DN Debatt

”Vi måste öppna gränserna – också för vår egen skull”

Folke Bernadottes vita bussar som räddade många tusen fångar från koncentrationslägren har kommit att bli en symbol för humanitära insatser. Låt oss inspireras av dessa, skriver Robert Egnell.
Folke Bernadottes vita bussar som räddade många tusen fångar från koncentrationslägren har kommit att bli en symbol för humanitära insatser. Låt oss inspireras av dessa, skriver Robert Egnell. Foto: TT Scanpix

Bryt handlingsförlamningen. Vi lever i en tid av global migration och varken Sverige eller världen kommer att se likadan ut när denna period är över. Självklart skrämmer det, men att med våld försvara den gamla ordningen är meningslöst – och moraliskt och ekonomiskt ohållbart, skriver Robert Egnell, docent vid Försvarshögskolan.

Människor på flykt från krig, förföljelse och fattigdom dör just nu i vågorna på Medelhavet, de kvävs inpackade som boskap på lastbilsflak längs våra vägar och de fastnar i taggtrådsstängsel längs Europeiska Unionens yttre gränser. Våra medmänniskor, många av dem familjer med små barn, som i skräck och desperation har tvingats lämna allt – bostad, arbete, tillhörigheter, familj och vänner. Det vi beskådar är en humanitär kris av stora men fullt hanterbara mått. Bristen på empati och medmänsklighet är svårbegriplig. Handlingsförlamningen måste få ett slut – inte bara för flyktingarnas skull, utan även för oss själva. Det är hög tid att inte bara ändra asylförfarandet och släppa in flyktingarna, utan att också aktivt hjälpa dem till Sverige och Europa. Fyll charterplan. Rulla ut de vita bussarna.

Vi lever alldeles uppenbart i en tid av global migration. Sedan andra världskriget har det aldrig varit så mycket människor på flykt som nu. Flyktingströmmarna beror delvis på fruktansvärda konflikter i olika delar av världen. Inbördeskriget i Syrien och IS chockerande våldsdyrkan är det värsta och tydligaste exemplet. Det är dock inte bara krig och konflikter som driver människor på flykt. Politiskt förtryck, radikalisering, extrem fattigdom, klimatförändringar och naturkatastrofer bidrar också till flyktingvågen. Oavsett orsaken har flyktingarna högst legitima skäl att söka sig till Europa.

Varken Sverige eller vår omvärld kommer att se likadan ut när denna period är över. Detta må vara skrämmande, men att med våld försvara den gamla ordningen är inte bara meningslöst – det är också moraliskt korrupt och ekonomiskt ohållbart. De som sett vad människor är beredda att utsätta sina familjer för under resan till Europa förstår också att det inte finns staket höga nog eller regelverk tuffa nog att stoppa dem.

 

Samtidigt gör de globala medierna och tillgängligheten till billig teknologi att även de mest utsatta mycket väl vet hur livet i västvärlden ser ut.

 

Migrationen är dessutom förmodligen bara i sin linda då FN uppskattar att hundratals miljoner människor de närmaste årtiondena kommer att tvingas flytta på grund av klimatförändringar och stigande havsnivåer. Risken för konflikter om begränsade landområden och resurser som förvärrar detta är dessutom överhängande. Historien är dock full av folkvandringar och migrationer. Låt oss komma ihåg att för bara ett drygt sekel sedan massemigrerade en fjärdedel av den svenska befolkningen – nästan 1,5 miljoner människor – och många, många fler européer till USA.

Globaliseringen gör att vi kommer närmare varandra. Vi reser mer och genom medierna upplever vi konflikterna, katastroferna och flyktingarnas lidande i realtid. Bilderna både berör och skrämmer på ett sätt som artiklar i utrikessektionen av dagstidningarna tidigare aldrig kunnat göra. Samtidigt gör de globala medierna och tillgängligheten till billig teknologi att även de mest utsatta mycket väl vet hur livet i västvärlden ser ut. Närheten till varandras liv gör att klyftorna och skillnaderna tydliggörs på ett sätt som inte kan uppfattas på annat sätt än som djupt orättvist. Forbes rapporterade förra året att de 87 rikaste personerna i världen har lika mycket tillgångar som de 3,5 miljarder fattigaste. Att detta i slutändan inte skulle påverka människors val och drömmar är otänkbart. Det handlar dock inte, som Jimmy Åkesson gjorde gällande i sitt sommartal, om att Sveriges välfärdssystem skulle ”locka” människor till Sverige. Det handlar i stället om ett internationellt system uppbyggt kring extrema orättvisor inom vilket de mest utsatta människorna egentligen inte ges några handlingsalternativ bortom flykten.


Robert Egnell, docent vid Försvarshögskolan. Foto: Rickard Kilström

Det moraliska argumentet borde räcka för att övertyga om nödvändigheten att öppna gränserna. Det finns dock även mer själviska argument till stöd för att släppa in flyktingarna. The Economist argumenterar för att vår åldrande befolkning är i stort behov av ung och driven arbetskraft från andra delar av världen. Att inte agera medmänskligt i detta läge kan även långsiktigt korrumpera själva grunderna och värderingarna för vårt eget samhälle. Kan vi verkligen stå för demokratiska och medmänskliga värderingar om vi inte gör något åt den nuvarande situationen? Är ett syriskt eller eritreanskt liv verkligen så mycket mindre värt än ett svenskt i dagens globaliserade värld? Vi ser redan ett hårdnat samhällsklimat, med vindar som påminner om Europas allra värsta historia. Vill vi leva i ett samhälle där människoliv har så lite värde, eller där solidaritet och medmänsklighet betyder så lite? Vi måste värna om vårt samhälles själva grundvärderingar och därifrån bygga ett inkluderande och mångkulturellt Sverige. Låt oss dock ta debatterna om integration och arbetsmarknadslagstiftning en annan dag.

I slutändan har vi egentligen bara att förhålla oss till vår omvärld. Valet borde således bestå i hur och inte om vi ska ta emot de flyktingar som söker sig till Sverige och Europa. Vår historia rymmer flera föredömen. Raoul Wallenberg är internationellt hyllad för de insatser som räddade livet på närmare hundratusen judar i det naziockuperade Ungern. Greve Folke Bernadottes vita bussar som också räddade många tusen fångar från koncentrationslägren har kommit att bli en symbol för humanitära insatser. Låt oss inspireras av dessa handlingskraftiga humanitärer, snarare än de som klamrar sig fast vid en omöjlig dröm om det isolerade landet Sverige.

Läs mer. DN Debatt