Transportarbetarna: LO-chefen måste förklara varför hon vill begränsa konflikträtten.
Wanja Lundby-Wedin antyder att LO är öppet för resonemang kring ett nytt huvudavtal och begränsningar i konflikträtten. Sacos ordförande Anna Ekström går ännu mycket längre i sin beredvillighet att offra den fackliga konflikträtten. Hon beskriver fackliga blockader som otidsenliga.
Det är djupt olyckligt att två av landets viktigaste fackliga företrädare uttalar sig så slarvigt om något så viktigt.
Det ger intryck av att vår arbetsmarknad har nått en så hög nivå av socialt hänsynstagande och ansvarsmedvetenhet att de fackliga organisationerna inte längre behöver några konfliktvapen för att säkerställa kollektivavtal och rimliga villkor för de anställda.
Det är precis tvärtom. Vi lever under en period när en rad samverkande faktorer bidrar till försämrade villkor och lönepress neråt inom delar av främst tjänste- och byggsektorerna. Det bäddar i sin tur för ett företagsklimat som snarare premierar ansvarslöshet och brutalitet än social hänsyn och omsorg om de anställdas väl och ve.
Vi som arbetar i Transport ser hur flera branscher utsätts för ett marknadstryck som pressar ner priserna för deras respektive tjänster och därmed också pressar arbetsgivarna att försöka sänka de anställdas löner.
Vi ser det bland annat i åkeribranschen, i taxinäringen, bland tidningsbuden och i de företag som säljer marktjänster till flygbolagen. En kombination av ständiga upphandlingar, internationell konkurrens, avregleringar och bemanningsföretagens expansion bidrar till en brutalisering av arbetslivet och försämrade villkor för de anställda.
Och nu när den borgerliga regeringen arbetar så hårt och delvis framgångsrikt för att minska den fackliga organisationsgraden genom att göra det orimligt dyrt att vara med i ett fack med tillhörande a-kassa minskar också den fackliga förmågan att säkerställa och upprätthålla kollektivavtal. Därmed försvagas också den enda garantin för att lönekostnaderna inte ska bli ett konkurrensmedel.
När enskilda företag envisas med att öka sin konkurrenskraft genom att sänka sina lönekostnader under avtalsnivå finns inte så mycket annat att göra än att ta till olika former av primär- eller sympatiåtgärder för att säkerställa avtal. Fackliga blockader ska brukas med ansvar, men de behövs i undantagsfall. Att vi har möjligheter att blockera företag verkar lugnande på hela arbetsmarknaden.
I det läget är det snarare nödvändigt att förstärka konflikträtten än att börja försvaga den lagstiftning vi har i dag. Undermineras våra fackliga rättigheter finns uppenbara risker att utsatta yrkeskategorier förvandlas till renodlade låglöneproletariat - precis som sjömännen på de bekvämlighetsflaggade fartygen.
LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin måste förklara sig.
Peter Lövkvist
Transportarbetareförbundet.
Kordinator i arbetet mot bekvämlighetsflaggade fartyg