Näringsliv, fack och politiker: För klimatets skull krävs en långsiktig och trovärdig energipolitik.
Jobb, tillväxt, välfärd och en effektiv klimatpolitik kräver en långsiktig och trovärdig energipolitik. Kan politiker från höger och vänster i Storbritannien komma överens om kärnkraften, borde också svenska politiker kunna det.
Alltför länge har energipolitik varit förknippat med taktiserande och svåra låsningar. Sverige har inte varit unikt på den punkten. I Labourstyrda Storbritannien har den tidigare politiska oviljan att ta ett beslut om kärnkraftens framtid lett fram till ett läge med överhängande risk för elbrist om cirka femton år när den åldrande brittiska reaktorparken måste börja avvecklas.
Samtidigt har den sittande Labourregeringen nu agerat kraftfullt. Klartecken har givits till tio platser för uppförande av nya reaktorer. Marginalen är dock liten till 2023, då avvecklingen av dagens reaktorer bedöms vara nödvändig att inledas. Efter decennier av icke-beslut på det energipolitiska området är det tydligt att brittiska politiker insett allvaret och nu är beredda att ta ett stort ansvar. De brittiska planerna får extra tyngd av det faktum att oppositionen, de konservativa, helt nyligen efter tidigare motstånd, i allt väsentligt ställt sig bakom Labourregeringens kärnkraftsplaner.
Det är hög tid också för svenska politiker att enas i energifrågan. Den socialdemokratiska partikongressen har uttalat ett mål att nå en blocköverskridande överenskommelse om energin. Det är bra, men att en ”kontrollstation 2015” ska vara ett underlag för en sådan överenskommelse riskerar att leda till en tidtabell med alldeles för snäva tidsramar.
Mot bakgrund av det globala klimathot som forskare inom FN:s klimatpanel och många andra målar upp framstår en svensk diskussion om en utfasning av kärnkraften som tondöv. Världens klimatutmaning handlar om att ersätta fossil energi med energislag som släpper ut inga eller mycket små mängder koldioxid. Den påstådda motsättningen mellan kärnkraft och alternativ som vindkraft och bioenergi finns inte, systemet med elcertifikat innebär att det är politiker som bestämmer hur mycket alternativ energi som ska produceras och säljas. Ny kärnkraft kommer bara att produceras om det finns en efterfrågan.
Det är hög tid att ta till sig inte bara FN:s klimatpanels slutsatser om klimatförändringarna utan också vad som krävs för att möta dem. Redan för två år sedan pekade FN:s klimatpanel i en av sina rapporter ut kärnkraften som en viktig del i en framtida energiproduktion som minskar klimatutsläppen. Också OECD och det internationella energisamarbetet IEA såväl som oberoende svenska studier och forskare från Ingenjörsvetenskapsakademien och Kungliga Vetenskapsakademien kommer till liknande slutsatser. Enligt internationella atomenergiorganet IAEA är för närvarande 56 nya kärnkraftverk under konstruktion i världen.
Mot den bakgrunden var det knappast förvånande att Centerpartiet tidigare i år accepterade att ta bort förbudet mot investeringar i ny kärnkraft. Det är ett nödvändigt ställningstagande för att minska risken att Sverige ska hamna i samma akuta läge som Storbritannien, med hotande elunderskott när dagens åldriga reaktorer måste fasas ut. I Storbritannien har man till slut lyckats ena sig i energifrågan. Vi utgår från att svenska politiker, från höger och vänster, tar samma ansvar.
Olof Faxander vd SSAB, Bo Annvik vd Outokumpu Stainless, Jarmo Tonteri vd OVAKO, Elisabeth Nilsson vd Jernkontoret, Jan-Henrik Sandberg ordf Pappers, Lennart Holmlund kommunalråd (S) Umeå, Mattias Ottosson kommunalråd (S) Norrköping, Jan Svärd vd Akzo Nobel, Birgitta Resvik energi- och klimatansvarig Svenskt Näringsliv, Magnus Huss vd Plast och Kemiföretagen, Roland Palmqvist kommunalråd (S) i opposition, Kävlinge, Bertel Karlstedt koncernchef Nordkalk, Tomas From vvd SveMin.