Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Varje lösning måste utgå från att blockaden hävs”

Israel och Hamas har låst fast sig i sitt misslyckande, skriver Carl Bildt.
Israel och Hamas har låst fast sig i sitt misslyckande, skriver Carl Bildt. Foto: Jinipix/REX

Fyra principer för varaktig fred: Blockaden av Gaza måste hävas, Israels legitima säkerhetsintressen måste tas till vara, Gaza måste klart och tydligt bli del av den palestinska administrationen och Gaza måste tillåtas bli en kommande palestinsk stats port mot världen, skriver utrikesminister Carl Bildt.

Att det måste bli ett omedelbart slut på bomberna, raketerna och dödandet i detta det senaste i en rad av krig kring Gaza-enklaven är nu det kristallklara målet för den omfattande internationella och regionala diplomatin.

Utgångspunkten är egentligen ganska självklar: Varken Israel eller Hamas kan med enbart militära medel uppnå de politiska mål man mer eller mindre tydligt har formulerat. Det enda som en fortsättning av bomberna och raketerna kan åstadkomma är än större lidande, än större bitterhet och än större förstörelse. Vägen till den nödvändiga freden blir ännu längre.

Men denna gång kommer det inte att räcka med bara en återgång till exempelvis den senaste vapenvilan från november 2012. Bortsett från att det knappast skulle accepteras av någon av parterna skulle det bara bli just en ny vapenvila innan kriget och dödandet bröt ut igen.

Just nu är inte tidpunkten att fördela skulden för detta det senaste av utbrotten av denna konflikt. Just nu är den viktigaste uppgiften att försöka att skissera vägen ut ur den och till en varaktigt fredlig situation i allas intresse.

Gaza har sedan årtusenden varit en viktig handelsmetropol vid Medelhavet. Här möttes karavaner och krigare och här har imperier kommit och gått. Få är de av historiens stora fältherrar som inte passerat förbi.

Men det Gaza vi känner i dag är framför allt det inringade gigantiska flyktinglägret med i dag cirka 1,8 miljoner människor, varav över 50 procent är under 18 år och cirka 70 procent mer eller mindre beroende av humanitärt bistånd från omvärlden. Och om inget sker kommer allt att bli värre. FN räknar med att Gaza kring 2020 kommer att ha 2,1 miljoner invånare, och med föråldrad och förstörd infrastruktur kommer det helt enkelt inte att gå.

Många av de akuta problemen i dag går tillbaka på den israeliska blockaden sedan framför allt Hamas våldsamma och illegala maktövertagande i Gaza 2007. Två år innan hade ju Israel frivilligt och djärvt utrymt enklaven – om än gjort det ensidigt på ett sätt som kanske var mindre klokt. För Hamas blev raketerna sättet att försöka bryta blockaden – och för Israel har blockaden blivit sättet att försöka bryta Hamas grepp över Gaza. Bägge har låst sig fast i sitt eget misslyckande.

En av blockadens mest påtagliga effekter har varit att förstöra Gazas ekonomi. Innan dess fanns här en delvis blomstrande handel med såväl Israel som den palestinska Västbanken. Hit gick 85 procent av Gazas export av olika produkter. Men av detta finns i dag knappt någonting kvar. Exporten är nu bara cirka 2 procent av vad den var. Och hela områdets ekonomi har varit beroende av dels de begränsade förnödenheter som dagligen rullar in via Kerem Shalom-övergången från Israel och dels den blomstrande tunnel- och smugglingsekonomi som kontrolleras av Hamas och uppskattats till runt 140 miljoner dollar i månaden.

Den israeliska blockaden har ironiskt nog spelat Hamas i händerna genom att tvinga fram och gynna denna tunnel- och smugglingsekonomi. Med öppna gränser och öppna handel hade i stället stadens historiska roll för handel och kontakter gynnat framväxten av ett mer öppet samhälle mer fokuserat på fred och försoning.

När jag som första utrikesminister besökte Gaza efter kriget 2008-2009 mötte jag inte minst de förtvivlade palestinska affärsmän som tidigare varit försoningens främsta företrädare men som då fått alla sina möjligheter förstörda av blockader och bomber.

1 Så varje lösning nu måste utgå från att blockaden måste hävas. Det är den första av lösningens grundprinciper.

2 Den andra grundprincipen är självfallet att Israels legitima säkerhetsintressen måste tas till vara. Ingen nation skulle tolerera att bli utsatt för urskillningslös raketbeskjutning eller tunnelhot av det slag som Hamas och andra bedriver. Också detta är terror, om än med i människoliv räknat mer begränsat antal offer.

I överenskommelsen i november 2005 ingick att en EU-mission skulle övervaka främst gränsövergången mellan Egypten och Gaza vid Rafah, och det är uppenbart att en överenskommelse nu bör innehålla en stark internationell mekanism för att såväl säkerställa att blockaden hävs som att detta inte missbrukas för att föra in vapen och angränsande produkter som kunde användas för att åter hota Israel.

En aktivering och förstärkning av EU-missionen EUBAM Rafah kan vara en byggsten i en sådan internationell mekanism, men också andra inslag kan vara aktuella.

3 Den tredje grundprincipen måste vara att Gaza tydligt och klart blir en del av den palestinska administrationen med dess säte i Ramallah på Västbanken. Det är också en förutsättning för de omfattande internationella hjälp- och återuppbyggnadsinsatser som kommer att krävas för en varaktig lösning.

Här finns en viktig byggsten i den överenskommelse som ingåtts om en ämbetsmannaregering som accepteras av Hamas även om man inte ingår i den. Denna måste få ett tydligt stöd inte bara av EU, USA och andra utan dessutom också av Israel.

Och Israel måste acceptera att det inom det närmaste året måste genomföras fria och för alla öppna och demokratiska val till den palestinska administrationen.

Den interna säkerhetssituationen i Gaza kräver självfallet särskild uppmärksamhet. Området måste demilitariseras. Ansvaret måste ligga på den palestinska administrationen, och det bör ankomma på denna att avgöra vilken hjälp i olika avseenden det kan kräva.

4 Den fjärde grundprincipen för en mer långsiktig överenskommelse måste vara att ge Gaza möjligheten att bli den kommande palestinska statens fönster mot Medelhavet och i viktiga avseenden – hamn och flygplats – dess port till världen. Detta kräver att förbindelserna också med Västbanken öppnas upp och byggs ut, och att detta sker på ett sätt som inte äventyrar Israels legitima säkerhetsintressen.

Med dessa fyra principer som grund borde en överenskommelse om Gaza kunde dels leda till ett omedelbart stopp för raketer, bomber, tunnlar och dödande, och dels kunna bli en bro över till den mer genomgripande överenskommelse om den tvåstatslösning som vi arbetat för så länge.

Principerna för en sådan lades ju fast av EU i december 2009 under vårt svenska ordförandeskap och upprepades senast av EU:s utrikesministrar den 21 juli.

Mycket av debatten just nu handlar om hur mycket fel den ena eller den andra parten i denna konflikt har. Men jag tror bara vi kan komma fram om vi inser att bägge parter också har rätt i viktiga avseenden. Och fokuserar våra ansträngningar på bygga en mer långsiktig överenskommelse på de fyra grundprinciper som jag skisserat här.

Då kan vi äntligen få en palestinsk stat öppen mot världen och inriktad på framtiden. Och ett Israel med både säkerhet och den bredare legitimitet utan vilken dess framtid förr eller senare kommer att äventyras. Då kan detta onödiga krig leda till en nödvändig fred.