Den internationella finanskrisen har den globala ekonomin i ett järngrepp. Vi vet ännu inte hur lång eller djup krisen kommer att bli.

Den internationella lågkonjunkturen kan däremot inte användas som en ursäkt för att sluta agera för att lösa våra stora framtidsutmaningar. Den globala ekonomiska krisen kan vändas till en möjlighet för den klimatomställning vi behöver göra.

Alliansregeringen har enats om en klimatpolitik som i sina ambitioner går längre än tidigare regeringar och andra länder. Vi har med målet om 40 procents utsläppsminskningar i förhållande till 1990 års nivå intagit en tätposition i Europa. Detta kan hjälpa oss få en överenskommelse vid FN:s klimatmöte i Köpenhamn i december. Vi ser också att klimatutmaningarna kan nyttjas som en ekonomisk hävstång med möjligheter till nya jobb och ökad export. Det är nu vi kan investera i hållbara energi- och tekniksmarta lösningar för att möta en ökad efterfrågan från en styrkeposition när konjunkturen vänder.

Klimatmålen nås effektivast genom utvecklade ekonomiska styrmedel, som är breda, likformiga, teknikneutrala och helst internationellt samordnade. Idag är våra främsta styrmedel koldioxidskatten och handeln med utsläppsrätter.

För att effektivt uppnå vårt nationella utsläppsmål tar nu alliansregeringen ytterligare steg för att skärpa skatter och andra ekonomiska styrmedel på energi- och klimatområdet. Genom att sätta en tydlig prislapp på klimatpåverkande utsläpp markerar vi att utsläpp har en kostnad som måste betalas, samtidigt som vi ger incitament för energieffektiviseringar och utfasning av omodern teknik.

Takten och tidpunkten för en skärpning måste dock präglas av den kraftiga konjunkturnedgång vi nu upplever så att hushåll och företag får tid att anpassa sig. Frågor som rör jobben och villkoren för viktiga näringsgrenar måste väga tungt och förändringarna ske varsamt och stegvis. Inriktningen bör vara att framtida skattehöjningar på energi- och miljöområdena för företag och hushåll balanseras av motsvarande skattelättnader.

Regeringen har i tidigare budgetar genomfört omfattande skatteförändringar för att minska utsläppen. I den kommande klimatpropositionen presenteras förändringarna av olika skatter och stöd för att minska utsläppen av växthusgaser med ytterligare 2 miljoner ton till 2020, utöver de stora minskningar som nu gällande styrmedel beräknas ge.

Att sänka utsläppen från transporterna är avgörande för att klara Sveriges klimatambitioner. Regeringen anger en ambitiös vision om en fossilobereonde fordonsflotta 2030.

För att stimulera och öka takten i en övergång till en mer miljöanpassad fordonspark föreslås i klimatpropositionen, att nya miljöbilar befrias från fordonsskatt under de första fem åren. Dagens miljöbilspremie ersätts därmed med en långsiktig skattebefrielse. Ändringen bör träda i kraft den 1 januari 2010, men gälla retroaktivt och tillämpas för bilar som tas i bruk från och med den 1 juli 2009. Dagens miljöbilsdefinition gäller.

Detta innebär att bilar som drivs på förnyelsebara bränslen och el, samt bensin- och dieseldrivna personbilar som släpper ut mindre än 120 gram koldioxid per kilometer, kommer att vara befriade från fordonsskatt. En skillnad jämfört med dagens miljöbilspremie är att skattebefrielsen inte bara gäller bilar som köps av privatpersoner utan även de som köps av företag, t ex förmånsbilar.

Samtidigt tar vi nästa steg mot att öka beskattningen av utsläppen genom att öka koldioxidrelateringen i fordonsskatten. Koldioxidbeloppet i den koldioxidbaserade fordonsskatten höjs från 15 till 20 kronor per gram koldioxid som överstiger 120 gram koldioxid per kilometer. Vilket innebär att skatten från och med 2011 höjs med 5 kronor för varje gram koldioxid en bil släpper ut. Nya lätta lastbilar, lätta bussar och husbilar inordnas i den koldioxdbaserade fordonsskatten. Bränslefaktorn för dieselbilar sänks och miljöfaktorn ersätts med ett fast belopp. Sammantaget innebär det att fordonskatten på dieselbilar sänks.

Vidare föreslår vi att energiskatten på diesel höjs i två steg med sammanlagt 40 öre per liter. En första höjning med 20 öre bör ske den 1 januari 2011 och en andra höjning med 20 öre den 1 januari 2013. För att kompensera den tunga trafiken för ökade skattekostnader som följer av dieselskattehöjningar bör även fordonsskatten för tunga lastbilar och tunga bussar sänkas.

Regeringen bedömer också att skatten på förbränning av hushållsavfall bör slopas från den 1 september 2010. Denna skatt infördes den 1 juli 2006, men har visat sig ha en obetydlig styreffekt och endast leda till onödiga transporter av hushållsavfallet. Finansieringen sker genom att den generella koldioxidskatten höjs med 1 öre per kg koldioxid.

Dagens nedsättning av koldioxidskatten för energiintensiva företag (den s.k. 0,8 procentregeln) föreslås fasas ut i två steg. Dessutom vill regeringen att ekonomiska styrmedel för anläggningar som omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter samordnas i högre utsträckning.

Den nedsättning av koldioxidskatten för uppvärmning inom jordbruk, skogsbruk och vattenbruk samt industri som inte omfattas EU:s system för handel med utsläppsrätter föreslås minska. Skattenivån höjs från 21 procent till 30 procent 2011 och till 60 procent 2015. Dessutom föreslås att återbetalningen av koldioxidskatten för diesel i jordbruks- och skogsbruksmaskiner sänks.

Nivån på koldioxidskatten bör, utöver den årliga justeringen enligt konsumentprisindex, framöver anpassas i den omfattning och takt som tillsammans med övriga förändringar av ekonomiska styrmedel ger den sammanlagda minskningen av utsläppen av växthusgaser med ytterligare 2 miljoner ton år 2020.

Genom skarpa förslag för en utökad användning av styrmedel tas ännu ett viktigt steg för att göra Sverige till ett föregångsland i klimatarbetet. Sverige står dock bara för 0,2 procent av världens samlade utsläpp av växthusgaser. Resultat i klimatpolitiken kan bara nås om vi kombinerar trovärdiga nationella åtgärder med gemensamma åtgärder på internationell nivå.

Internationellt samarbete är och förblir den enda nyckeln till framgång i vad som är ett globalt problem. Alliansregeringen står för en offensiv klimatlinje här hemma men också i EU-arbetet och internationellt.

Den viktiga och långsiktiga ambitionen är att koppla klimatmålen till trovärdiga åtgärder som inte står i konflikt med tillväxt och jobb. Klimatförändringarna förutsätter långsiktiga investeringar i energisystem samt infrastruktur. Det kräver ett politiskt ledarskap som sträcker sig inte bara över nationsgränser utan också över flera mandatperioder. Vi tror på att göra Sverige till det goda exempel som förmår föra en ansvarsfull ekonomisk politik och samtidigt rustar för att med bra villkor för entreprenörskap, forskning och utbildning ligga i framkant när det gäller nya jobb, branscher och sektorer. Tillsammans med effektiva styrmedel, där framtida skattehöjningar på energi- och miljöområdena för företag och hushåll bör balanseras av motsvarande skattelättnader, öppnar det för en utveckling där vi inte bara förmår visa ledarskap i att minska utsläppen, utan också på vägar till såväl nya företag som arbetstillfällen.

Maud Olofsson
Anders Borg
Andreas Carlgren