Den finanskris som slog mot omvärlden och Sverige 2008 orsakade det kraftigaste internationella tillväxtfallet vi upplevt sedan andra världskriget. I krisens kölvatten följde stigande arbetslöshet.
Sverige har mött krisen från en stark position. Genom en väl avvägd ekonomisk politik kunde krisens följder för jobb och produktion dämpas. Under den ekonomiska krisen som inleddes 2008 genomförde regeringen aktiva finanspolitiska åtgärder för närmare 90 miljarder kronor för att värna jobben. Det handlade bland annat om sänkt skatt för låg- och medelinkomsttagare, rut och rot, infrastruktur, arbetsmarknadsåtgärder och utbildning, och tillfälligt höjda statsbidrag till kommunerna. Satsningar som motsvarade 65.000 jobb under 2010, enligt Finansdepartementets bedömning.
Vi kan nu konstatera att den dramatiska ökningen av ekonomisk osäkerhet under hösten har avtagit något då bland annat Europeiska centralbanken, ECB, och andra centralbanker vidtagit kraftfulla åtgärder. Dessutom har länder som till exempel Irland och Italien tagit viktiga steg i arbetet med att gradvis få ordning på de problem som tynger länderna. Risker kvarstår men en stabilisering av tillväxten i delar av omvärlden bidrar till att avmattningen väntas bromsa upp.
Ekonomiska kriser kommer att inträffa igen i framtiden. Sverige ska stå rustat att skydda dem som drabbas och samhällsekonomin från den förödelse som kriser kan orsaka. Genom att dra lärdom av tidigare krisförlopp kan vi stärka grunden för en motståndskraftig ekonomi för jobb och välfärd. Vi vet att djupa ekonomiska kriser kan medföra långvariga negativa konsekvenser för arbetsmarknaden. Arbetslösheten kan bita sig fast på höga nivåer och sysselsättningen utvecklas sämre än före krisen även efter att ekonomin återhämtat sig.
Förklaringarna till dessa fenomen är flera: Stelheter på arbetsmarknaden skapar trösklar som gör det svårt för dem som förlorar sina jobb att snabbt finna ny anställning. Kunskap i form av såväl utbildning som arbetslivserfarenhet riskerar att gå förlorad vid lång frånvaro. Det försämrar gradvis förutsättningarna för att komma i fråga för anställning eftersom arbetsgivare kan känna tveksamhet till att anställa personer som varit borta från arbetsmarknaden länge.
En sådan utveckling medför stora kostnader för de människor som förlorar sina jobb och för de företag som förlorar erfaren arbetskraft. Det medför också kostnader för samhället i stort.
Det är därför av stor vikt att motverka att arbetslösheten stiger kraftigt i samband med ekonomiska kriser. Efterfrågestimulanser har viss effekt men även andra åtgärder bör stå i fokus.
I samband med finanskrisen kom arbetsmarknadens parter inom industrin överens om så kallade krisavtal där arbetstagarna gick med på lönesänkningar och arbetstidsförkortningar. Krisavtalen hade positiva effekter för jobben och samhällsekonomin men hela kostnaden bars av den anställde och arbetsgivaren.
Fack och arbetsgivare har tydliggjort i samtal med regeringen att man önskar se ett mer varaktigt system där staten är delaktig genom att bära en del av kostnaden för löntagarnas tillfälliga arbetstidsförkortning i krislägen, så kallat korttidsarbete.
Det här välkomnar regeringen. Att finna nya lösningar som kompletterar befintliga system och som syftar till att dämpa svåra krisers härjningar på jobb och produktion samt minska kortvariga störningars långvariga effekter på arbetslösheten, är centralt för en politik för full sysselsättning.
Därför avser vi nu att låta en utredning se över förutsättningarna för att införa ett system för korttidsarbete som ska kunna aktiveras nästa gång en mycket svår ekonomisk kris slår mot Sverige. Korttidsarbete innebär att de anställda tillfälligt går ned i arbetstid och lön när en kris slår till och efterfrågan faller kraftigt. Kostnaden bärs av tre parter: Arbetsgivare, arbetstagare och staten. Statens bidrag tar sig formen av en kreditering mot arbetsgivaravgifterna. Systemet är tänkt att uteslutande tas i bruk vid exceptionellt kraftiga efterfrågefall av det slag vi upplevde 2009 och skulle i ett sådant läge aktiveras genom beslut av riksdagen.
För de anställda kan korttidsarbete innebära tydligt bättre chanser att undvika arbetslöshet. För företagen är korttidsarbete värdefullt eftersom de kan undvika att förlora anställda med värdefull kompetens och därigenom få lättare att snabbt öka produktionsnivåerna när konjunkturen vänder utan tidsödande och dyr rekrytering.
Utredningen ska i detalj granska hur ett system för korttidsarbete i krislägen skulle kunna utformas. Utredningens förslag väntas i höst. Det är av central vikt att utformningen blir rätt. Det italienska systemet är ett exempel på vad som bör undvikas. Där har korttidsarbete blivit en företeelse som mer eller mindre oberoende av konjunkturläge subventionerar olönsamma sektorer och motverkar långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling. Systemet måste bli sådant att korttidsarbete framgångsrikt dämpar krisers effekter på sysselsättningen utan att hämma nödvändig strukturomvandling.
Fack och arbetsgivare har ett ansvar för lönebildning och avtalsvillkor. Det är viktigt för regeringen att stödja arbetsmarknadens parter i arbetet med att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och varaktigt öka sysselsättningen.
Förslaget om att inrätta ett system för korttidsarbete för ökad trygghet i kris kan bidra till att göra Sverige mer motståndskraftigt när nästa kris inträffar. Samtidigt måste vi fortsätta arbetet med att hantera mer långsiktiga utmaningar som föreligger på arbetsmarknaden. Här avser regeringen att löpande föra en dialog med fack och arbetsgivare om vilka åtgärder som regeringen kan bidra med för att parterna ska kunna enas om lösningar som varaktigt sänker arbetslösheten och höjer sysselsättningen. Särskilt viktigt är det att skapa fler vägar till jobb för dem som står längst från arbetsmarknaden som till exempel unga, äldre och invandrare.
Anders Borg (M), finansminister
Hillevi Engström (M), arbetsmarknadsminister
Annie Lööf (C), näringsminister