Huliganism

”Vi behöver ett rikstäckande register över våldsverkarna”

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

Skärpt lag om tillträdesförbud. Det är ingen poäng att stänga av våldsverkare om det inte går att kontrollera att de inte kommer in på fotbolls- och hockeyarenorna. Jag föreslår därför ett nationellt register över dem som har tillträdesförbud. Vidare bör förbudet förlängas upp till tre år och gälla på ett avstånd av 150–300 meter från arenorna. Det är heller inte rimligt att föreningar som drivs i bolagsform själva ska stå för polisbevakningen. De bör likställas med ideella föreningar, skriver Björn Eriksson.

Skärpt lag om tillträdesförbud. Det är ingen poäng att stänga av våldsverkare om det inte går att kontrollera att de inte kommer in på fotbolls- och hockeyarenorna. Jag föreslår därför ett nationellt register över dem som har tillträdesförbud. Vidare bör förbudet förlängas upp till tre år och gälla på ett avstånd av 150–300 meter från arenorna. Det är heller inte rimligt att föreningar som drivs i bolagsform själva ska stå för polisbevakningen. De bör likställas med ideella föreningar, skriver Björn Eriksson.

Brottslighet i samband med idrottsarrangemang har blivit en fråga som i hög grad engagerar medborgarna. Det gäller också dem som inte är idrottsintresserade men som reagerar mot de samhällsresurser som måste sättas in på detta område. Som regeringens nationella samordnare lägger jag i dag fram ett första delbetänkande om hur denna huliganism bör bekämpas. Jag redovisar ett 35-tal förslag om förbättringar avseende såväl repressiva som proaktiva insatser. Flera av dem kommer att utvecklas vidare i det slutbetänkande jag avser lägga i mars 2013. I en särskild skrivelse i sommar kommer jag därutöver att behandla den anmälningsplikt riksdagen hemställt att regeringen utreder och fattar beslut kring.

Mitt delbetänkande tar upp huliganproblemet inom fotboll och ishockey såväl vad avser Stockholmsområdet som i andra delar av landet. Förslagen bygger på en omfattande kartläggning av nuvarande problembild som den ses av de berörda aktörerna. Det handlar om förslag till lagändringar och förbättringar vad avser grundbultarna i klubbarnas, polisens och åklagarnas strategier. Särskild uppmärksamhet ägnas åt nuvarande forskningsläge, supporterpolisernas arbete och tillämpningen av lagen om allmän kameraövervakning.

Annons:

En del av utredningens arbete har varit att verka som en katalysator för att förbättra det nuvarande säkerhetsarbetet. I betänkandet redovisas för första gången en fullständig bild av den planering parterna gör och vilka möjligheter till förbättringar som existerar. Även om mycket skett under senare år finns mer att göra som inte kräver beslut av regering och riksdag!

Även om det aldrig uttalats som maxim finns det ett inofficiellt kontrakt mellan staten och idrotten. Det statliga stödet har ökat kraftigt under såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar och uppgår för närvarande till cirka 1,7 miljarder kr. Staten har vidare successivt tagit bort de flesta av de specialregleringar som styrt hur dessa medel ska användas. Samhället har gett idrotten en gynnad ställning mot att idrotten ”levererar” en ideellt uppbyggd verksamhet till gagn för medborgarna. Det gäller oberoende av om man tävlar på elitnivå eller nöjer sig med att vara motionär eller åskådare på spännande tävlingar. När självutnämnda grupperingar anser sig ha rätten att avgöra om det ska vara lugnt kring ett idrottsevenemang, så rimmar det illa med detta kontrakt. Likaså om detta gatans parlament tillåts välja våldsanvändning som instrument.

Ordningsläget inom såväl fotboll som ishockey har emellertid klart förbättrats under 2011 och den del som kan överblickas under 2012. Trots detta torde den bild som gemene man fått via medierna närmast vara den omvända. Mycket av detta går tillbaka på den gamla journalistiska sanningen att ”det inte är någon nyhet att trafiken på Västerbron fungerar”. Den lugnare utvecklingen får dock ses i ljuset av de massiva insatser som satts in. I denna slutsats ligger problemets kärna. Det ”framgångsrika 2011” måste därför ses som en utmaning för att finna effektivare lösningar snarare än som ett tecken på att bara rulla vidare.

Det faller utanför ramen att i en kort debattartikel kunna redovisa en fullständig bild av hur kampen mot idrottsrelaterat våld kan intensifieras. Jag väljer därför att översiktligt beröra några av förslagen på den repressiva sidan som jag anser extra viktiga. Samtidigt kan inte nog understrykas betydelsen av att arbeta med den goda supporterkulturen. Ett idrottsevenemang med jubel på läktaren, påhejandet av favoritlaget och glädjen när det egna laget gör mål är en självklar del i en idrottsupplevelse. Utan att arbeta förebyggande och utnyttja kraften i det ideella arbetet blir alla repressiva insatser meningslösa.

Jag är själv supporter till en välkänd idrottsklubb i Solna och retar mig på att begreppet supporter ges en negativ prägel. Vissa individer begår brott och de ska identifieras och lagföras. Lika lite som rasister ska tillåtas lägga beslag på symboler som vår svenska flagga ska individer som nyttjar idrott för brottsliga aktiviteter tillåtas erövra begreppet supporter! Här har idrottsrörelsen ett stort ansvar.

Lagen om tillträdesförbud är lite av nyckeln på den repressiva sidan när det gäller att bekämpa huliganism. Möjligheten att hindra våldsverkare från att komma in på arenan upplevs av dem som en värre påföljd än domar kring misshandel, våldsamt upplopp med mera. Lagen är rätt tänkt men lider av skönhetsfläckar. Jag föreslår några skärpningar, bland annat att tillträdesförbudet förlängs upp till tre år och att det vidgas till att gälla också för området närmast runt arenan. Det är i dag fullt möjligt att först slåss med varandra före matchen, följa vad som sker på planen/rinken utanför arenan för att efter matchen återuppta slagsmålen. För att i görligaste mån undvika detta bör förbudet gälla 150–300 meter kring arenorna. Rikspolisstyrelsen får i uppgift att utfärda lokala anvisningar.

Ett annat hjälpmedel för arrangörer och myndigheter är att upprätta ett nationellt register över dem som har tillträdesförbud eller arrangörsavstängningar. Det är ju ingen större poäng att stänga av våldsverkare om man inte effektivt kan kontrollera att de inte kommer in på arenorna. Jag lägger ett förslag om hur detta tekniskt kan lösas.

En brännande fråga som ställts på sin spets under det senaste året är vem som ska betala de poliskostnader som uppstått främst vid så kallade högriskmatcher. När ideella föreningar står för evenemangen svarar det allmänna för dessa kostnader. Problemet har uppstått när några föreningar valt att via Idrotts AB driva verksamheten. Plötsligt blir då poliskostnaderna möjliga att i dessa fall vältra över på arrangörerna.

Jag har gjort beräkningar över säkerhetskostnadernas storlek för klubbarna i de högsta serierna i fotboll och ishockey. Totalt uppgick de 2011 till cirka 65 miljoner kr vilket är mer än en tredubbling jämfört med 2005. Av detta belopp föll cirka en tredjedel på Idrotts AB. Till detta kan läggas det beräknade värdet av de ideella insatser som görs om cirka 25 miljoner kr. Skulle Idrotts AB svara för kostnaderna för polisbevakningen framöver innebär detta en fördubbling av deras säkerhetskostnader. Detta är inte rimligt.

Skillnaden i sak mellan ett arrangemang som till exempel IFK Göteborg (ideell förening) och Djurgården (Idrotts AB) anordnar är lindrigt uttryckt hårfin. Jag föreslår att kostnaderna för polisbevakning likställs mellan Idrotts AB och ideella föreningar under vissa villkor, till exempel måste den verksamhet som drivs i bolagsform till minst 51 procent ägas av en ideell förening. I dessa fall bör alltså utgifterna för polisbevakning täckas av allmänna medel.

Jag föreslår sammanfattningsvis att samhället går in med starkare medel för att stävja ordningsstörningar. Då måste idrottsrörelsen följa upp detta och ta ett motsvarande ansvar. Det är ett balansproblem där idrotten har otvetydiga förpliktelser för vad som sker kring och på arenorna. Jag är optimist och övertygad om att idrottsrörelsen kan fylla ut sin del av kostymen.

Björn Eriksson, regeringens nationella samordnare mot huliganism, tidigare bland annat rikspolischef och landshövding i Östergötland.

0 . Per sida:

(Vad ar Twingly?)

Visar 1-10 (av totalt 1).

Andra har läst

Mer från förstasidan

 Internationell jämförelse. Största hindren är skatter och arbetsmarknaden. 23  7 tweets  16 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
Raleigh
Foto:Central Prison, Raleigh/Wikimedia Commons/CC BY 2.0 Centralfägelset i Raleigh.

 Två halvbröder i North Carolina. Dömdes för mord och våldtäkt. 14  6 tweets  8 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:

 Publicerade halshuggning. Uppgiften inte bekräftad av Vita huset. 6  1 tweets  5 rekommendationer  0 rekommendationer

 Folkrättsexpert: IS är ett hot mot hela vår civilisation. 169  27 tweets  142 rekommendationer  0 rekommendationer

 DN Debatt: Gör det till ett krigsbrott att attackera journalister. 385  104 tweets  281 rekommendationer  0 rekommendationer

JanG
Foto:Pontus Lundahl/TT

Grova felaktigheter om Förintelsen fick stå oemotsagda i SVT. Nu protesterar fyra namnkunniga författare och forskare.  Läs mer. 1566  114 tweets  1450 rekommendationer  2 rekommendationer

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.

Läs dagens tidning

 Ny form. Nu är det lättare att läsa tidningen digitalt!
Annons:

DN PÅ AGENDAN

Annons:
Annons:
Annons: