Som filosof skolas man i att formulera och bemöta argument sakligt och utan affekt. Vår avsikt är endast att så tydligt som möjligt framföra våra idéer. Vi är inte affilierade med något religöst samfund (faktum är att vi båda är ateister, liksom de flesta analytiska filosofer), vi ingår inte i någon lobbyverksamhet och, nej, vi är inte en del av den kristna högern. Vidare har vi inga som helst politiska ambitioner. Vi är helt enkelt intresserade av abortfrågan, vilket råkar vara ett mycket omdebatterat ämne inom denna vår professionsgren.

Nu till saken. Ylva Johansson (DN.se/debatt 18/4) tillskriver oss uppfattningen att en kvinna "ska inte själv få bestämma om hon vill och kan fullfölja en graviditet". Detta är en mycket märklig läsning av vår text. Så här skriver vi om de fall som vi menar ligger i en moralisk gråzon, vilka Socialstyrelsen i dag fattar beslut om: "I praktiken innebär vårt förslag att makt och ansvar förs över från samhället till den enskilda kvinnan. Om hennes situation faller under den tredje kategorin får hon själv besluta hur hon vill handla, utan att fråga sjukvården eller Socialstyrelsen om lov, men det är inte heller sjukvårdens skyldighet att tillhandahålla personal och resurser för att avbryta graviditeten i dessa fall."

Det är möjligt att Johansson inte håller med om detta, men notera att det förslag vi för fram ger den enskilda kvinnan MER att säga till om än om man i stället behåller lagen som den är skriven i dag. Hur kan det vara fel att ge mer makt till den enskilda kvinnan, Ylva Johansson?

Marcus Ohlströms replik (DN.se/debatt 18/4) är mindre osaklig och förtjänar en mer noggrann läsning. Nar det gäller analogin med klimatdiskussionen skulle nog många instämma att det vore fel om vi förstörde jorden så att bara ett litet antal människor kan leva i framtiden (även om de vore lyckliga). Ännu ej existerande individers intressen spelar roll i klimatfrågar, så varför tillåts inte dessa ännu ej existerande individers intressen spela roll i abortdebatten? Någon liten vikt borde de väl ha?

Notera att vi inte är emot abort. Vi vill inte begränsa kvinnors bestämmanderätt över sina egna kroppar. Vi menar, kort, att abort varken är rätt eller fel i vissa fall. Detta är inte ämnat att väcka särskilt starka känslor eller vara kontroversiellt. Redan accepteras ju att abort ibland är rätt, och ibland fel (till exempel en abort i 39:e veckan trots att barnet är fullt friskt och ingen fara för kvinnan föreligger). Det vi vänder oss emot är att det skulle finnas en tydlig gräns (en särskild vecka eller något annat kriterium) som separerar de moraliskt rätta aborterna från de moraliskt felaktiga. Så mellan de som är rätt och de som är fel tycker vi det är rimligt att beskriva aborter som varken rätt eller fel. Detta är vår ”tredje kategori”.

Vi säger ingenting om hur stor denna kategori är eller under vilka veckor den gäller. Vår poäng är strukturell, inte substantiell. Det är inte vår sak att fälla omdömen om när en abort är rätt, fel eller mittemellan. Vi kan bara uttala oss om att det finns rätt, fel och mittemellan – och denna moraliska struktur bör rimligen speglas i lagstiftningen. I de analogier som Ohlström nämner verkar den rimligaste slutsatsen vara att till exempel nödvärn inte är fel till någon grad, och att det därför bör förbli tillåtet precis som i dag.

Nicolas Espinoza
Martin Peterson