De allra flesta patienter är nöjda med den vård och omsorg de får. Det finns dock en grupp patienter som är tydligt missnöjda – de som är äldre och har ett omfattande vård- och omsorgsbehov. De står i dag för uppskattningsvis hälften av vårdens samlade kostnader. Stat, kommuner och landsting har försökt ge en fullgod vård, men inte lyckats. I dag utser vi därför en särskild äldresamordnare och ordförande i en arbetsgrupp på socialdepartementet. Det är inledningen på ett omfattande arbete för att rätta till de brister som finns. Sammanlagt satsar vi 3,75 miljarder på denna mycket prioriterade fråga, skriver socialministern och äldreministern.
Svensk hälso- och sjukvård och äldreomsorg uppvisar på många områden goda resultat. Vårdköerna kortas. Valfriheten, tillgängligheten och den kvalitet som patienterna upplever förbättras. Det sker en tydlig utveckling mot en vård och omsorg som bygger på kunskap med nationella riktlinjer på allt fler områden. Användandet av öppna jämförelser, där alla enkelt kan jämföra olika vårdenheter, ökar kontinuerligt.
Flera olika mätningar visar att de allra flesta patienter är nöjda med den vård och omsorg de får.
Det finns dock en grupp patienter som avviker och som är tydligt missnöjda. Det är äldre personer med omfattande vård- och omsorgsbehov. Detta är en växande grupp i vårt samhälle. Enligt SCB:s prognoser kommer antalet personer som är 80 år och äldre att öka med omkring 45 procent mellan åren 2020 och 2030.
Det finns tydliga varningssignaler att ta på allvar. Stat, kommuner och landsting har försökt – men inte lyckats – ge de mest sjuka äldre en fullgod vård och omsorg. Dessa personer står redan i dag för uppskattningsvis hälften av hälso- och sjukvårdens och omsorgens samlade kostnader.
I stället för en vård och omsorg som bygger på kontinuitet, överblick och samverkan, tvingas många av dessa äldre personer till återkommande besök på akutmottagningar. I vården och omsorgen kan flera, upp till ett tiotal, verksamheter och en mängd personal vara inblandade. En omfattande läkemedelsbehandling leder inte sällan till biverkningar, som orsakar lidande och onödiga inläggningar på sjukhus.
För många äldre är det svårt att hantera alla nödvändiga kontakter med vården och omsorgen. I stället för att få hjälp hamnar de i telefonköer för att hitta rätt. Trots att det finns mycket personal runt de äldre är det lätt hänt att de ”faller mellan stolarna”. Anhöriga och närstående får rycka in – men det är en hjälp som inte alla äldre har.
De mest sjuka äldre har rätt att få hälso- och sjukvård efter behov, precis som alla andra patienter. Enstaka punktinsatser behöver ersättas av överblick och återkommande, planerad uppföljning av hälsotillstånd och sjukdomar. Äldre personer ska kunna se vårdens och omsorgens insatser och känna kontroll över sin livssituation.
Sjuka och sköra personer har av naturliga skäl ett särskilt stort behov av en individanpassad, samordnad och kontinuerlig vård och omsorg. Det ställs stora krav på helhetssyn, kontinuitet och samverkan över specialitets-, professions- och organisationsgränser. Problemet är att vården och omsorgen ofta inte är organiserad eller saknar tillräckliga drivkrafter för att på ett lämpligt sätt möta dessa sköra personer med omfattande eller snabbt föränderliga behov.
Att ge äldre personer en god vård och omsorg är komplicerat. Det har inte saknats initiativ för att göra det bättre genom åren. Regeringen har, tillsammans med Sveriges Kommuner och landsting (SKL), vidtagit åtgärder för de mest sjuka äldre i form av en överenskommelse som träffades under 2010. Det är en positiv början. Men det är nödvändigt med ett fortsatt och mer kraftfullt och gemensamt utvecklingsarbete. Vår bedömning är att här finns stora möjligheter till bättre vård och omsorg.
Vi utser i dag Eva Nilsson Bågenholm, tidigare ordförande för Läkarförbundet, till äldresamordnare och ordförande i en arbetsgrupp på socialdepartementet. Det är ett omfattande arbete som nu inleds för att komma till rätta med de brister som finns. Totalt uppgår satsningen till 3,75 miljarder kronor under mandatperioden. Frågan om de mest sjuka äldres vård och omsorg ska vara en mycket prioriterad fråga under de närmaste fyra åren.
Målet är att få omsorgen och vården i form av hemsjukvård, äldreomsorg, vårdcentral och sjukhusvård att samverka bättre kring de äldre. Nya sätt att samla insatser för ett bättre omhändertagande behöver utvecklas. Nya och intressanta sätt att arbeta finns redan på flera håll i kommuner och landsting men mer behöver göras.
Ett annat mål är att mer effektivt använda resurserna så att vården och omsorgen i högre grad utgår från patienternas behov. Satsningen ska premiera resultat så att lokala lösningar kan växa fram, som är mer anpassade till förutsättningar i respektive landsting och kommun. Arbetsgruppen ska därför överväga hur kommuner och landsting kan få del av de riktade resurstillskotten i proportion till uppnådda förbättringar.
I Sverige finns en mycket bra barnhälsovård, där barnens hälsa följs noga under uppväxtåren. En viktig fråga är om det bör införas liknande lösningar för den här gruppen äldre, eller om det går att komma fram till goda resultat genom olika förbättringsmetoder och ekonomiska ”morötter”.
Utmaningen är att likna vid en gordisk knut – men lösningen innehåller inget alexanderhugg. Erfarenheter från decennier av utvecklingsarbete och resultat från forskning visar att det är komplicerat att anpassa vården till de mest sjuka äldres behov. Ändå är det precis vad som behöver göras.
Vi måste nu förbereda oss på att ett ökat antal personer med flera, samtidiga sjukdomar, kommer att uppnå hög ålder. Äldre personer, med omfattande behov av insatser både från kommunens äldreomsorg och landstingens hälso- och sjukvård, ska som alla andra medborgare få en vård och omsorg efter behov.
Göran Hägglund (KD)
socialminister
Maria Larsson (KD)
barn- och äldreminister