Att vi väljer att höja vår röst nu beror på att varje befolkningsprognos de senaste decennierna har underskattat Stockholms tillväxt. Det gäller även Stockholmsöverenskommelsen från 2007. Eftersom statens kassa är god är det hög tid att göra extra investeringar i infrastrukturen. Ledtiderna för dessa projekt är långa. Vi har ingen tid att förlora, skriver FP-företrädare i en replik.
Sveriges infrastruktur är gravt eftersatt. Det är ett hinder för Sveriges ekonomiska utveckling, och därmed på sikt för chanserna till en god välfärd och att hela landet ska leva. Vi menar att regeringen därför i högre grad måste prioritera satsningar på infrastruktur – i hela landet. I vår debattartikel (DN Debatt 14/5) pekar vi också på vikten av att regeringen tidigare än planerat sätter igång de infrastrukturprojekt som redan beslutats i den breda Stockholmsöverenskommelsen.
Roland Andersson ifrågasätter i sitt inlägg (DN.se/debatt 17/5) varför staten skulle bidra till Stockholms infrastruktur, och avfärdar oss som en ”oblyg lobbyverksamhet” för ett ”regionalt egenintresse”.
För det första är det alltså vår uppfattning att regeringen har större utrymme för satsningar på infrastruktur i hela landet. Att inte göra dessa satsningar när landets ekonomi går som tåget är dumdristigt.
För det andra har Stockholms kommuner och landsting, trots den tillväxtmotor som vi utgör, inte mer resurser än övriga landets kommuner att satsa på infrastrukturen. Skatteutjämningssystemet innebär nämligen att det, relativt övriga landet, starka skatteunderlag som Stockholm har, utjämnas till 95 procent. Det innebär alltså att Stockholmsregionen bara får behålla 5 procent. Skatteutjämningssystemet tar inte hänsyn till att de kommuner och regioner där befolkningen ökar får stora merkostnader för utbyggnad av infrastruktur. Därmed är detta en angelägenhet också för staten. Från 2013 riskerar dessa effekter att ytterligare förvärra för de kommuner i landet som växer, om Skatteutjämningskommitténs förslag blir verklighet.
För det tredje är Citybanan, som staten mycket riktigt tar merparten av kostnaden för, ett riksintresse då dess primära syfte är att frigöra spårkapacitet i centrala Stockholm för fjärrtågen.
För det fjärde tar Stockholm ett större eget ansvar än övriga landet, bland annat genom de Trängselavgifter som är en statlig skatt.
Birgitta Sevefjord (V) (DN.se/debatt 17/5) räknar upp ett antal projekt som hon tycker ska igångsättas. Som vanligt utan hänsyn till det faktum att ökad befolkning oundvikligen leder till fler bilar. Den stora skillnaden mellan oss är att vi vill satsa på både kollektivtrafik och vägar. Stockholmsöverenskommelsen pekar ut ett antal viktiga prioriteringar och bygger på väl avvägda politiska prioriteringar som det finns en bred uppslutning bakom. Låt oss följa den.
Att vi väljer att höja vår röst nu beror på att varje befolkningsprognos de senaste decennierna har underskattat Stockholms tillväxt. Det gäller även Stockholmsöverenskommelsen från 2007. Eftersom statens kassa är god är det hög tid att göra extra investeringar i infrastrukturen. Ledtiderna för dessa projekt är långa. Vi har ingen tid att förlora.
Anders Ekegren (FP)
kommunalråd Solna, ordförande Folkpartiets kommunalpolitiska råd i Stockholms län
Birgitta Rydberg (FP)
landstingsråd Stockholms läns landsting
Lotta Edholm (FP)
borgarråd Stockholms stad