Efter en riksdagsbehandling som saknar motstycke i svensk historia fick den borgerliga regeringen igenom den så kallade FRA-lagen i juni. Lagen ger Försvarets radioanstalt (FRA) rätt att inte bara signalspana mot trådlös kommunikation utan även mot telekabel.
Lagens utformning innebär i praktiken en massavlyssning. Något som kommer att drabba helt oskyldiga människor. Lagen tar heller inte hänsyn till rättssäkerhet och integritetsskydd. Vi socialdemokrater kräver därför att den rivs upp och att regeringen tillsätter en parlamentarisk utredning som börjar om från grunden.
FRA:s verksamhet har stor betydelse. Mot bakgrund av senare års terrordåd och IT-utvecklingen behöver vi signalspaning. Tidig information är avgörande för att yttre och inre hot mot dem som bor i vårt land ska kunna förebyggas. Frågan är dock hur och i vilka syften signalspaning ska få ske. Ingrepp som innebär integritetsintrång måste regleras hårt och ha omfattande kontrollmekanismer. Effektivitetskravet måste balanseras med rättssäkerhet och integritetsskydd.
Det så kallade Bodströmsamhället har använts som skällsord. Men jag ångrar inte en sekund att jag medverkat till att polisen har fått effektiva verktyg för att bekämpa den grova brottsligheten. Samtidigt har jag aldrig kompromissat med rättssäkerhets- och integritetsskyddsfrågorna. Nya tvångsmedel för polisen har åtföljts av bland annat domstolsprövning, allmänna ombud och regler för hur överskottsinformation får användas.
Förslaget till Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden för löpande tillsyn av hemlig avlyssning och annan övervakning, tog sin form under den socialdemokratiska regeringen. Enskilda personer har därmed rätt att vända sig till nämnden för att få utrett om de har varit utsatta för avlyssning eller övervakning och om den i så fall har gått rätt till.
Under den socialdemokratiska regeringen arbetade tjänstemän på försvarsdepartementet på en lag om signalspaning, för att ge FRA tillgång till kabeltrafik. Men vi gjorde aldrig tjänstemännens förslag till vårt. Anledningen var enkel. Förslaget byggde på att samtliga telekommunikationer som förs över Sveriges gräns ska vara tillgängliga för FRA. Dessutom brast det ordentligt i fråga om rättslig oberoende kontroll i förhand och efterhand.
Det främsta skäl att vi stoppade tjänstemännens förslag var att det inte fanns någon utredning som låg till grund för den lagändring som skulle bli den mest integritetsinskränkande i Sveriges historia.
Förvånande nog lanserade den borgerliga regeringen strax före julhelgen 2006 en lag som byggde på det underlag som vi ratat. Vi använde därför vår parlamentariska möjlighet att skjuta upp propositionen i ett år. Därigenom blev det utrymme för en ordentlig debatt om den nya lagen. Men regeringen lyssnade inte förrän kritiken nått orkanstyrka och lagändringen var ett faktum.
Fortfarande finns frågor som aldrig utretts ordentligt, som exempel kan nämnas:
En noggrann analys av Europadomstolens praxis och andra länders lagstiftning. Särskilt när det gäller skyddet för privatliv och korrespondens men även rätten för enskilda personer att få tillgång till nationella effektiva rättsmedel.
Tydligt reglerad tillgång till telekommunikationer. Det är inte acceptabelt att ge FRA kontinuerlig tillgång till alla telekommunikationer över Sveriges gräns. Tillstånd kan krävas av ett oberoende domstolsliknade organ.
Ordentlig rättslig kontroll i förhand och efterhand. Den nya Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden som inrättats för löpande tillsyn av hemlig avlyssning och annan övervakning skulle för svensk del kunna vara ett sådant organ. Det behövs dessutom författningsregler som inte gör det möjligt att kringgå den svenska lagstiftningen om uppgiftslämnande av underrättelser till andra länder.
Ordentlig parlamentarisk insyn. Ett kontrollorgan ska rapportera minst en gång om året till riksdagen.
Krav på brottsmisstanke. I signalspaning som riktas mot en enskild person ska krävas någon form av brottsmisstanke. Vid spaning mot fysiska personer är misstankar om brott den naturliga utgångspunkten.
En modern arbetsfördelning mellan myndigheterna. Sverige är ett av få länder i Europa som fortfarande låter polisiära eller försvarsanknutna myndigheter omhänderta helt civila underrättelsebehov. Enligt regeringens FRA-lag ska Säkerhetspolisen och den öppna polisen kunna gå till Försvarsunderrättelsenämnden och begära signalspaning i kablar för sina polisiära behov. Det är dags att komma fram till en modern och rättssäker arbetsfördelning inom underrättelsesamhället.
Regeringens möjligheter att använda FRA. Om regeringen ska ha möjlighet att vända sig till FRA och lyssna även i kabel måste vi hitta ett system för detta.
Den massiva kritik som regeringen Reinfeldt och Sten Tolgfors fått är befogad. Deras enda svar på kritiken, som innebär att ingen förstått och att alla överdriver, håller inte. Det rimliga nu är att ta ett ordenligt grepp och börja om från början med en parlamentarisk utredning.
thomas bodström