DN Debatt

”Vi sänker våra lönekrav på grund av konjunkturläget”

Industrifackens avtalskrav. Ökade reallöner samt fortsatt utbyggnad av föräldralönen och systemen för arbetstidsförkortning. Det är de viktigaste punkterna när industrifacken i dag, måndag, presenterar sina krav inför avtalsförhandlingarna. Men lönekraven är lägre än förra året, skriver företrädare för förbunden.

Det finns en bred samsyn på svensk arbetsmarknad om att de avtal som träffas mellan parterna inom den internationellt konkurrensutsatta sektorn bör vara normerande för hela den svenska arbetsmarknaden. Industriavtalet, som tillkom 1997, skapade en ordning som gör att fack och arbetsgivare inom industrin kan ta detta ansvar. Erfarenheterna av denna ordning är goda.

Förberedelserna inför avtalsrörelsen 2013 är nu i full gång. Facken inom industrins bedömning av löneutrymmet vilar på två ben. Utvecklingen i omvärlden och situationen i den internationellt konkurrensutsatta sektorn är en självklar utgångspunkt. Till det fogar vi en bedömning av den ekonomiska utvecklingen i Sverige.

Sedan 1998 har svensk industri kunnat stärka sin konkurrenskraft. Sett över hela perioden 1998–2012 har industrins produktion och produktivitet utvecklats väl. Det har bidragit till högre reallöneökningar i Sverige än i flertalet jämförbara länder.

Finanskrisen innebar att industriproduktionen föll dramatiskt, därefter skedde en snabb återhämtning under 2010. Under 2011 och 2012 har produktionen utvecklats svagt. Troligen blir utfallet i år lägre än förra året. Det beror inte på att svensk industri har tappat konkurrenskraft utan på en svagare efterfrågan i vår omvärld. Även produktivitetsökningen har på senare tid varit lägre.

Efterfrågan från vår omvärld lär vara fortsatt svag den närmaste tiden.

Tillväxten i hela den svenska ekonomin under de senaste fem åren har också varit lägre än under de tio första åren med Industriavtalet. Såväl produktion som produktivitet har utvecklats svagare. Ändå klarar sig Sverige förhållandevis bra i jämförelse med flertalet andra västeuropeiska länder.

De flesta prognoser pekar på att konjunkturen kommer att vända under 2013 – exakt när och kraften i vändningen är mer osäkert. Vår bedömning av de ekonomiska förutsättningarna inför avtalsrörelsen 2013 gör att våra lönekrav blir lägre än för ett år sedan.

Även om tillväxten är lägre finns fortfarande ett utrymme för reala löneökningar. Det kräver att löneökningarna överstiger inflationen. Riksbankens inflationsmål är i dag ankaret för den ekonomiska politiken och en självklar utgångspunkt för vårt agerande.

Parterna har ett ansvar för att löneavtalen inte kommer i konflikt med inflationsmålet. För höga och för låga löneökningar kan leda till onödigt hög arbetslöshet. Kortsiktiga variationer i inflationen bör inte påverka parternas agerande. Skulle parterna börja jaga tillfälliga prisrörelser upp och ner skulle det bidra till ökad instabilitet och försvåra Riksbankens arbete.

Parterna bör utgå från att Riksbanken gör sitt jobb och att inflationen hamnar runt två procent. Det bidrar till att inflationsförväntningarna håller sig i närheten av inflationsmålet.

En principiellt viktig fråga i de kommande förhandlingarna rör en fortsatt utbyggnad av de branschvisa systemen för arbetstidsförkortning. De har visat sig bra både för de anställda och för företagen. Individens frihet har ökat och det har skapats ökade möjligheter till flexibilitet i arbetstidsförläggningen.

Vi vill nu fortsätta att bygga ut dessa system. En fortsatt utbyggnad ger också ökade möjligheter till generationsväxling och personlig anpassning av arbetstiden när man närmar sig pensionering.

Vi kommer också att ställa krav på en fortsatt utbyggnad av föräldralön/föräldrapenningstillägg i syfte att öka jämställdheten. Lönesystem och lönesättning ska utformas så att de stöder en utveckling av de anställdas kompetens och arbetsuppgifter. De anställdas möjligheter till utveckling och trygghet behöver stärkas i en rad avseenden.

Vi har arbete i gång med våra motparter inom industrin på flera områden, exempelvis i utbildnings- och kompetensutvecklingsfrågor. Det pågår också ett arbete mellan Svenskt Näringsliv och PTK respektive LO i dessa frågor, som vi utgår ifrån kommer att ge resultat.

Våra avtalskrav kommer att vara utformade utifrån att det blir ett ettårigt avtal. Samtidigt finns från vår sida en öppenhet för att diskutera en längre avtalsperiod om det innebär att det blir lättare att lösa frågor som är principiellt viktiga för oss.

Det dagsaktuella läget spelar alltid in, men det är viktigt att parterna agerar utifrån ett långsiktigt perspektiv. Då kan lönebildningen fortsätta att bidra till ökad samhällsekonomisk stabilitet och skapa förutsägbarhet för löntagare och företag. Det har varit vår utgångspunkt under de femton år vi nu agerat tillsammans. I en tid med stor ekonomisk osäkerhet är det ännu mer angeläget.

Per-Olof Sjöö, förbundsordförande GS

Anders Ferbe, förbundsordförande IF Metall

Hans-Olof Nilsson, förbundsordförande Livs

Ulf Bengtsson, förbundsordförande Sveriges Ingenjörer

Cecilia Fahlberg, förbundsordförande Unionen