Alla riksdagspartier säger att de tar avstånd från sverigedemokraternas främlingsfientliga politik. Frågan är om de är också är beredda att ta konsekvensen av ställningstagandet.
Det är dags för alla riksdagspartier att klart och tydligt lova väljarna att inte samarbeta med Sverigedemokraterna om de skulle ta plats i riksdagen. Våra två partier sätter nu ned foten. Frågan är om de borgerliga kan lova samma sak?
Vi är oroliga för att de borgerliga partierna vill behålla regeringsmakten genom att hålla dörren på glänt. Hur ska man annars tolka kristdemokraternas ledare Göran Hägglund när han vägrade svara på en fråga i Tv8 om han kan lova väljarna att inte sätta sig i en regering med sverigedemokraterna?
Även statsministern vägrade nyligen ge svar. Istället för att svara avfärdade han det hela med att likna frågan vid ett vem tar vem-spel. På frågan om han tänker ge besked om sverigedemokraterna innan valet blev svaret att "vi går till val med att fortsätta som majoritetsregering".
Frågan är varken meningslös eller ett spel. Det är högsta grad en relevant fråga om ett av regeringens partier kan tänka sig regera med ett parti som bland annat grundades av personer med bakgrund i öppet nazistiska Nordiska rikspartiet och fascistiska Nysvenska rörelsen.
Många människor i vårt land är oroliga för jobben, välfärden, miljön och tryggheten på gator och torg. Människor känner av de ökade orättvisorna.
Vi delar den oro som många känner i vårt land. Sverige blir ett mer framgångsrikt och grönt välfärdsland genom minskade klyftor mellan människor, inte ökade. Sverige och svenska folket kommer aldrig att nå framgång med stora klyftor mellan människor. Tvärtom. Det är genom investeringar i människor som vårt land blir starkare.
Sverigedemokraterna, pekar ut enskilda människor och grupper som orsaken till problemen i vårt land. De gör det för att de har främlingsfientlighet som främsta drivkraft. Partiet har vuxit fram ur den rasistiska rörelsen Bevara Sverige Svenskt. Ideologin bygger på att ställa människor mot varandra. I princip har man bara ett enda förslag som partiet driver på alla nivåer, att tvinga människor att lämna Sverige. Det kan vi aldrig acceptera. Vi menar att människovärdet gäller alla, oavsett kön, etnisk bakgrund eller sexuell läggning. Att deras politik dessutom är löntagar- och kvinnofientlig gör inte saken bättre.
Tyvärr samarbetar de borgerliga partierna redan idag med sverigedemokraterna eller är beroende av stöd från partiet. På den kommunala nivån påbörjas således legitimeringen av ett parti med rasistiska undertoner vars värdegrund bygger på ett utpräglat främlingshat. Trots försök att tvätta bort den rasistiska fasaden så rapporteras det ständigt om företrädare i partiet som aktivt stödjer nazistiska rörelser.
I moderaternas partistyrelse har man slagit fast att partiet inte ska samarbeta med sverigedemokraterna. Reinfeldt har senare sagt att detta beslut är tolkningsbart. Vad är principerna i dokumentet värt om det ger tolkningsutrymme?
Detta handlar i grunden om ett politiskt dilemma, makt eller principer.
Borgerligheten har aktivt valt att ge sverigedemokraterna makt för att slippa ingå i större blocköverskridande arrangemang.
Runt om i Europa är högerextrema partier en allt vanligare syn i parlamenten. Allt fler konservativa partier gör sig beroende av högerextrema krafter. I takt med detta har också deras inflytande över politiken ökat. Resultatet borde förskräcka alla svenska riksdagspartier.
Det mest relevanta landet att jämföra med är Danmark: Den danska högern bildar regering med stöd av Dansk Folkepartis 25 mandat. I utbyte har partiet fått igenom en inhuman flyktingpolitik samt en rad andra reformer som inskränker rättigheterna för landets minoriteter. Nyanlända får exempelvis lägre socialbidrag de sju första åren, anhöriginvandringen har begränsats kraftigt och människor måste svära en trohets- och lojalitetsförklaring till Danmark för att få bli medborgare.
Även på andra håll i Europa visar det sig att det kostar för regeringar att luta sig mot stöd från högerextrema partier. I Berlusconis italienska regering får de italienska fascisterna fritt driva regeringspolitik som successivt avlövar minoriteters rättigheter, inte minst gäller det romer.
En annan aspekt av de högerextrema partiernas intåg i parlamenten är det parlamentariska tumult och osäkerhet som det innebär när en minoritet gör sig beroende av dessa. I exempelvis Schweiz, Österrike och Nederländerna har högerextrema partier från tid till annan fått ett avgörande inflytande.
Nu aspirerar sverigedemokraterna på att komma in i Riksdagen. Frågan har aktualiserats ytterligare av att partiet i några opinionsmätningar den senaste tiden nått över fyra-procentspärren. Hotet om ett högerextremt parti i Sveriges riksdag är mer påtagligt än någonsin tidigare, partierna kan inte längre ducka i frågan.
Sverigedemokraterna säger sig inte ingå i något politiskt block. Om de kommer in i Riksdagen, vill man få största möjliga genomslag för sin politik. På samma sätt som på det kommunala planet söker de mandat för att bli vågmästare i Riksdagen. Med andra ord vill de se till att något av de politiska blocken blir beroende av dem.
Inför valet 1991 sade den dåvarande borgerligheten att de inte skulle stödja sig på Ny demokrati som hade ett främlingsfientligt program. De bröt det löftet. Inför valet 2006 sa de samma sak i många kommuner.
Vi är två partier som härmed tydligt markerar att vi inte på något sätt kommer att göra upp, göra oss beroende av eller samarbeta med sverigedemokraterna om partiet kommer in i riksdagen efter 2010 års val.
Tystnaden från de borgerliga partiledarna är beklämmande. Nu är det dags att ta bladet från munnen.
Vi kräver ett löfte från de borgerliga partiledarna att inte på något sätt göra upp med, eller göra sig beroende av sverigedemokraterna om partiet kommer in i riksdagen efter valet 2010.
Genom att visa osäkerhet släpper de borgerliga in sverigedemokraterna i farstun. Exemplen från övriga Europa visar att den strategin riskerar att leda långt in i stugvärmen. Bättre vore att vi alla redan nu tydligt kunde markera att dörren ska hållas stängd.
Mona sahlin
maria wetterstrand
peter eriksson