DN Debatt

”Världen måste kraftsamla mot korruption och förtryck”

Nytt förslag i dag. De nuvarande millenniemålen fokuserar på fattigdomens symtom snarare än på dess orsaker. Det vill vi förändra. Nu behöver världen en utvecklingspolitisk agenda som kommer åt fattigdomens kärna och orsaker, skriver biståndsminister Gunilla Carlsson som sitter med i FN:s Millenniemålspanel.

Den arabiska våren må vara över, men den tunisiske grönsaksförsäljaren Muhammad Bouazizi är inte glömd. Hans självbränning var en protest mot myndigheternas trakasserier och korruption och blev startskottet för en hel våg av revolter och massprotester mot korrumperade regimer i Mellanöstern och Nordafrika.

Miljoner unga människor kunde känna igen sig i hur statsmaktens korruption hindrade även dem från att leva anständiga liv och de gick ut på gatorna för att visa sin ilska.

Vi måste ta deras desperation på allvar. I dag presenterar jag och mina kolleger i FN:s Millennie­målspanel vår slutrapport i New York.

För nästan ett år sedan blev vi ombedda av generalsekreteraren Ban Ki-moon att ge våra rekommendationer inför nästa millenniemål, som ska ta vid när dagens mål passerar deadline år 2015. I panelen har jag arbetat tillsammans med kvinnor och män från världens alla delar, både politiker, företagare och aktivister samt med tre personer från tre olika världsdelar som ordföranden: Storbritanniens premiärminister David Cameron, Liberias president Ellen Johnson-Sirleaf och Indonesiens president Susilo Bambang Yudhoyono.

Vi har alla olika erfarenheter och bakgrunder men har kunnat enas om att korruption och förtryck är två av de största hoten mot utveckling, fred och välmående i alla delar av världen. I vårt exempelförslag till utvecklingsmål har vi även med ett mål om bra politik och effektiva institutioner, med delmål om minskad korruption i världen samt ett mål om stabila och fredliga samhällen.

De nuvarande millenniemålen handlar främst om fattiga länder och fokuserar på fattig­domens symtom snarare än orsaker. Det vill vi förändra. Nu behöver världen en utvecklingspolitisk agenda som kommer åt fattigdomens kärna och orsaker, och för att komma till rätta med problem som är gemensamma för alla världens länder.

Korruption och politiskt förtryck är tydliga och starka exempel. När jag reser till olika länder och träffar människor som lever i fattigdom är det ofta inte biståndets traditionella fokusområden som lyfts i samtalen. I stället tas korruption och dålig politik ofta upp som stora hinder för människor att ta sig ur fattigdom. Otaliga personer i utvecklingsländer i alla delar av världen beskriver hur korruptionen hindrar dem från att driva affärsverksamhet, förvägrar dem tillgång till de sociala tjänster som de redan har betalat för och hindrar dem från att göra verklighet av sina ambitioner och idéer.

Korruption är ett hinder mot utveckling, men korruptionsbekämpning är inte alls bara någonting som krävs i utvecklingsländer. I Millenniemålspanelen har vi ofta diskuterat korruptionsfrågans vikt för att bygga fredliga och stabila samhällen, fria från våld och krig.

Konflikter finns i varje samhälle, men i demokratiska länder där människor litar på staten kan de konflikterna hanteras med fredliga medel och dialog. Det bygger på att staten har medborgarnas förtroende – ett förtroende som grusas där korruption är en del av vardagen och där medborgarna saknar inflytande över politiken. När det förtroendet inte finns kommer människor till slut att hitta andra vägar för att kanalisera sitt missnöje.

Därför är demokratiska institutioner och antikorruptionsarbete inte bara en viktig förutsättning för utveckling, utan också för fred, säkerhet och stabilitet.

Man kan komma långt med verktyg som vi ofta tar för självklara i Sverige, där alla har rätt att begära ut dokument och handlingar från våra myndigheter. Transparens i statens och myndigheters verksamhet är ett kraftfullt verktyg för att se till att resurser används på rätt sätt och att makthavare i samhället inte använder resurser för att berika sig själva på medborgarnas bekostnad. När statsbudgeten och andra dokument fritt kan granskas ökar trycket på dem som sitter vid makten, och korruptionen kan föras ut i offentlighetens ljus.

Vi är skyldiga de människor som lever i fattigdom att uppmärksamma de utvecklingshinder som korruption och förtryck utgör och att göra vad vi kan för att motverka detta. Så skapas utveckling och välstånd, och så skapas förutsättningar för långsiktig fred.

Jag hoppas att Millenniemålspanelens rekommendationer kan bli ett startskott för en global kraftsamling i dessa frågor.

Gunilla Carlsson (M), biståndsminister