Förra veckan beslutade riksdagen att kungens apanage ska redovisas tydligare. Avsikten går tyvärr inte att ta fel på. Det är ingen välvillig ambition om ökad konsumentupplysning. Någon sådan behövs knappast. Vi har ett av världens mest öppna och tillgängliga kungahus. Redan nu kan den som vill ta del av Kungliga hovstaternas utförliga årsredovisning.
När mediala republikaner nu vill tvinga kungafamiljen att redovisa hela sin ekonomi öppet söker de bara hittills oanade möjligheter att ifrågasätta kungahuset prioriteringar. Det är ingen tillfällighet att diskussionen om kungafamiljens ekonomi kommer just nu. Kan det ingå i en noga planerad kampanj vars yttersta syfte är att införa republik i Sverige? Finns det verkligen ett behov av ökad insyn i kungafamiljens ekonomi? Vill vi att veckotidningarna ska tillåtas vältra sig ännu mera i kungafamiljens privatliv? Vi tycker inte det. Tvärtom har flera av kungafamiljens medlemmar redan kränkts allt för många gånger.
I stället borde vi slå vakt om kungafamiljens rätt till integritet. Kungafamiljens arbete för Sverige går inte att jämföra med ett kommunalråd eller ens en statsminister. Kungafamiljens uppdrag är unikt och måste tillåtas former som avviker från de gängse. De som nu skriker högst om ökad öppenhet är samtidigt de som ivrigast arbetar för att Sverige ska bli republik. Men riksdagen har upprepade gånger slagit fast att monarkin ska vara kvar.
Det är hög tid att de som vill ha republik bekänner färg. Hur långt är de beredda att gå för att nå sitt mål? Tänker de respektera riksdagens beslut att Sverige ska vara en monarki? Kronprinsessan är ung och förbereder sig för sin roll. Har inte hon rätt till arbetsro i stället för att ständigt bli beskjuten av republikanska ledamöter som uppenbarligen inte respekterar riksdagens beslut?
I stället borde vi fundera över hur monarkin i Sverige kan utvecklas. Stödet för kungahuset är nämligen genuint bland svenska folket. Monarkin är, tvärtemot vad den lilla grupp som vill ha republik påstår, ett väldigt demokratiskt statsskick. Stödet för monarkin pendlar mellan drygt 70 och närmare 90 procent i olika återkommande undersökningar. Och frågan behandlas dessutom regelbundet i riksdagen, som haft många möjligheter att införa republik.
Som i så många andra frågor finns det en väldig klyfta mellan den lilla grupp opinionsbildare som vill avskaffa kungahuset och överväldigande, tyst majoritet som vill bevara monarkin. Det breda stödet för kungahuset och statsskickets förankring i riksdagen gör monarkin till en av de mest demokratiskt förankrade institutionerna i det svenska samhället.
Många republikaner uttrycker en förvånande oförståelse för människans behov av rötter och förståelse för vår plats i ett historiskt sammanhang. Sverige har varit en monarki i mer än tusen år. Det finns många företeelser kopplade till kungahuset som är intimt förknippade med vår gemensamma historia, vårt arv och vår civilisation. Under det svenska kulturhuvudstadsåret uppmärksammades denna viktiga del av vår kultur under rubriken "Rot & rit".
Ofta har det mänskliga behovet av gemensamma rötter och historiska sammanhang undervärderats. De nya öst- och centraleuropeiska demokratiernas strävan att finna sina identiteter är ett exempel, liksom den ständigt pågående globaliseringen som sannolikt leder till att behovet av rötter och nationella sammanhang blir större. Och den svenska monarkin är en fantastisk källa till kunskap. Inom kungahuset och dess förvaltning finns djupa kunskaper om svenska seder och bruk som är av oskattbart värde. Dessutom är våra slott med dess inventarier kulturskatter utan motsvarighet någonstans i världen.
Även ur ett internationellt perspektiv är republikelitens hållning obegriplig. Internationellt sett är den svenska monarkin en av vårt lands mest identitetsskapande institutioner, inte minst i Tyskland som är en av våra viktigaste exportmarknader. Där är intresset för den svenska kungafamiljen enormt. Ett införande av republik skulle knappast gynna Sverigebilden utomlands. Undersökningar har pekat på att värdet av monarkin som varumärke för Sverige kan uppgå till närmare fem miljarder kronor. Det vore naturligtvis vansinne om republikanerna fick igenom sin vilja och Sverige frivilligt gjorde sig av med en sådan tillgång.
Den överväldigande majoriteten svenskar tycker inte heller att det är odemokratiskt att statschefen är opolitisk. Tvärtom är det en styrka att de som symboliserar Sverige har en opolitisk bakgrund. En statschef ska kunna samla hela landet och vara en symbol som alla kan acceptera. Vid stora nationella katastrofer kan en sammanhållande monark ha ett stort värde.
Alternativet republik känns inte lockande. En president skulle med all säkerhet få representativa uppgifter och rekryteras bland seniora politiker. Men ingen tror väl på allvar att en sådan person skulle kunna vara en lika enande kraft för hela landet? Är det något vi kan lära oss av den senaste tidens händelser är det snarare behovet av en tätare kontakt mellan kung och regering.
Stödet för den svenska monarkin är kompakt. Ändå har den lilla grupp som vill införa republik fått ett orimligt stort utrymme i debatten om kungahusets framtid. Genom att ge sken av att vilja ha ökad öppenhet har de dessutom vunnit en delseger på vägen mot republik. Nu är det dags att vi som uppskattar monarkin slutar huka. Vi har en fantastiskt fin kungafamilj som gör ett oerhört arbete för Sverige. Kungafamiljen har ett väldigt stöd hos svenska folket och monarkin förtjänar en fortsatt stark ställning i Sverige.
Anneli Alhanko
Prima ballerina assoluta
Mikael Söderlund
Oppositionsborgarråd (m)