De många korruptionsfall som har avslöjats på senare tid, även bortsett från de i Göteborg, tyder på att korruptionen ökar i Sverige. Korruptionen förspiller allmänna, eller frivilligt insamlade, medel och underminerar den samhälleliga integriteten.

Detta hot måste tas på betydligt större allvar än hittills. Den engagerade offentliga debatten, som länge saknats, är ett centralt bidrag för att bryta den idylliserande inställning som traditionellt har varit förhärskande. Detta är smärtsamt i ett samhälle som så starkt byggt sina framgångar på förtroende för etablerade institutioner och aktörer. Men en realistisk verklighetsbild är nödvändig för att vända en negativ spiral och också kunna återställa förtroendekapitalet.

Transparency International (TI) lanserar i dag sitt Corruption Perceptions Index (CPI) för 2010. Sverige låg 2008 på en delad förstaplats och 2009 på en delad tredjeplats. I år får Sverige oförändrad poäng men fortsätter att sjunka på listan. Vi ligger dock kvar i toppskiktet. Det bör noteras att årets undersökning avslutades i början av september, innan omfattningen av korruptionshärvan i Göteborg blev känd.

Sverige har en god utgångsposition för att kunna stävja problemen i tid. Problemen måste angripas på bredden med regering och riksdag som självklara förebilder. Detta förutsätter att vi omgående mobiliserar en politisk vilja att agera mer kraftfullt än hittills.

TI-Sverige hoppas att tiden nu är mogen att anamma de som vi tycker mycket rimliga förslag som vi lagt fram de senaste åren. Det är positivt att ett av dessa, om ökad öppenhet vid tillsättning av höga statliga chefer, delvis beaktats.

Däremot är det förbryllande att vårt förslag om ökad öppenhet och insyn i de politiska partiernas finansiering inte vunnit gehör. I Västeuropa är det bara Malta, San Marino, Schweiz och Sverige som saknar rättslig reglering av partifinansieringen. Sverige har också kritiserats av Europarådets Group of States Against Corruption (GRECO), vilket bör stämma till eftertanke. Det är hög tid att tvätta bort denna onödiga fläck på vår demokrati.

Vi har också föreslagit ett års karantän för politikers och högre offentliganställdas övergång till näringslivet eller intresseorganisationer. En sådan restriktion, med möjlighet till dispens, ligger i linje med vad som gäller för till exempel EU-kommissionen.

Den senaste utvärderingen av 1997 års OECD-konvention visar att de åtgärder som vidtas för att hindra mutor i exportaffärer är fortsatt otillräckliga. Sverige har hamnat i en föga smickrande mellanposition i bedömningen av hur vi genomför konventionen. Ett allvarligt problem är bristen på utredningsresurser, vilket också Justitiekanslern påpekat. Detta innebär en risk att Sverige inte kan leva upp till sina åtaganden i internationella konventioner. Riksenheten mot korruption bör omgående förstärkas.

Även den svenska lagstiftningen behöver stärkas. TI-Sverige ser Utredningen mot mutor och betänkandet ”Mutbrott” (SOU 2010:38) som en inledning till en mer omfattande genomgång av behov och åtgärder. Bland våra konkreta förslag finns ett lagstadgat skydd för så kallade whistleblowers, som avslöjar missförhållanden av olika slag. Norge och Storbritannien är exempel på länder som på sistone stärkt sitt skydd för whistleblowers.

Vi föreslår också att kravet på dubbel straffbarhet i Sverige och i det land där en muta ges avskaffas. Kravet på dubbel straffbarhet innebär i praktiken att vi lämnar fritt fram för mutbrott i länder med svag lagstiftning.

Som så tydligt framkommit är den kommunala sektorn särskilt utsatt. Denna miljö, inklusive kommunernas konstruktion, kan lätt ge upphov till intressekonflikter som främjar korruptivt beteende. Det är betänkligt, som framhålls i en aktuell ESO-rapport, att den kommunala revisionen inte är oberoende utan ligger i händerna på revisorer som utses på partipolitiska grunder.

Transparency International definierar korruption som att utnyttja sin ställning för att uppnå otillbörlig fördel för egen eller annans vinning (”abuse of entrusted power for personal gain”). Denna vedertagna definition är mycket relevant just i en intressekonfliktsituation, inte minst i upphandlingsfrågor, där gränsen för vad som är olagligt lätt kan överskridas. Undersökningar visar att just den ökade upphandlingen i sig är en källa för ökad korruptionsrisk i de nordiska länderna. Det aktuella fallet inom Kriminalvården är en påminnelse om detta. TI-Sverige har föreslagit att ökad transparens införs vid direktupphandlingar.

I en intensifierad kamp mot korruptionen har näringslivet en central roll. Även här behövs en ändrad självbild. En aktuell undersökning av Ernst&Young visar att styrelser och ledning för svenska företag ovanligt lite bekymrar sig för korruptionsriskerna. Korruptionsbekämpning bör vara en självklar del av företagens arbete med socialt ansvarstagande, CSR (Corporate Social Responsibility), och bör innefatta mer än planer, till exempel skyddade telefonnummer för whistleblowers. Sådana arrangemang finns redan på flera företag.

Frivilligorganisationerna omsätter i dag mycket betydande belopp och är som Röda Korset-fallet visar inte immuna mot korruption. Förhoppningsvis pågår också här en angelägen självrannsakan.

Det goda svenska varumärket är en av våra största tillgångar som nation. Vi har ett starkt nationellt intresse i att vidmakthålla detta för vår framtida välfärd.

Vår goda tradition att lösa angelägna samhällsproblem i samförstånd borde borga för att vi nu tar de nödvändiga krafttagen för att väsentligt reducera korruptionens omfattning i Sverige.

Lars-Göran Engfeldt
ordförande Transparency International Sverige

Birgitta Johansson

Sussi Kvart

Carin Norberg

Claes Sandgren

Kristina Simion

Göran Steen

Åsa Söderström Jerring

Anders Wiger

Anders Wijkman

styrelsemedlemmar