Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Vi höjer kraven på kunderna för att säkra det fria ordet”

Nätintegritet. Samhället är skyddslöst inför den snabba digitaliseringen när lagarna inte hänger med. Vi har därför börjat ställa egna krav på våra kunder och valde att stoppa Lexbase – trots att sajten var laglig. Vi vill nu uppmana fler operatörer att göra likadant, skriver Bahnhofs vd Jon Karlung.

När Bahnhof bildades 1994 fanns knappt internet. Det kommande decenniet präglades av brusande modemlinjer, upptäckargläjde och en dröm om att maximera friheten på internet. Det juridiska läget var uppfriskande oklart.

I år, när Bahnhof fyller 20, ser det digitala landskapet annorlunda ut. Från flera håll samtidigt har vi blivit påminda om hur känsliga våra personliga digitala spår kan vara. FRA, NSA, Lexbase – namnen på aktörer som trängt in i vad vi uppfattar som den privata sfären blir bara fler, och listan lär växa. Som Emanuel Karlsten påpekade (DN 1/2): Lexbase var ett brandlarm, snart kommer eldstormen.

Den svenska inställningen till personregister och övervakning är inte sällan naiv: ”Den som har rent mjöl i påsen har väl inget att frukta?” I många andra länder är ryggmärgsreflexen i stället att listor över människor är farliga, därför att registrering av exempelvis åsikter, begångna brott eller sjukdomar i sig utgör en mylla för trakasserier, diskriminering och inte minst förväxlingar.

Med Edward Snowdens avslöjanden fick vi upp ögonen för vilken kraft myndigheterna lägger på att avlyssna medborgarna med hänvisning till nationella intressen. Efter de senaste två veckornas händelser i Sverige blir det tydligt att kommersiella syften också kan vara drivkraften bakom omfattande kartläggning av människor.

En sajt som Lexbase hade normalt brutit mot personuppgiftslagen, pul. Då skulle rättsväsendet ha tvingat Bahnhof att dra ur sladden. Men det hände inte, eftersom sajten hade ett utgivningsbevis, vilket ger en långtgående rätt att hantera och publicera personuppgifter på samma sätt som en tidning.

Formellt var alltså personerna bakom Lexbase publicister. I praktiken var de osynliga. Talespersonen avgick. Pr-byrån tog semester. Oskyldiga som hängdes ut hade ingenstans att klaga. Anmälningarna till JK haglade in.

Policyn för Bahnhof har alltid varit att låta våra kunder fortsätta sin verksamhet tills lagen säger stopp. Vår insats börjar och slutar med att hålla servrarna uppkopplade mot nätet i våra underjordiska hallar.

Om Lexbase tagit publicistiskt ansvar hade vi kanske kunnat följa samma linje här. Men så var inte fallet. En arvstvist, ett krogbråk eller ett mord – allt resulterade i samma röda plupp på kartan. Gränsen mellan den privata sfären och det allmänna skvallret, mellan bostadsadress och skampåle, upphävdes.

Databasen innehöll otaliga felaktigheter och var så osäker att den omedelbart hackades. Och framför allt: det fanns ingen anträffbar utgivare. När dess representanter höll sig undan lämnade de till Bahnhof att svara på en lavin av frågor.

I vårt tuffaste beslut någonsin valde vi att i en sammantagen bedömning dra ut sladden – trots att företaget innehade utgivningsbevis och trots att de närmast industriella namnpubliceringarna ännu inte hade bedömts vara olagliga.

Nu har vi fått se i blixtbelysning hur skyddslöst samhället är inför digitaliseringen. Systemet är byggt för tröghet och långsam pappershantering. I dag finns din patientjournal, dina mejlkonversationer och din sms-trafik i elektronisk form. Ju mer digitaliserat samhället blir, desto mer data kan plötsligt bli tillgängligt med potentiellt katastrofala konsekvenser.

Bahnhof vill göra tydligt att vi framöver ställer krav på den som använder utgivningsbevis för att göra namnpubliceringar. En ansvarig utgivare är mer än en titel på ett papper hos Patent- och registreringsverket. Lagen är uppen­barligen inte tillräcklig – men det betyder inte att vi efterfrågar strängare lagar. Tvärtom. Vi menar att Lex Lexbase visar att internetleverantören, i extrema fall, kan kliva in och skydda integriteten där den ansvariga utgivaren misslyckats. Vi ser en reell risk i att de senaste händelserna blir en ursäkt för att strypa det fria ordet.

Vid flera tillfällen de senaste åren har debattörer krävt en nedsläckning av exempelvis tidningarnas kommentarsfält. När nu Data­inspektionen på DN Debatt (28/1) begär att grundlagen ska ändras snarast möjligt är det en varningsklocka.

Visst är det oroande att vem som helst som skaffar ett utgivningsbevis kan hantera personuppgifter fritt på sätt som till och med polisen är förbjuden att göra. Men i mötet mellan den digitala världen och den analoga väljer lagstiftaren ofta ett perspektiv som är illa anpassat till internet. Lagändringarna blir ett slag i luften och får helt eller delvis fel effekt. Ett exempel är Ipred-lagen mot fildelning som faktiskt försenade utvecklingen av nya tjänster flera år. Risken är överhängande att även nya lagar skulle bli kontraproduktiva eller rentav repressiva.

Friheten på nätet ligger bakom alla nya fantastiska tjänster. Den närmast explosionsartade utveckling som vi har sett sedan 1994 bygger just på att kreativitet och nya affärsidéer naturligt fått växa fram utan alltför stora regleringar.

I det perspektivet har Bahnhof aldrig varit neutrala. Vi har drivit opinion mot Ipred, mot FRA, mot datalagringsdirektivet, mot Säpos automatiska inhämtning, mot NSA och utländska organisationer som kartlägger medborgarna. Vi räds inte kontroverser och har tidigare haft Wikileaks som kund. Men yttrandefrihet är ett värde – integritet är ett annat.

Därför gör vi nu en uppdatering av vår värdegrund och vi hoppas att andra operatörer följer efter. Innebörden är att vi eftersträvar ett ocensurerat internet och att vi kan ta oss an alla sajter som följer tillämpliga lagar. I likhet med brevbäraren har vi inga synpunkter på vilket innehåll som flyttas genom våra nät – så kallad nätneutralitet råder. Men för serverkunder med utgivningsbevis och inriktning på namnpubliceringar inför vi nu särskilda villkor.

Vi kräver att de framöver svarar på kritik, rättar felaktigheter, och på så sätt uppträder som en seriös aktör. Att tillhandahålla sökbara namnregister kräver ansvar. Om kunden flyr från det ansvaret så kan de inte räkna med vårt stöd, och gissningsvis inte andra operatörers heller.

Den här klausulen kan vi tillämpa om någon okontrollerat dumpar databaser över medborgare – där det dessutom finns otaliga fel – och sedan går under jorden.

Lagstiftning är fel väg att gå. Det vore riskfyllt för det fria ordet och förmodligen inte heller verkningsfullt givet den snabba tekniska utvecklingen.