Upphovsrätten i dag borde reformeras till sitt ursprungliga syfte och bli en motor för kulturellt skapande och inte skapa artificiella barriärer till kulturell delaktighet. Inte heller bör lagen finnas till för att skydda trasiga affärsmodeller samtidigt som det ställer till problem för annat skapande.

När Pirate Bay-målet gick upp i tingsrätten var intresset enormt både nationellt och internationellt. Målet kommenterades livligt live på online, analyserades av media och på bloggar samt var ett givet samtalsämne för alla som hade intresse för nät, rätt, kommunikation och kultur. Målet handlar om ren kopiering men lagen och domen drabbar all produktion och delning av upphovsrättsligt skyddade produkter.

Publikintresset för hovrättens behandling var svalt. Den kändes som en dålig uppföljare där endast de riktigt inbitna fansen orkade följa med hela processen. Självklart är en hovrättsdom principiellt viktigt för dem som drabbas av de rättsliga konsekvenserna och för upphovsrättsindustrin, men saken i sig saknade relevans till de flesta nätmedborgares liv.

Människor är kulturella varelser. Att vara människa innebär att befinna sig i ett kulturellt sammanhang och deltagande. Upphovsrätten skapades för att öka skapande och spridande av kulturproduktion i samhället. Skaparen fick ett tidsbegränsat monopol på sitt verk – nyckeln var att monopolet var tidsbegränsat eftersom monopolet upphörde med största sannolikhet under upphovsmannens livstid.

Sedan dess har samhället genomgått en radikal teknisk utveckling som skapar ett samhälle i dag där fler än någonsin kan delta i skapandet av kultur. I dag handlar det inte om ett kulturellt underskott utan vi har ett överflöd av skapande. Men trots att förutsättningarna har förändrats sedan upphovsrätten skapades har vi förlängt de monopol som en gång gavs för att uppmuntra skapande.

Den tekniska infrastrukturen som vi har i dag gör fildelning oundviklig – detta syns i att den illegala fildelningen inte har minskat trots skärpt lagstiftning och fällande domar (källa: Svenskarna och Internet 2010). Det som lagen gör är att skapa en illusion av kontroll och motverkar skapande av användbara affärsmodeller. Samhället vill delta i kulturen, samhället har verktygen att delta men det finns en brist på affärsmodeller som tillhandahåller effektiva lösningar.

Trots att nätet bevisar att ekonomisk ersättning inte är en förutsättning för skapande, så envisas vi att skärpa det upphovsrättsliga regelverket. Ett litet exempel? För tio år sedan hade ingen trott att ett uppslagsverk kunde skapas utan ekonomisk ersättning – i dag är Wikipedia det största och mest använda uppslagsverket. Det skapas utan ekonomisk ersättning och är helt gratis att använda. Den upphovsrättsliga kris som påstås finnas i dag är inte en brist i kulturreglering utan en brist på fantasi i relation till affärsmodeller.

Om man ser tillhandahållande av upphovsrättsligt skyddat material som en marknadsplats kommer kunderna att välja det bästa av alla distributionsformer. Just nu är det tyvärr den illegala fildelningen som tillhandahåller den marknadsmässigt bästa lösningen. Det som krävs är ett legalt alternativ som tillfredsställer användarnas behov. När en sådana implementeras möts de av stor acceptans, som exempelvis kan ses i applikationer som iTunes och Spotify.

Vägen framåt är att blicka bakåt. Genom sänkta skyddstider och ökade möjligheter till privat kopiering, bearbetning och spridning kommer vi att uppleva en kulturexplosion som finns inbyggd i teknikens och människans potential. I stället för att tillhandahålla konstgjord andning för dödssjuka affärsmodeller skulle detta tvinga fram innovativa, marknadseffektiva lösningar.

Mathias Klang
forskare och lärare (fil dr) inom it-juridik vid institutionen för tillämpad infomationsteknologi på Göteborgs universitet
projektledare för Creative Commons i Sverige