Svensk kraftindustri har byggts upp under lång tid med stöd från skattebetalarna för att säkerställa att svensk industri och svenska hushåll får tillgång till billig och säker kraftförsörjning.
1996 förändrades detta dramatiskt. Elmarknaden i Sverige avreglerades i enlighet med ett EU-direktiv. Fri prissättning på marknaden skulle säkerställa att den mest ekonomiska produktionsenheten togs i drift för varje enskilt tillfälle och därigenom sänka kostnaden för konsumenten och minska miljöpåverkan.
De kontinentala priserna infördes på den nordiska marknaden, varvid Vattenfall och de övriga stora bolagen utnyttjat den svenska produktionen genom att sälja den dyrt på den svenska marknaden trots att statistiken visar på en mycket liten handel med kontinenten.
Med stöd av EUs marknadsdirektiv och den svenska marknaden har man byggt upp enorma vinster som investeras i utländsk kol- och gaskraft. På det sättet har nu Vattenfall också blivit rankad som en av EUs största producenter av växthusgaser.
Hur kommer det sig att Vattenfall har en lönsamhetsmarginal på 10-12 procent i sin utomnordiska verksamhet medan motsvarande värde i Norden är 25-30 procent år ut och år in och relativt okänslig för konjunkturer? Många med oss tycker att detta visar att den nordiska marknaden inte fungerar, utan visar tydliga tecken på oligopol. Att högt kvalificerade forskare och myndigheter trots detta hävdar att marknaden fungerar är milt sagt märkligt. Ytterligare belägg för detta kom när Vattenfall presenterade sin senaste kvartalsrapport. Trots pressad konjuktur och problem med kraftverk visar Vattenfall ett rekordresultat om det inte vore för nedskrivningar av anläggningar utomlands, det vill säga lönsamheten i Norden är lysande.
En föga diskuterad, men farlig konsekvens av EU-direktivet är att ansvaret för att tillgången på elenergi inte blir ett hinder för ekonomisk tillväxt, har tagits bort. Nu är det snarast tvärtom, ju närmare brist vi kommer, desto lönsammare blir kraftindustrin.
Hur kommer det sig att kraftindustrin kan felplanera underhåll och investeringar och sedan kompensera sig med högre priser för dyrare produktion? Om exempelvis Stora Enso gjorde liknande missar - kan de då ta ut högre pris? Svaret är nej! Vad är skillnaden? Jo, massaindustrin arbetar i internationell konkurrens, medan kraftindustrin i Norden lever i oligopol och lugnt kan ta in vad man tycker är "rimliga vinster" oavsett skötsel, konjunktur eller konkurrens.
Vi hade under februari så höga elpriser att industrin drog ned på produktionen. Man kan alltså fråga sig om stål- och massaindustrin ska behöva dra ner produktion för att kraftindustrin felplanerar investeringar och underhåll. Självfallet borde kostnaderna för felplaneringen tas från kraftindustrins säreget höga lönsamhet.
Vi kan enkelt konstatera att väldiga belopp förts över från industri och hushåll till kraftindustrin och statskassan utan att politiker behöver stå till svars, som de behövt göra om motsvarande belopp dragits in som direkt beskattning.
Hur kan nuvarande ordning förbättras? Förmodligen är den Nordiska marknaden för liten och avgränsad för att en verklig konkurrens ska uppkomma och den enda lösningen som då kan förespråkas är att en regulator tillsätts för att försäkra att kraftbolagen inte tar ut övervinster.
Det andra stora problemet med säkerställande av investeringar måste troligen lösas på EU-nivå. Elsektorn har en alltför viktig funktion för industri och hushåll för att äventyras med illa underbyggda marknadsreformer. Svensk elproduktion måste säkerställa svenska intressen samt medverka till förändring av EU:s eldirektiv så att långsiktigheten för framtida elförsörjning förbättras.
Slutligen kan vi konstatera att Vattenfall fått en ny vd. Vi kan bara önska honom lycka till för uppenbarligen finns det en hel del att ta tag i.
Tord Holmström
internationell energikonsult
Björn Tarras-Wahlberg
generalsekreterare i World Taxpayers Associations