En neoliberal och en konservativ publicist efterlyste på torsdagens DN Debatt (23/9) en debatt om invandringens problem, med anledning av Sverigedemokraternas valframgångar.
Erfarenheter från övriga Europa visar dock att vi bör fokusera på att lyfta fram invandringens fördelar – något som hamnat i skymundan och därmed stärkt de främlingsfientligas världsbild, där invandrare och framför allt muslimer utgör ett hot snarare än en tillgång.

Att invandring skulle vara ett tabu diskussionsämne är ett av extremhögerns vanligaste – och mest uppenbart lögnaktiga – argument. På samma sätt som det inte existerar någon hotande ”islamisering” av Sverige, är den påstådda munkaveln på invandringskritiker en myt. Tvärtom har det ofta varit de negativa aspekterna av invandring som lyfts fram de senaste åren. Upplopp och spirande extremism i invandrartäta områden som Rosengård, slöja, burka och andra kontroversiella muslimska huvudbonader, och troende muslimers roll i det sekulära Sverige är ämnen som regelbundet dyker upp i debatten. Det anordnas seminarier, skrivs rapporter och reportage på ämnet integration, ofta med en problematiserande vinkel. Tankesmedjan Fores senaste antologi Lyckad invandring, där en forskare konstaterar att det på grund av SD finns tendenser hos svenska politiker att själva börja prata problem och kostnad, är en sällsynt ljusglimt. Tror man trots detta att invandringskritik tigs ihjäl har man svalt Sverigedemokraternas konspiratoriska världsbild med hull och hår.

Experter jag intervjuat ute i Europa menar att särskilt den liberala intelligentsian har allt svårare att balansera på rätt sida om gränsen mellan islamofobi, det vill säga fördomar om muslimer, och rättmätig kritik av exempelvis islamistiskt kvinnoförtryck. Jag är benägen att hålla med. Påstått liberala partier lägger krut på att kritisera en försvinnande liten grupp burkabärande muslimska kvinnor. Debattören Ayaan Hirsi Ali omhuldas fortfarande, trots att hon genom att propagera för kristet missionerande i muslimska områden (!) och försvara det schweiziska minaretförbudet rimligtvis borde ha diskvalificerat sig från de borgerliga finrummen. I slutet av 2009 samlades ett antal borgerliga opinionsbildare till en lunch med Fremskrittspartiets partiledare Siv Jensen i Stockholm. Svenska liberala debattörer och moderata riksdagskandidater har inte tvekat att föreläsa vid Fremskrittspartiets partiutbildningar. Men liksom Sverigedemokraterna, Dansk Folkeparti och deras europeiska allierade sprider Fremskrittspartiet samma idéer om en hotande ”islamisering” av samhället. Verkligheten kunde inte se mer annorlunda ut. I stället för pro-shariapartier, offentliga avrättningar och burkatvång – företeelser som Sverigedemokraternas febriga hjärnor på fullaste allvar fruktar – är det de främlingsfientliga partierna som stärker sina maktpositioner.

Den negativa utvecklingen i Europa visar att ett övertagande av de främlingsfientligas agenda innebär en återvändsgränd. Vi diskuterar redan invandringens baksidor. I stället understryker i dag ledande forskare vikten av att framhålla de positiva aspekterna av ett mångkulturellt samhälle. Tillsammans måste vi nu också anstränga oss för att hålla rent i debatten och inte, liksom i Danmark, börja glida över i Sverigedemokraternas retorik.

Lisa Bjurwald
Frilansjournalist för bland annat den antirasistiska tidskriften Expo och tidigare ledarskribent på Dagens Nyheter. I vår utkommer hon med reportageboken Europas skam. Rasister på frammarsch (Natur & Kultur). Förra veckan publicerades hennes rapport Extremhögern i Europa av tankesmedjan Fores.