrtiofem rapporter, utredningar och artiklar som omtalas i reportageserien.

Maciej Zaremba