"Vi medger självkritiskt att vi inte räckte till"

Jobbkrisen är här. Sysselsättningen sjunker och arbetslösheten stiger. Det kräver politisk handling. Men regeringen Reinfeldt står handfallen inför denna utmaning. Intill alldeles nyligen har man ignorerat alla signaler om att Sverige befinner sig i en djup lågkonjunktur. Slutligen har man motvilligt presenterat ett magert stimulanspaket - som helt dömts ut av en enig ekonomkår: För litet och felaktigt utformat. Vi vill i stället investera Sverige ur jobbkrisen.

Inom socialdemokratin ska vi alltid vara tydliga och otåliga i vår samhällskritik: Regeringens Ams-politik fungerar inte. Arbetslösa förflyttas från aktiva investeringar i utbildning till passiv förvaring. Tre av fyra platser i yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning har tagits bort sedan valet. Antalet praktikplatser har minskat med 95 procent. Samtidigt har närmare 50.000 arbetslösa placerats i jobb- och utvecklingsgarantin. Av dem får endast 2 procent utbildning.

Men vi ska också vara uppriktiga i vår självkritik: Även under vår tid blev kvaliteten för låg i många arbetsmarknadsinsatser. Platserna i yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning som leder till jobb blev alltför få. Antalet platser i förberedande insatser som inte ledde vidare blev alltför många. Det räckte inte. Svenska folket förtjänar en starkare arbetslinje. Vi har i "Jobbrådslaget" ägnat hösten åt att mejsla ut denna.

Vår arbetslinje har fyra försvarslinjer: För det första måste vi föra en effektiv politik för entreprenörskap som skapar jobb. För det andra måste vi hindra utslagning i arbetslivet. För det tredje vill vi föra en aktiv arbetsmarknadspolitik som skapar möjligheter att komma vidare till nya jobb. Och för det fjärde måste vi ha en väl fungerande inkomsttrygghet för dem av oss som förlorar jobbet.

I jobbrådslagets första omgång låg fokus på att utveckla den första försvarslinjen: den jobbskapande politiken. Inför Jobbtoppmötet presenterade vi ett program för företagande och entreprenörskap i 124 konkreta punkter. Nu har vi gått vidare och diskuterat de andra byggstenarna i vår starkare arbetslinje.

Just nu behandlar vi de idéer vi mött. Det är en rik flora förslag från en levande rörelse - och det är ännu för tidigt att ge en rättvisande beskrivning av helheten. Ett är emellertid helt säkert: Sveriges socialdemokrater är djupt missnöjda med arbetsförmedlingens utveckling.

Den uppfattningen delas av svenska folket. I Svenskt kvalitetsindex placerar sig arbetsförmedlingen sist bland svenska myndigheter - tillsammans med kronofogden. Vår slutsats är enkel: Vi måste reformera arbetsförmedlingen i grunden. En ny förmedling måste vara starkare på flera sätt.

Arbetsförmedlingens verksamhet syftar i dag nästan uteslutande till att kontrollera att de som är arbetslösa söker många jobb - inte att de kan få de jobb de söker. En sådan inriktning blir alltmer ineffektiv ju fler som är arbetslösa - och ju färre jobb som står att finna. Vi måste upprätta den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen. Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (Ifau) har dokumenterat att den ger jobb. En reformerad förmedling måste få ett mycket starkare fokus på att utbilda människor för de jobb som växer fram.

I november meddelades att arbetsförmedlingen genomfört en "jobbjakt" - där man aktivt sökte upp arbetsgivare för att hitta vakanser. Det var ett bra initiativ - men också ett fattigdomsbevis. Jobbjakten ska självklart inte vara en enstaka happening. Att hålla koll på möjliga jobb är en del av förmedlingens ordinarie verksamhet - inte bara att matcha mot de lediga jobb som anmäls. En viktig kontaktyta med arbetslivet gick förlorad när regeringen Reinfeldt avskaffade de lokala och regionala arbetsmarknadsnämnderna. En reformerad förmedling måste ha en mycket starkare förankring i den lokala och regionala arbetsmarknaden.

Den som just fått sparken befinner sig ofta i chock. Hans eller hennes första möte med arbetsförmedlingen blir alltför ofta en hastig hänvisning till en dator - efter en formell registrering. Men för att se möjligheter måste vi ha självkänsla och hopp. Mötet mellan människor behövs allra mest när vi är i kris. Arbetsförmedlingen har inte tillräckliga resurser för att möta detta behov. Det duger inte. I den reformerade förmedlingen måste vi upprätta det personliga mötet - som lägger grunden för självkänsla och framtidstro, och stärker oss på vägen mot ett nytt jobb. Här kan det finnas en del att lära av de privata aktörer som förmedlar jobb.

Arbetslinjen ska inte bara gälla i arbetslöshetsförsäkringen. Långvarigt beroende av försörjningsstöd måste brytas. När arbetslöshet är anledningen till att man inte jobbar behöver även den som har socialbidrag kunna få del av den nya förmedlingens resurser för att hitta ett jobb. Den nya förmedlingen måste också ha mer att erbjuda högskoleutbildade och dem som vill byta jobb.

Så sent som i somras ansåg sig den moderatstyrda regeringen kunna skapa tiotusentals jobb - till och med hundra tusen. Förtröstan på politikens möjligheter var utan gräns. Ökad orättvisa mellan dem som jobbar och dem som inte gör det skulle mana människor att acceptera sämre erbjudanden - och därmed bana väg för högre sysselsättning. Ingenting tyder emellertid på att detta har fungerat.

Nu är tron på den egna förmågan helt bortblåst. Nästa år blir ett "skitår", låter arbetsmarknadsministern meddela. Vi hör ingen avsikt att göra något åt saken. Finansministerns meteorologiska metaforer har blivit alltmer drastiska - mörka moln har förbytts i vargavinter. Och han anser sig lika oförmögen att kunna påverka de ekonomiska utsikterna som att blidka vädergudarna.

Regeringens tidigare övertro på den egna politiken var orealistisk. Regeringens uppgivenhet i dag är lika orealistisk. Sverige kan bättre.

Det står utom allt tvivel att den reformerade jobbförmedlingen kräver mer resurser än dagens. Det står också utom allt tvivel att investeringar i utbildning betalar sig. Det är rätt läge att göra den investeringen nu - när allt färre har ett jobb att gå till. Vi måste rusta oss för de nya jobb som kommer att växa fram. Vi vill investera Sverige ur jobbkrisen.

Sven-Erik Österberg
Luciano Astudillo

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut