Sverige står inför omfattande investeringar i ny elproduktion. Den befintliga kärnkraften har en begränsad livslängd och måste ersättas. Klimatkrisen understryker behovet av ny elproduktion som inte medför utsläpp av växthusgaser.
Den förnybara elproduktionen står nu på tröskeln till sitt stora genombrott, både globalt och i Sverige. Riksdagen har antagit en planeringsram för vindkraft om 30 TWh till 2020.
KTH har i en studie visat att det är möjligt att integrera upp till 30 TWh vindkraft i det svenska elsystemet och balansera variationerna med befintlig vattenkraft. Denna nivå motsvarar drygt 20 procent av den svenska elanvändningen och redan i dag förbereds projekt som motsvarar denna utbyggnad.
El från solen är fortfarande relativt dyr, men snabba kostnadsminskningar globalt gör att främst byggnadsintegrerade system på sikt kan bli lönsamma även i Sverige. Biokraftvärme har länge bidragit till den svenska elproduktionen, men det finns fortfarande en stor outnyttjad potential.
Parallellt med de omfattande möjligheterna för förnybar elproduktion finns även en mycket stor potential för en lönsam effektivisering av elanvändningen.
Det finns med andra ord goda förutsättningar att på sikt ersätta befintlig kärnkraft med förnybar elproduktion och energieffektivisering. Ändå säger Vattenfalls nya vd, Öystein Löseth, att företaget gärna vill ”vara med där ny kärnkraft byggs. Blir det inte i Sverige så finns möjligheter i andra länder.”
Denna inställning är svår att begripa. Under de två senaste åren, 2008 och 2009, installerades i världen mer än 70 gånger så mycket vindkraft som ny kärnkraft, enligt statistik från Global Wind Energy Council och World Nuclear Association. Under 2009 stängdes dessutom betydligt mer kärnkraft än vad som installerades.
Den globala utvecklingen kan förstås i ljuset av olika aktörers bedömningar av produktionskostnaderna för ny elkraft:
• Kostnaderna för vindkraft på land antas av den europeiska vindbranschorganisationen EWEA minska från dagens 56 öre/kWh i bra vindläge, till 46 öre/kWh 2015. Svenska Elforsk antar något lägre kostnader och det internationella energisamarbetet IEA antar något högre kostnader.
• Kostnaderna för vindkraft till havs antas av EWEA minska från dagens 64–95 öre/kWh till 51–77 öre/kWh 2015. År 2030 antar IEA att kostnaderna minskat till 61–72 öre/kWh.
• Kostnaderna för el från solceller är fortfarande relativt höga, men till år 2020 kan installationer på byggnader vara konkurrenskraftiga i många områden.
• Kostnaderna för biobränslebaserad kraftvärme beror i stor utsträckning på förutsättningarna i det enskilda fjärrvärmesystemet, men de ligger ofta under 45–50 öre/kWh år.
• Kostnaden för kärnkraft varierar kraftigt i olika kostnadsuppskattningar. Finansrådgivaren Citigroup har studerat några aktuella exempel och räknar med 64–69 öre/kWh. När det gäller den finska reaktorn i Olkiluoto har kostnaderna ökat så drastiskt att den faktiska produktionskostnaden kan uppgå till 90 öre/kWh.
• Energieffektivisering är generellt mycket lönsamt samhällsekonomiskt och många åtgärder kan genomföras till en lägre kostnad än för ny elproduktion.
Kostnaderna för förnybar elproduktion faller generellt i takt med att marknaden växer.
För varje fördubbling av den installerade kapaciteten förväntas kostnaderna för vindkraft, både på land och till havs, sjunka sju till tio procent. För solceller beräknas kostnaderna sjunka med 18 procent.
Kostnaderna för kärnkraft antas av IEA minska med tre procent vid en fördubblad kapacitet. Denna utveckling är dock osäker. Energimyndigheten hänvisar exempelvis till studier som visar att kostnaderna tvärtom har ökat.
Vår sammanställning av olika aktörers bedömningar indikerar hur olika tekniker står mot varandra. Det är emellertid möjligt att dra tre tydliga slutsatser:
För det första sjunker kostnaden för förnybar elproduktion i takt med ökad utbyggnad, medan kostnaderna för kärnkraft snarare tenderar att öka.
För det andra är vindkraft på land redan konkurrenskraftig gentemot ny kärnkraft, och vindkraftens konkurrenskraft kan väntas öka efterhand som kostnaderna fortsätter att sjunka.
För det tredje kan även andra förnybara elproduktionstekniker som i dag generellt inte är lönsamma i Sverige, exempelvis solceller, på sikt förväntas bli det.
Sammanställningen visar också att kostnadsanalyserna skiljer sig kraftigt åt beroende på vem som gör bedömningen och vilka antaganden som görs. Det finns därför ett stort behov av en oberoende och grundlig analys av de parametrar som påverkar kostnaderna. Sverige står inför omfattande investeringar i ny el-produktion och det är mycket angeläget att regeringen snarast uppdrar åt Energimyndigheten att genomföra en sådan analys.
Vår bedömning är att det är väsentligt mer samhällsekonomiskt lönsamt att i Sverige satsa på energieffektivisering och förnybar elproduktion än på nya kärnkraftreaktorer. Dessutom slipper man, med en sådan satsning, problematiken med kärnkraftens avfallsförvaring, uranbrytning, olycksrisker och möjlig kärnvapenspridning.
Vattenfall bör redan nu sända signalen att företaget inte kommer att investera
i nya kärnkraftverk eftersom det, utöver miljöeffekterna, är en olönsam verksamhet som på sikt riskerar att dramatiskt minska vinsten till statskassan. Frågan är till och med om inte sådana investeringar är oförenliga med Vattenfalls bolagsordning som anger att företaget ska ”generera en marknadsmässig avkastning”.
Om inte Vattenfall agerar på eget initiativ måste regeringen gripa in och förhindra Vattenfalls investeringar i ny kärnkraft.
Svante Axelsson
generalsekreterare Naturskyddsföreningen
Lars-Göran Pettersson
förbundsordförande LRF
Anders Wijkman
vice ordförande Tällberg Foundation