Efter en skakig inledning kunde vi lämna ett osäkert 2009 med viss optimism. Den finansiella kris som helt präglade regeringens och myndigheternas insatser under våren, vändes under hösten allt mer mot stabilitet och förhoppning om förnyad tillväxt.
Det är värt att komma ihåg de mycket omfattande insatser som skattebetalarna gjort under krisens mest akuta skede. Statens åtaganden uppgick som mest till över 1 100 miljarder kronor för att hålla igång banksystemet och slå vakt om att hushåll och företag hade tillgång till lån på rimliga villkor.
Genom den stabilitetsfond som regeringen satte upp får bankerna själva betala för stöden så att skattebetalarna, så långt som möjligt, hålls skadeslösa. Den grundinsats på 15 miljarder kronor som gjordes i fonden har nu växt till det dubbla, vilket innebär att Sverige kan gå ur krisen med förstärkta resurser att hantera nästa finanskris.
Krisåtgärderna innebar ett nödvändigt ingrepp i den fria marknadsekonomin för att slå vakt om jobben och tillväxten. Samtidigt är jag som kristdemokrat övertygad om att statliga ingrepp i längden är skadliga för den ekonomiska utvecklingen. Därför måste det vara en prioriterad fråga att avveckla stödåtgärderna och släppa fram sunda marknadskrafter så att de åter kan bidra till tillväxt och välfärd.
Det är också hög tid att reformera den svenska finansiella sektorn så att den förbättrar möjligheterna för spararna, ökar investeringarna och lämnar ett positivt bidrag till återhämtningen i ekonomin. Det är en omfattande reformagenda som jag anser måste genomföras under loppet av 2010:
• Ny sparandebeskattning. För att få fart på tillväxten behöver Sverige en politik som underlättar sparande och aktivt ägande i nya, växande företag. För oss kristdemokrater har det under mandatperioden varit ett prioriterat mål att driva fram reformer som ökar människors möjligheter till eget ägande, ansvarstagande och entreprenörskap. Sverige behöver fler ägare av kött och blod och då krävs nya, enkla sparformer som gör att fler uppmuntras att vara aktiva och engagerade i framtidens företag.
Regeringen kommer under våren 2010 att presentera en ny sparandeform som gör det möjligt att köpa och sälja fonder, aktier och andra värdepapper utan vare sig skattekonsekvenser eller behov av att deklarera. Spararen betalar i stället en låg, årlig schablonskatt baserad på tillgångarnas värde. Till stora delar påminner detta om kapitalförsäkringen, men med skillnaden att spararen får full rösträtt för sina aktier. De som väljer denna sparform kan aktivt köpa och sälja aktier utan direkta skattekonsekvenser, något som också kommer att vara bra för konkurrensen.
• Obligatorisk flytträtt för pensionssparande. Allt fler svenskar har någon form av privat pensionssparande vid sidan av den allmänna pensionen. Många är dock inlåsta i livslånga avtal som ger litet inflytande eller flyttmöjligheter för den som är missnöjd. Jag ser ett växande konsumentintresse att slå vakt om att vi har en sund konkurrens om pensionspengarna i såväl avtalsförsäkringar som andra privata pensionsalternativ.
Sedan 2004 gäller flytträtt för alla nytecknade pensionsförsäkringar. Det är också möjligt för pensionsbolag att frivilligt införa flytträtt i äldre försäkringar. Flera stora pensionsbolag fortsätter dock att förvägra sina kunder den möjligheten. Det är olyckligt för både konsumentskyddet och konkurrensen. Regeringen kommer under 2010 påbörja ett arbete som ska leda fram till obligatorisk flytträtt för pensionssparande.
• Översyn av AP-fonderna. Under finanskrisen har bristerna i AP-fondernas förvaltning och styrning kommit i fokus. Kostnaderna är för höga samtidigt som resultatet av den aktiva förvaltningen och vissa fonders strategiska beslut är nedslående. Börsfallet, kombinerat med andra faktorer, gör därtill att årets pensioner efter flera år av reella förbättringar måste skrivas ned.
Jag anser att det finns starka skäl att på nytt överväga AP-fondernas struktur och regelverk. Avkastningen måste förbättras, men fonderna ska också förtjäna allmänhetens förtroende som ägare. Riksdagen har tidigt slagit fast att fonderna ska ta hänsyn till etik och miljö i sina placeringar och ta aktivt ägaransvar utan att ta näringspolitiska hänsyn. Fondernas struktur ska inte heller leda till en osund maktkoncentration, otillräcklig riskspridning eller löpa risk för politisk styrning. Detta är viktiga principer för oss kristdemokrater som måste beaktas när AP-fondssystemet ses över. Ett beslut om översynen tas i pensionsgruppen tidigt i år.
• Kamp mot ekonomisk brottslighet. De finansiella systemen används i allt större utsträckning till ekonomisk brottslighet, både i form av penningtvätt och för att finansiera terrorism. Kriminellas angrepp mot kontanthanteringen, både i stort och smått, har därtill blivit ett allt större hot mot allmänhetens säkerhet och mot samhällets infrastruktur.
Under 2010 kommer ytterligare steg tas för att minska möjligheterna för kriminella att använda såväl betalningsväsendet som andra finansiella tjänster för illegala ändamål. Regeringen har som målsättning att vidta de åtgärder som krävs för att Sverige ska leva upp till kraven från det internationella penningtvättorganet FATF. Jag vill därtill samla olika intressenter för att få fram konkreta åtgärder som leder till att vi minskar risken för rån och ökar säkerheten kring hanteringen av kontanter i samhället.
Detta är vad jag ser som några av de viktigaste reformerna på den svenska finansmarknaden under 2010.
Sverige har också ett fortsatt intresse av att driva på EU-samarbetet runt finansiella tjänster. Som ordförandeland hade vi en avgörande betydelse för de framsteg EU-länderna gjorde avseende finansiell tillsyn, kapitaltäckningsregler, bonusbegränsningar och regelverk för alternativa investeringsfonder. Arbetet med att implementera de beslut som togs kommer att vara en viktig del av 2010 års beting.
Men vi måste även anstränga oss för att hålla reformtempot i EU uppe. Den nya kommissionen måste sätta arbetet med att ta bort kvarvarande hinder för en väl fungerande inre marknad för finansiella tjänster högt på agendan. Europa måste också klara utmaningen att avveckla krisåtgärderna och bygga en bättre samverkan kring krishantering i gränsöverskridande banker.
Finanssektorn är och förblir en nyckelbransch för Sveriges och EU:s framtida välstånd. Under krisen har regeringen värnat om att hushåll och företag haft tillgång till krediter även under ekonomiskt utmanande tider. Nu kan vi lyfta blicken och fokusera på att slå vakt om att Sveriges sparare även i framtiden har tillgång till det bredast möjliga utbudet av finanstjänster till de bästa möjliga villkoren. Vi har utmärkta förutsättningar att se till att Sverige i framtiden har en finanssektor i världsklass som bidrar till välfärdens utveckling.
Mats Odell
kommun- och finansmarknadsminister (KD)