Den säkerhetspolitiska kartan i vårt närområde har ritats om väsentligt de senaste decennierna. Invasionshotet från dåvarande Sovjetunionen är borta och ett enskilt väpnat angrepp direkt riktat mot Sverige är fortsatt osannolikt under överskådlig tid. Östersjön kantas med undantag av Ryssland i dag av Nato- och EU-länder.
Denna utveckling betyder dock inte att vi kan utesluta risken för militära kriser och incidenter i vårt närområde, på Östersjön eller i de nordliga områdena.
Arktis och Barentsregionen har fått en ny geostrategisk betydelse. Klimatförändringarna leder till att nya sjötransportleder öppnas och nya naturtillgångar tillgängliggörs. Rysslands militära patrullering och stationering av strategiska styrkor visar på landets strategiska intresse för naturtillgångar och havsområden i regionen.
Det finns samtidigt betydande tillväxtmöjligheter i nordområdena, där Norge investerar stort i energiutvinning, och där Sverige bland annat investerar i infrastruktur och gruvnäring.
På Östersjön har transporterna av bland annat olja ökat dramatiskt och nya hamnar byggs. Det finns ett gemensamt nordiskt intresse att i samverkan med andra hantera de utmaningar som denna utveckling medför. Det är i samarbete som våra länder bäst främjar sin säkerhet.
Förra veckan undertecknade Sverige, Norge, Danmark, Island och Finland ett nytt avtal som lägger grunden för fördjupat nordiskt försvarssamarbete. Utrikesministrarna i Sverige, Norge och Finland möts regelbundet för att fördjupa det säkerhetspolitiska samarbetet på områden som särskilt förenar dessa länder. Inom några veckor kommer en rapport om möjlig fördjupning av det nordiska säkerhets- och försvarspolitiska samarbetet att presenteras av den särskilde utredaren och före detta norska utrikes- och försvarsministern Thorvald Stoltenberg.
Det nordiska samarbetet sker med utgångspunkt i våra länders olika medlemskap i den europeiska säkerhetsordningens organisationer. Sverige och Finland är medlemmar I EU, Norge och Island I Nato medan Danmark är medlem i både EU och Nato. Samarbetet i Norden kompletterar samarbetet i FN, Nato och EU.
Svensk säkerhetspolitik är inne i en period av betydande utveckling. Sverige är sedan tretton år tillbaka medlem i Europeiska unionen och är en aktiv partner i EU:s gemensamma utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. EU-samarbetet intar en särställning i svensk utrikespolitik och vi samverkar bland annat kring internationella insatser, militär förmågeuppbyggnad för krishantering samt materielutveckling.
Försvarsberedningen, med representanter för riksdagens samtliga partier, slog i bredast tänkbara enighet i december 2007 fast att: "Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas".
I sin senaste rapport från juni 2008 slår försvarsberedningen i samma blocköverskridande enighet fast att Sverige måste förbereda sig både för att ge och för att ta hjälp, och att sådan hjälp också kan vara militär. Försvarsberedningen skrev: "Detta innebär att Sverige kan bidra med militärt stöd vid kris- och konfliktsituationer" och "Sverige skall mot bakgrund av detta både ha förmåga att ta emot och ge militärt stöd." Sverige kan därmed efter eget beslut hjälpa grannländer, likaså ta emot hjälp av grannländer.
Det handlar inte om bindande och ömsesidiga försvarsgarantier, utan om en tydligt deklarerad politisk vilja, samt möjlighet och nödvändighet för Sverige att fatta beslut i det enskilda fallet.
Det är mycket svårt att se en situation där Sverige skulle lämna ett annat nordiskt land eller EU-land att ensamt möta en säkerhetspolitisk försämring. Tvärtom byggs Sveriges säkerhet gemensamt med våra grannar. Det går inte att se ett läge där en militär konflikt i närområdet endast skulle påverka ett av våra länder, utan att ha grundläggande konsekvenser för de övriga, eller som ett land skulle behöva möta ensamt.
Vi har i Norden lång och framgångsrik erfarenhet av samarbete även i operativ verksamhet. Samarbetet med bland annat Norge och Finland i den nordiska stridsgruppen (NBG) har fått stort internationellt erkännande. Med Finland har vi ett nära samarbete inom ramen för Natos insats i Afghanistan och nyligen i Tchad. Norge och Sverige erbjöd ett gemensamt förband till FN:s insats i Darfur.
Den svenska regeringen driver på för utvidgning av Sucfis-samarbetet, där sjölägesinformation för Östersjön delas mellan de nordiska länderna. På artilleriområdet har den svenska regeringens beslutat om den med Norge gemensamma utvecklingen av artillerisystemet Archer.
Det nordiska samarbetet på det militära området ska kunna omfatta allt från bred gemensam utveckling och anskaffning av materiel, gemensam utbildning av officerare och soldater och gemensamma övningar till byggande av gemensamma förband för internationella insatser. Det kan också komma att innefatta gemensam basering av till exempel flygförband.
Det finns särskilda förutsättningar för närmare samverkan kring försvaret i norra Norden, till exempel kring logistik och underhåll. Detta förstärks ytterligare av att Sverige - med förankring i försvarsberedningen - ansluter sig till Natos gemensamma luftlägesbild, via Norge.
Skulle Norge välja Gripen som sitt framtida flygsystem förbinder vi oss i Sverige att anskaffa ett tiotal plan av samma version. Redan i dag bidrar Norge ekonomiskt till utvecklingen av nästa generation Gripen, E/F. Skulle Norge välja Gripen kan det vara rationellt för Sverige att gå vidare och uppgradera fler plan till denna version. Det skapar också förutsättningar för ett tätare samarbete mellan Sverige och Norge på flygsidan.
Sverige strävar efter full teknisk interoperabilitet med Natostandard i materielförsörjning och utbildning eftersom varje olikhet utgör ett hinder för nordisk och annan internationell samverkan. Det har i sin tur konsekvenser för svensk personals säkerhet och försvarets effektivitet. Förr var det en särskild poäng att Sverige agerade med egna specifikationer för att markera att vi stod själva i vår neutralitetspolitik. I dag när säkerhet byggs tillsammans med andra är skillnader en fördyrande och försvårande faktor för samverkan hemma och i internationella insatser. Därmed är sådana skillnader till men för landets försvarsförmåga.
Med utgångspunkt i den säkerhetspolitiska omvärldsanalysen fortsätter vi transformeringen av det svenska försvaret. Syftet är att skapa ett starkare försvar med större operativ förmåga och ökad användbarhet, tillgänglighet och flexibilitet. Alliansöverenskommelsen om att medlemsskap i Nato ej är på agendan denna mandatperiod gäller.
Få saker är så naturliga som att samarbeta med våra nordiska grannar för att bygga stabilitet i närområdet, en effektivare användning av våra nationella försvarsresurser genom samarbete och ambitionen att sprida fred och säkerhet i världen.
sten tolgfors