DN Debatt

”Vi kräver slut på Rysslands illegala annektering av Krim”

Helsingforsakten 40 år. Ryssland bryter flagrant mot de principer för säkerhet och samarbete som landet självt godkänt. Det påverkar villkoren för Europas och Sveriges säkerhet. Gränser får inte ändras med våld. Vi kräver att den illegala annekteringen av ukrainskt territorium upphör, skriver utrikesminister Margot Wallström.

Den 1 augusti 1975 – på dagen för 40 år sedan – samlades 35 stats- och regeringschefer för att underteckna Helsingforsslutakten. På svartvita foton från Finlandiahusets vita marmorhall i Helsingfors märks bland andra USA:s president Gerald Ford och Sovjetunionens ledare Leonid Brezjnev, samt Västtysklands förbundskansler Helmut Schmidt och Östtysklands ledare Erich Honecker.

Undertecknandet var historiskt. Vad de samlade stats- och regeringscheferna trots alla motsättningar hade kommit överens om var ett antal grundläggande principer för relationerna mellan USA, Kanada och länderna i Europa - oavsett om de befann sig öst eller väst om den Berlinmur som då delade vår kontinent.

Bland dessa principer fanns bland annat att andra staters suveränitet och självständiga val skulle respekteras, liksom att gränser inte skulle ändras med våld. Där fanns löftet om att konflikter skulle lösas med fredliga medel och att mänskliga rättigheter skulle skyddas. Och där fanns ambitionen att bidra till ökat internationellt samarbete och ökad beredskap att dela information om militärutgifter, truppförflyttningar och övningsverksamhet för att bygga förtroende och undvika missförstånd.

Helsingforsslutakten fick visserligen inte slut på det kalla kriget, men den utgjorde ett viktigt steg i riktning mot avspänning och samarbete. Dessutom såddes ett frö som senare kom att bidra till att underminera Östeuropas totalitära regimer och till slut till Berlinmurens fall.

Överenskommelsen inspirerade människor att organisera sig genom Helsingforskommittéer och Charta 77- grupper för att övervaka de egna regeringarnas respekt för mänskliga rättigheter.

Sveriges representant i Helsingfors 1975 var statsminister Olof Palme. I sitt tal framhöll Palme att ”vi är eniga om att krig inte längre får och kan användas för att främja nationella mål”. Palme underströk också att ”vi inte kan förutse historien” och gjorde följande tillägg: ”Vi har därför också uttalat att gränserna kan komma att förändras men att så endast får ske enligt internationell rätt, med fredliga medel och enligt överenskommelse”.

Det hände att Europas gränser ändrades, och det skedde med fredliga medel, som när Schmidts Västtyskland och Honeckers Östtyskland enades. Jugoslavien delades under delvis våldsamma former.

Vi måste nu göra vad vi kan för att stoppa utmaningarna av 1975 års principer.

För på årsdagen av undertecknandet i Finlandiahuset tvingas jag tyvärr konstatera att Ryssland genom sin aggression mot Ukraina och sin illegala annektering av Krim flagrant bryter mot de principer vi i dag högtidlighåller, samt att detta påverkar förutsättningarna inte bara för Europas utan också för Sveriges säkerhet.

Den europeiska säkerhetsordningen kan bara upprätthållas om alla stater lever upp till de principer och åtaganden som överenskoms i Helsingfors och senare i Paris när det gäller respekten för internationell rätt, länders territoriella integritet och suveränitet samt rätten för alla stater i Europa att självständigt göra sina säkerhetspolitiska vägval. De gemensamma reglerna fungerar och ska inte ändras genom vapenmakt eller till förmån för någon stats självpåtagna uppfattning om intressesfärer.

Tillsammans med de andra EU-länderna stödjer vi därför genomförandet av Minsköverenskommelserna som syftar till att återupprätta Ukrainas kontroll över de östra delarna av landet. Vi kräver att Ryssland ska upphöra med den illegala annekteringen av ukrainskt territorium. Och vi försöker på olika sätt, ekonomiskt såväl som politiskt, att hjälpa Ukraina att lyckas, trots den ryska aggressionen.

Dessutom ger vi vårt stöd till Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), den struktur som byggdes på grunden som lades i Helsingfors och som i dag är världens största regionala samarbetsorganisation för främjande av säkerhet under FN-stadgans kapitel VIII med 57 medlemmar, däribland både USA och Ryssland, och en bred dagordning.

Tillsammans med EU och Europarådet har OSSE under de senaste 40 åren spelat en betydande roll för fredlig utveckling i Europa. Än i dag bidrar organisationen till försoning och demokratisk utveckling på Balkan. I de utdragna konflikterna i Georgien, Nagorno-Karabach och Transnistrien där konflikterna ännu inte fått ett slut bidrar OSSE till att underlätta förhandlingarna för att försöka nå fredliga lösningar.

Under det senaste året har organisationen kommit att spela en central roll i de internationella ansträngningarna att hantera följderna av det ryska agerandet gentemot Ukraina. Hundratals OSSE-observatörer, vissa av dem svenskar, har sänts till konfliktområdet. Representanter för OSSE har sökt lösa konkreta problem i östra Ukraina, som att säkra tillgång till humanitär hjälp för dem som behöver. Och OSSE har åtminstone tidvis tjänat som plattform för den svåra och hittills mycket frustrerande dialog som vi och andra försöker föra med Ryssland.

I ett mer besvärligt omvärldsläge finns det anledning att ägna OSSE mer uppmärksamhet, och att inom ramen för denna organisation liksom på andra sätt bygga ökat samarbete och ökat förtroende. Från svensk sida kommer vi att stödja sådana ansträngningar. Utgångspunkten, nu liksom för 40 år sedan, måste vara det breda säkerhetsbegreppet. Verklig säkerhet är mer än avsaknaden av krig, vilket de stats- och regeringschefer som undertecknade Helsingforsslutakten insåg.

Men samarbete och förtroende kan endast byggas och bestå om de gemensamma principer vi alla skrivit under på faktiskt upprätthålls. Den svenska regeringen vill verka för det och för att OSSE med sina många konfliktförebyggande och förtroendeskapande verktyg och institutioner ska tjäna de syften och de principer om säkerhet och samarbete som lades fast i Helsingfors för 40 år sedan.

Läs mer. Fler debattartiklar på DN Debatt

• ”Total brist på bedömning av risk förvärrade branden” Flera samverkande brister förklarar dess dramatiska utveckling, som avsaknaden av riskbedömning, att SOS Alarm angav två olika positioner och att kunskap saknas om bekämpning av stora skogsbränder, skrev regeringens utredare Aud Sjökvist den 31 juli. 

• ”Att låsa Vattenfalls tyska kol är oklok och dyr miljöpolitik” Att sälja tillgångarna och använda intäkterna till miljöinvesteringar vore betydligt bättre, skrev Alvar Palm, doktorand vid Lunds universitet den 30 juli. 

• ”Invandringens effekt på skolresultat kräver krafttag” Detta kräver att skolpolitiken läggs om tydligt, skrev forskaren Gabriel Heller Sahlgren den 29 juli. 

Dagens artikelförfattare

Margot Wallström, utrikesminister (S)