Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Vi socialdemokrater måste sluta motarbeta friskolorna”

Foto: Anna Amnéus, Karolina Moe
Sex socialdemokratiska kommunpolitiker i ett gemensamt utspel: Partikongressen i höst måste slå fast att friskolorna inte är ett hot. Den förnyelse av skolpolitiken som inleddes efter valförlusten 2006 måste fortsätta. En ny skolpolitik kommer att läggas fast på Socialdemokraternas kongress i november. Då har vi chansen att vinna väljarnas hjärtan genom att visa att Socialdemokraterna står för riktiga valmöjligheter, skriver sex socialdemokratiska kommunpolitiker från Mellansverige.

På Socialdemokraternas kongress i november kommer den nya skolpolitiken att fastställas. Vår förhoppning är att den förnyelse av skolpolitiken som inleddes efter valförlusten får fortsätta. Mer fokus på kunskap och lärande, höga förväntningar på alla elever, elevens rätt till kunskap, tidigare kunskapsuppföljningar och en starkare betoning på skolans ansvar för att eleverna når målen är alla viktiga delar i en ny socialdemokratisk skolpolitik.

Men förnyelsen måste även gälla vår syn på friskolorna. Friskolorna har kommit för att stanna och i stället för att motarbeta dem måste vi socialdemokrater utforma en politik där de blir en lika viktig, och jämställd, aktör som de kommunala skolorna.

Det ideologiska slaget om skolan är vunnet. Skolan är tillgänglig för alla på lika villkor och finansieras gemensamt via skatten. Den friskolereform som drevs igenom i början på 90-talet utformades på ett sätt som garanterar den allmänna tillgängligheten och finansieringen. Alla barn, oavsett föräldrarnas inkomst och var de kommer ifrån, har möjlighet att välja en friskola. Friskolorna utgör därmed inget hot mot den gemensamma skola som vi socialdemokrater värdesätter så högt.

På partikongressen i höst har vi inte bara chansen att utforma en generell skolpolitik som vinner väljarnas hjärtan utan också en politik som en gång för alla slår fast att vi socialdemokrater värnar mångfalden och står för riktiga valmöjligheter.

I takt med att friskolorna etablerade sig började flera skolpolitiker se friskolorna som konkurrenter till den kommunala skolan. Alltför ofta ansåg skolpolitikerna att deras uppdrag begränsade sig till de elever som gick i den kommunala skolan. Ansvaret för eleverna i friskolan var någon annans.

Vi måste inse att skolpolitikernas uppdrag i dag är att garantera alla barn den kunskap de har rätt till, oavsett om eleverna går i en kommunal skola eller friskola. Det är genom tydliga mål, fler och tidigare kunskapskontroller och utkrävande av ansvar som vi ska styra skolan, och inte genom detaljbeslut. Då blir det också ointressant om eleven går i en friskola eller i en kommunal skola.

Många friskolekritiker lyfter fram att det enbart är den kommunala skolan som garanterar alla barns lika rätt. Vi vågar påstå att det finns minst lika många kommunala skolor som brister i att ta tillvara elevernas rättigheter som det finns friskolor som gör det.

Hotet mot elevers lika rätt ligger inte i driftsformen utan i resurstilldelning och resursfördelning. Det är framför allt när skolor ställs inför omfattande sparkrav som vi ser de värsta avarterna. Sparkraven på skolorna kommer främst från politiker som inte ger skolan tillräckligt med resurser, inte från ägare som kräver ökade vinster.

Skolan har inte kommunaliserats fullt ut, vilket skapar en otydlig styrning som påverkar friskolorna. Vår uppfattning är att skolan ska vara en kommunal angelägenhet. Då är det också rimligt att kommunerna får ett ökat kommunalt inflytande. Lika lite som det finns ett värde i en total etableringsfrihet finns det ett värde i ett kommunalt veto.

Vår erfarenhet, och det vittnar även de friskolor som vi talat med, är att friskolor etablerar sig först och främst i de kommuner som är välvilligt inställda. Finns det ett lokalt motstånd så väljer friskolan hellre att etablera sig i en annan kommun. 

Vi vill se en modell där kommunen har att ta ställning till etableringen, men att det finns en möjlighet för friskolan att överklaga beslutet och därmed få frågan prövad i en högre instans. På så sätt ger vi kommunerna ett ökat inflytande, men vi ger också dem som vill starta och driva friskolorna en ökad rättssäkerhet.

Friskolor och kommunala skolor ska ha samma rättigheter och skyldigheter. Det är givetvis rimligt att när satsningar på skolan görs under ett läsår så ska de extra resurser som satsas fördelas lika mellan de kommunala skolorna och friskolorna. Men lika självklart är att om en besparing måste göras under året så ska den inte bara drabba den kommunala skolan, utan gälla alla skolor på lika villkor.

Ett annat exempel är att den kommunala skolan har en skyldighet att ta emot elever vilket inte en friskola har. På så sätt kan en friskola optimera sin organisation vilket inte en kommunal skola kan.

För att jämna ut denna skillnad finns i dag möjlighet för kommunen att göra ett särskilt pliktavdrag, det vill säga att man minskar ersättningen till friskolan som inte har denna skyldighet. Detta är någonting som är mycket omdiskuterat och skapar konflikter mellan kommuner och friskolor. Vi vill avskaffa pliktavdraget och ge alla skolor samma skyldighet att ta emot elever inom sitt upptagningsområde, oavsett om det är en kommunal skola eller en friskola.

I dag när Skolverket prövar tillstånd för friskolor läggs störst vikt vid bolagets ekonomiska och administrativa delar. Det vill säga att frågan om det finns betalda skatteskulder är viktigare än vilken kvalitet den blivande friskolan kommer att få.

Vi vill tydliggöra kvalitetskraven i samband med att frågan om en friskolas rätt till bidrag behandlas. Kvalitetskraven kan handla om skolans möjligheter att anställa behöriga lärare, garantera den pedagogiska insikten samt att skolan har möjlighet att följa kunskapsmålen.

En diskussion som pågår är friskolornas rätt att ta ut vinster. Att göra vinst på gemensamt finansierad verksamhet anses fult. Vi har dock svårt att se poängen med att det är acceptabelt att göra vinst på att bygga en skola men inte att driva den. Det är samma skattepengar som betalar båda.

Vi är dessutom övertygade om att föräldrar inte kommer att välja fristående skolor som tar ut sådana vinster att verksamheten blir lidande. Vinster är också nödvändigt om vi vill se en mångfald av pedagogiska inriktningar.

Ett vinstförbud kommer bara att leda till att skolor antingen drivs av kommuner eller av stora friskolekoncerner som har ekonomiskt och juridiskt kunnande för att kringgå ett förbud mot vinst. De stora förlorarna kommer att vara friskolor som drivs av engagerade föräldrar eller personal. Helt enkelt kooperativ som vi socialdemokrater mest av alla värnar. 

Vi socialdemokrater har på partikongressen chansen att utforma en socialdemokratisk skolpolitik som ökar möjligheterna att vinna valet 2010. Den nya skolpolitiken måste också innehålla en förnyelse i vår syn på friskolorna. Även om vi alla ställer oss tveksamma till religiösa och politiska huvudmän så är driftsformen inte betydelsefull. Vi vill att partikongressen slår fast en politik som ser friskolorna som en möjlighet, inte som ett hot.

Robert Noord (S) Oppositionsråd, Haninge

Lotta Grönblad (S) Barn- och utbildningsnämndens ordförande, Strängnäs

Jonas Nygren (S) Barn- och utbildningsnämndens ordförande, Sundbyberg

Anna Ljungdell (S) Barn- och utbildningsnämndens ordförande, Nynäshamn

Martin Nilsson (S) Oppositionsråd Tyresö

Thomas Johansson (S) Barn- och utbildningsnämndens ordförande, Södertälje

Friskolor

Den borgerliga regeringen införde 1992 ett system med kommunala bidrag till fristående skolor.
Läsåret 2006/2007 gick 7 procent av landets elever i en fristående grundskola. 13 procent av gymnasisterna gick i friskola.
 

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.