DN Debatt

”Vi gör en total översyn av miljömyndigheterna”

Ny utredning. Den miljö- och klimatpolitiska spelplanen förändras snabbt. Men de förändringar som hittills gjorts har varit allt för begränsade. Därför vill regeringen ha en total översyn av elva miljömyndigheter, för att förnya miljöarbetet, effektivisera och för att förbättra måluppfyllelsen, skriver miljöminister Lena Ek (C).

Miljöpolitiken formas i en värld där tempot blir snabbare och behovet av träffsäkra åtgärder viktigare. Centrala delar är klimatfrågan, den biologiska mångfalden, våra havs- och vattenområden och kemikaliesamhällets allt mer komplicerade struktur och långsiktiga effekter. Både tillämpningen av miljölagstiftningen och arbetet som sker för att nå miljökvalitetsmålen ställer nya krav på det politiska beslutsfattandet. Men det påverkar också ansvariga myndigheters möjligheter att få överblick. Därtill har genomförandet av miljöpolitiken i ökande utsträckning integrerats i andra politikområden. Arbetet måste ta hänsyn till hur andra samhällsintressen påverkas, så att målkonflikter kan lösas så effektivt som möjligt. Breda sektorer som transporter, areella näringar eller energiområdet rymmer alla stora miljöutmaningar.

Den påtagligt globala dimensionen i miljöarbetet, de allt mer utsatta ekosystemen och de utmaningar som energibehov och försörjning ställer, gör att det behövs nya synsätt. Miljöförvaltningen måste vara rustad för att värdera risker, möta förändringar med allt snabbare förlopp och hur påverkan sker på mark, luft, hav och vatten. Såväl nationellt som internationellt ifrågasätter ingen att det offentliga ska ha en instrumental roll för att lösa miljöproblem eller uppnå miljömål. Men vilken struktur krävs och hur ska den framtida förvaltningen bäst organiseras för att nå dit?

Förändringar har skett och sker inom den statliga förvaltningen i syfte att renodla och effektivisera denna. Under hela 1990-talet och början av 2000-talet minskade antalet statliga myndigheter. Men trots att förändringarna varit omfattande, finns utrymme för utveckling.

Styrutredningen 2007 tog upp regeringens ”stuprörsmässiga” styrning som ett problem, eftersom ett alltför ensidigt fokus på enskilda myndigheter utan koppling till hela processer eller större sammanhang minskar möjligheterna till effektiv samordning. Förvaltningskommittén konstaterade 2008 att förändringar av statsförvaltningen ofta sker inom ramen för mer eller mindre avgränsade områden. Där efterlystes bredare, mer systematiska och omfattande analyser av myndigheter och deras uppgifter.

På miljöområdet styr regeringen genom ett antal förvaltningsmyndigheter och länsstyrelserna, men även genom kommunerna som ansvarar för tillsyn och prövning samt övervakning av verksamheter, områden och arter. Kommunerna har en nyckelroll genom tillämpningen av miljöbalken och ansvaret för den fysiska planeringen, en roll som lyfts fram allt mer under senare år.

Det har skett strukturella förändringar i miljöförvaltningen.

Strålsäkerhetsmyndigheten bildades 2008 genom en sammanslagning av Statens strålskyddsinstitut och Statens kärnkraftinspektion. När Havs- och vattenmyndigheten tillkom 2011 kunde ökat fokus läggas på bevarande och hållbart nyttjande av våra ytvatten och havsområden. Myndigheten samlade resurser från dåvarande Fiskeriverket, som avvecklades, och delar av Naturvårdsverket.

Förvaltningen inom miljö- och klimatområdet måste ha beredskap för flexibilitet och förändring för att kunna möta nya insikter om utvecklingen och de krav som ställs på åtgärder. Då valmöjligheterna för medborgare och företag ökar, ställs också högre krav på förvaltningens förmåga att beställa och förmedla relevanta kunskaper som stöd för det praktiska miljöarbetet. Behovet av analys- och utvärderingsinsatser får samtidigt större betydelse. Öppenhet krävs för innovationer, nya lösningar och kontinuerlig uppföljning och återkoppling. Ansvaret för prövning och tillsyn enligt miljöbalken delas mellan en rad olika myndigheter. Det internationella arbetet har gett myndigheterna flera omfattande uppgifter, alltifrån att bistå regeringen i arbetet inom EU och globalt till att driva miljöfrågor i olika internationella forum och bidra till målen för Sveriges politik för en global utveckling.

Kort sagt har vi i dag en helt annan miljö- och klimatpolitisk spelplan. De förändringar som skett när det gäller de centrala miljömyndigheterna och deras ansvar har varit motiverade, men allt för begränsade. Roller och inbördes ansvarsfördelning hos myndigheterna under Miljödepartementet har aldrig setts över i ett samlat grepp. Därför vill regeringen ha en total översyn miljömyndigheterna, i syfte att få förslag till hur miljöarbetet kan förnyas, att ge underlag för effektiviseringar och för att förbättra måluppfyllelsen.

Vi fattar i dag beslut om en utredning som förutsättningslöst ska skissa på en tydligare och mer ändamålsenlig myndighetsstruktur och resursutnyttjande för myndigheterna under Miljödepartementet.

Utredaren ska:
• lämna förslag till förändringar för ansvarsfördelningen mellan myndigheterna
• lämna förslag på hur myndighetsstrukturen, med bibehållen expertkunskap, kan effektiviseras och om verksamheter inom nuvarande myndigheter bör bedrivas i någon annan form
• tydliggöra hur myndighetsstrukturen kan förstärka insatserna för information till allmänheten, tillsynsvägledning, miljöövervakning, analys, uppföljning och utvärdering
• redovisa de ekonomiska, verksamhetsmässiga och personella konsekvenserna av förslagen

Utredningen ska vara färdig den 31 maj 2015 med en delredovisning efter halva tiden.

Alliansregeringen har sedan tillträdet 2006 successivt rationaliserat och renodlat statens hantering av miljö- och klimatfrågorna. Införandet av ett etappmålssystem för miljökvalitetsmålen, bildandet av mark- och miljödomstolsväsendet och en flerstegsprocess för en förenklad miljöprövning, har alla bidragit till en mer transparent och tydlig förvaltning. Vi har dessutom effektiviserat rapporteringen av de svenska klimatutsläppen för att kunna sätta in åtgärder i ett så tidigt skede som möjligt. Med den här utredningen får vi en fullödig genomgång av våra myndigheters struktur och ett brett underlag för fler förbättringar i vår strävan att uppnå Sveriges miljökvalitetsmål.

Berörda myndigheter

Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Kemikalieinspektionen, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, Strålskyddsmyndigheten, Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande, Stockholms internationella miljöinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB, Stiftelsen för Internationella institutet för industriell miljöekonomi vid Lunds universitet, Stiftelsen för miljöstrategisk forskning och Stiftelsen Institutet för vatten- och luftvårdsforskning.