Tillväxtkongressens beslut under rubriken "En global hållbar utveckling" innebar en nystart för socialdemokratisk miljöpolitik. Kongressen fastslog att det i vårt land framför allt handlar om att utnyttja kunskaper och erfarenheter från industrin och forskningen för att satsa inom de områden där Sverige kan göra stor nytta för en uthållig tillväxt i samklang med en hållbar global miljö.
Eftersom den svenska basindustrin internationellt sett är mycket energieffektiv, var det enligt kongressen viktigt för den globala miljön att ge basindustrin goda förutsättningar att fortsätta att investera i vårt land. Därigenom kan industrin pröva ny miljö- och energieffektiv teknik. Att den svenska basindustrin ska kunna använda effektiv resurshushållning som en konkurrensfördel fastslogs, liksom vikten av att basindustrin har en långsiktigt stabil och internationellt konkurrenskraftig elförsörjning.
Det faktum att den energiintensiva industrin tillsammans med teknikföretagen ständigt arbetar med att lösa energi- och resurshushållningsproblem har gjort att dessa industrier blivit framgångsrika. För tillväxtkongressen var det självklart att ett grönt folkhem uppskattar och väl förvaltar detta svenska miljökapital.
Kongressen insåg därmed att ett litet lands viktigaste bidrag att påverka de stora globala miljöfrågorna är att ta fram och visa på goda exempel. Skall sådana exempel få efterföljd i andra länder måste de vara bra ur såväl miljömässig som ekonomisk synvinkel. Vid upprepade tillfällen underströks därför betydelsen av en effektiv resurshushållning.
Jämfört med flera andra partier visade vårt parti alltså upp en ödmjukhet inför den ödesfråga som alla folk nu står inför: Hur kan vi radikalt minska jordens CO2-utsläpp när 80 procent av energianvändningen grundar sig på fossila bränslen och utvecklingsländerna kraftigt behöver öka sin energianvändning?
Inför årets kongress har rådslaget "Det gröna folkhemmet" tagits fram. Här fanns en chans för vårt parti att vidareutveckla de tankar om ny teknik för resurshushållning som tillväxtkongressen beslutat. Men i stället är det uppenbart att rådslagets viktigaste uppgift har varit att i partiet försöka förankra en energipolitik som ska möjliggöra ett fortsatt samarbete med miljöpartiet.
Vi inser naturligtvis att varje minoritetsregering måste kompromissa. Men detta får inte innebära att vårt parti i förväg anpassar sig. Även om kärnkraften är en hjärtefråga för miljöpartiet så får vårt parti inte använda felaktiga eller vilseledande motiveringar för en politiskt styrd kärnkraftsavveckling.
Att göra som i rådslaget, nämligen att jämställa uran med fossila bränslen och hävda att de är ändliga bränslen, är vilseledande. Visst går det att säga att uran liksom allt annat som finns under markytan är ändligt, men är det meningsfullt att tala om ändliga resurser om de kan räcka tusentals år framåt i tiden som fallet är med uran?
Det som generellt händer är att olika bränslen successivt kommer att bli för dyra att utnyttja på grund av allt högre utvinningskostnader. En stor fördel med kärnkraften jämfört med fossilkraft, till exempel från gas, är att uranet bara svarar för en liten del av de totala kostnaderna - ett öre per kilowattimme. Kärnkraften är därför i motsats till fossila bränslen relativt okänslig för ökade bränslekostnader.
I rådslaget hävdas vidare att eftersom dagens svenska reaktorer tillkom under en trettonårsperiod, riskerar de att falla för åldersstrecket under en kort period. Det är en grundläggande missuppfattning. Kärnkraftslagen förutsätter att säkerheten hela tiden förbättras när nya insikter erhålls. Reaktorerna blir därför kontinuerligt modernare och säkrare allteftersom delar byts ut eller renoveras även om själva byggnaderna bevarar sitt utseende. Inga reaktorer kommer därför "att falla för åldersstrecket" av tekniska skäl.
Vad som däremot till sist kommer att hända är att kraftföretagen av ekonomiska skäl avstår från ytterligare renoveringsåtgärder och i stället bygger nya kraftverk. Företagen har ekonomiska motiv att sprida ut sina investeringar i nya kraftverk över en lång tidsperiod. Reaktorernas storlek skiljer sig väsentligt åt. Rent ekonomiskt blir det naturligt att börja stänga de minsta först eftersom renoveringskostnaden relativt sett är störst för dessa reaktorer.
I rådslaget redovisas besparingsåtgärder, där 40 miljoner nya fönster i alla våra bostäder skulle spara in 15 terawattimmar el motsvarande tre reaktorer av Forsmarks typ. Det visar på stor okunskap om energifrågor. För det första är en mindre del av bostäderna eluppvärmda och för det andra producerar de tre reaktorerna i Forsmark mycket mer el än 15 terawattimmar. Produktionen var exempelvis 23 terawattimmar år 2004.
Men det väsentliga är att politiskt initierade sparåtgärder är ett dyrt sätt att avveckla kärnkraften. Om exempelvis alla fönster byts ut och ersätts av fönster med dagens bästa energiteknik dröjer det länge innan man kan utnyttja ny framtida fönsterglasteknik. Det man vinner till stor kostnad i dag förlorar man således senare.
Det bästa är alltså att byta fönster när man ändå ska göra andra renoveringsåtgärder. Att byta fönster i förtid skulle vara misshushållning och kommer inte att fungera som ett gott exempel för andra länder.
Vi anser att tillväxtkongressens beslut utgör en god grund för en ödmjuk och verklighetsbaserad diskussion i vårt parti kring det rådslaget helt rätt kallar "Klimatet - en avgörande fråga för mänskligheten".
Denna fråga har sådan dignitet att vårt parti måste sluta snegla på vad andra partiet kan tänkas anse. Det avgörande för ett ansvarskännande parti måste vara att fokusera på vad vårt land kan bidra med för en bättre global miljö.
Vi 61 stycken som ställer oss bakom denna inlaga i kärnkraftdebatten är socialdemokratiska kommunalråd eller oppositionsledare i olika kommuner över hela landet och alla är medlemmar i (s)-nätverket för orter med energiintensiv industri.
Tommy Nyström, Gällivare, Robert Forsberg, Kalix, Mårten Ström, Luleå,
Peter Roslund, Piteå, Bert Öhlund, Skellefteå, Lilly Bäcklund, Lycksele, Lennart Holmlund, Umeå, Ulla-Maj Andersson, Nordmaling, Christer Nilsson, Kramfors, Sig-Britt Ahl, Härnösand, Sten-Ove Danielsson, Ånge, Ewa Lindstrand, Timrå, Ewa Back, Sundsvall, Eva Tjernström, Söderhamn, Mats Ågren, Gävle, Stefan Hedin, Sandviken, Marie-Louise Dangardt, Hofors, Jonny Gahnshag, Falun, Jan Stagenmark, Hedemora, Åke Johansson, Avesta, Leif Nilsson, Smedjebacken, Nils Persson, Hagfors, Claes Pettersson, Arvika, Lars Jonsson, Sunne, Per Gruvberger, Filipstad, Eva WennStröm, Kristinehamn, Frank Lassen, Grums, Siw Gidlöf, Hammarö, Jan Andersson, Säffle, Pentti Supponen, Hällefors, Anders Ceder, Lindesberg, Robert Mörk, Degerfors, Bo Trygg, Askersund, Nils Erik Hed, Fagersta, Agneta Ivemyr, Hallstahammar, Lars Skytt, Älvkarleby, Bengt-Olov Ericsson, Tierp, Håkan Jonsson, Norrtälje, Benita Vikström, Oxelösund, Gunvor Andersson, Munkedal, Stig Nilsson, Lysekil, Bo Pettersson, Stenungsund, Sven-Åke Gustavsson, Bengtsfors, Johnny Stücken, Mellerud, S Anders Larsson, Vänersborg, Madeleine Dahlgren, Lilla Edet, Inga-Lill Andersson, Ale, Stig Andersson, Finspång, Mattias Ottosson, Norrköping, Per-Arne Larsson, Boxholm, Conny Karlsson, Kinda, Jana Nilsson, Varberg, Jennie Nilsson, Hylte, Joakim Pohlman, Markaryd, Åke Axelsson, Uppvidinge, Monica Widnemark, Lessebo, Bo Bergman, Hultsfred, Kerstin Beckman-Danielsson, Mönsterås , Sven-Åke Svensson,Karlshamn, Åke Hammarstedt, Bromölla, Lars Svensson, Perstorp