I en decentraliserad skola skall de nationella målen konkretiseras lokalt. Det ställer stora krav på landets lärare att utveckla undervisningen så att elever får förutsättningar att nå kunskapsmålen. Det finns inte, och skall inte finnas, statliga regleringar som föreskriver på vilka sätt de nationella målen skall uppnås. Resultaten blir bäst om staten förlitar sig på att välutbildade lärare utvecklar undervisningen. Varje väg att stärka den svenska skolan går genom stärkta förutsättningar för landets lärare.

På var sitt håll har företrädarna för Sveriges lärare, Lärarförbundet, Lärarnas riksförbund och moderaterna funderat på hur man kan skapa en bättre skola genom att öka läraryrkets koppling till forskning och beprövad erfarenhet. När vi sedan träffades visade det sig att vi i mångt och mycket var överens om såväl problembilden som åtgärderna. Ur denna samsyn har det initiativ som vi här presenterar vuxit fram.

Lärare måste finnas mitt i flödet av forskningsresultat och själva ges möjlighet att delta i skapandet av ny och fördjupad kunskap. Kontinuerlig kompetensutveckling och en lärarutbildning med stärkt forskningsanknytning är tillsammans med ett auktorisationssystem för lärare vägar att åstadkomma detta. Men det krävs också betydande insatser för att öka den skolrelevanta forskningen.

En rad faktorer relaterade till skolutveckling och skolornas kunskapsbas behöver nu uppmärksammas.

För det första behöver skolans forskningsanknytning stärkas. I dag har 130 av grundskolans lärare - motsvarande en promille - forskarutbildning. Andelen forskarutbildade lärare inom gymnasieskolan är 1,7 procent. Detta trots att skollagen slår fast att huvudmännen ska sträva efter att anställa lärare med forskarutbildning. Lektorerna är ett minne blott i de flesta svenska skolor. Fler vuxna i skolan kan inte ersätta behöriga, välutbildade lärare.

För det andra accepterar vi inte att lärare är bortkopplade från utvecklingen av yrkets kunskapsbas. En jämförelse med till exempel vården visar en signifikant skillnad. Forskande läkare och sjuksköters-kor är en central och naturlig del i vårdens utveckling. Lärare måste på samma vis få möjlighet att utveckla den professionella kunskapsbasen.

För det tredje är karriärvägarna för lärare i dagsläget alldeles för begränsade. Lärare måste kunna göra karriär inom yrket genom att vara delaktiga i yrkets kunskapsproduktion. Det handlar både om vad som eleverna ska lära, hur och varför. Detta kräver ökade insatser för både forskning och forskarutbildning och att det skapas tjänster i skolan där lärare också får möjligheter att bedriva forsknings- och utvecklingsarbete vilket Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund länge påtalat.

För det fjärde finns en bristande forskningsanknytning i lärarutbildningen, vilket också Högskoleverket lyft fram i sin utvärdering av lärarutbildningen. Medianvärdet för andelen disputerade lärare på lärarutbildningarna är 22 procent. Medianvärdet för andelen disputerade i lärarutbildningens allmänna utbildningsområde är bara 16 procent.

Högskoleverkets bedömargrupp skrev i utvärderingen av den nya lärarutbildningen att den "vetenskapliga basen för lärarutbildningen är fortfarande ganska outvecklad" och att lärarstudenterna "alltför sällan kommer i kontakt med pågående forskning och inte heller introduceras till att ta del av den ackumulerade kunskap som forskning genererar".

En jämförelse med vården ger ånyo perspektiv på frågan. Där lägger staten 370 miljoner kronor på forskning, medan landstingen skjuter till 5 miljarder kronor på klinisk forskning. För forskning i nära anslutning till lärarutbildning och med relevans för läraryrket avsätter staten för närvarande cirka 120 miljoner kronor per år till Vetenskapsrådets utbildningsvetenskapliga kommitté, men långtifrån alla dessa medel tillfaller sådan forskning. Det förekommer också att enskilda kommuner skjuter till pengar, men det är i sammanhanget små summor. Samtidigt vet vi att det varje år examineras mer än dubbelt så många lärare som läkare och sjuksköterskor.
Den aviserade ökningen av resurserna till Vetenskapsrådet med 10 miljoner kronor år 2008 är en droppe i havet. Staten måste ta ett ökat ansvar för finansiering av skolforskningen. Det är viktigt att finna vägar för att engagera kommuner och andra skolhuvudmän för utvecklingen av läraryrkets kunskapsbas.

För det femte finns det en brist på basfinansiering av skolrelevant forskning och forskarutbildning, vilket har gjort det svårt att bygga upp nödvändiga forskningsmiljöer kring lärarutbildningen. Det bidrar också till svårigheten för denna forskning att tillgodogöra sig de konkurrensutsatta medlen, som finns på Vetenskapsrådet. I riksdagens beslut om den nya lärarutbildningen ingick att man inom respektive lärosäte skulle omfördela resurser för att stärka forskningsmiljön kring lärarutbildningen. Högskoleverket har dock kunnat visa att detta inte alls skett i den utsträckning som avsågs.

Staten har det övergripande ansvaret för att skolan håller en hög kvalitet för alla elever. Vi ser det som nödvändigt att genomföra åtgärder för att stärka läraryrkets kunskapsbas och skolans utveckling.

1. Den skolrelevanta forskningen och forskarutbildningen ska stärkas. Skolans utveckling behöver i högre grad vara baserad på forskning och beprövad erfarenhet. Lärare ska inte behöva vara hänvisade till enbart sin egen personliga erfarenhet. Det kräver satsningar på skolrelevant forskning och utvärdering men också på att sprida kunskap om de för skolan relevanta forskningsresultaten. Behovet av en FoU-arena för möte mellan skolnära forskning, kunskapsutveckling och aktiva lärare har påtalats i debatten. Vi delar denna slutsats.

2. Det krävs en dialog mellan staten, skolans huvudmän och landets lärare om hur den skolrelevanta forskningen kan byggas upp och finansieras, inspirerad av den kliniska forskningen inom vården.

3. Ett nytt institut för skolrelevant forskning och forskarutbildning bör inrättas. Institutet skall fördela medel utifrån vetenskapliga kriterier till skolrelevanta forskningsprojekt. En annan viktig uppgift är att sammanställa och föra ut internationella och svenska forskningsresultat med relevans för skolans verksamhet. Verksamheten ska också bidra till att stärka kvaliteten i utvärderingar av skolors resultat.

Moderaterna har efter samtalen om skolforskning med Lärarnas riksförbund och Lärarförbundet åtagit sig att avsätta 350 miljoner kronor mellan 2006 och 2008 för att inrätta ett sådant institut. Det skulle markera en betydande ambitionshöjning och innebära att statens resurser till skolrelevant forskning mer än fördubblades.

4. Forskningsanknytningen av lärarutbildningen måste stärkas. Lärarutbildningen behöver nå samma akademiska massa som övriga professionsutbildningar i högskolan. Det kräver i sin tur att det finns en tillräcklig forskningsbas att utgå från och en stärkt basfinansiering av forskningen. Inrättande av ett nytt vetenskapsområde för utbildningsvetenskaplig forskning bör övervägas.

5. Vi vill öka lärares möjligheter att bedriva skolrelevant forskning. Att aktiva lärare får möjlighet till forskning och forskarutbildning bidrar till att forskningen bedrivs kring frågeställningar som är relevanta för skolans verksamhet. Moderaterna har inspirerade av lärarorganisationernas förslag föreslagit att en lärarauktorisation ska arbetas fram och har avsatt en miljard kronor per år för akademisk fortbildning för lärare.

Syftet är att öka skolkvaliteten genom att fokusera på kompetensen hos lärarkåren, ge incitament för vetenskapligt baserad utveckling av undervisningen och för kontinuerlig kompetensutveckling.

Ge lärare möjlighet att vara delaktiga i produktionen av det egna yrkets kunskapsbas. Så stärker vi kvaliteten i den svenska skolan.

FREDRIK REINFELDTPartiordförande (m)
STEN TOLGFORSTalesman i skol-och utbildningspolitik (m)
METTA FJELKNEROrdförande, Lärarnas riksförbund
EVA-LIS PREISZOrdförande, Lärarförbundet