DN Debatt

”Vidga public service-stödet till kvalitativa nyhetsmedier”

Bland ungdomar mellan 15 och 24 år har tidningsläsningen under tjugoårsperiod halverats från 66 till 35 procent, skriver Lars Engqvist.
Bland ungdomar mellan 15 och 24 år har tidningsläsningen under tjugoårsperiod halverats från 66 till 35 procent, skriver Lars Engqvist. Foto: JANERIK HENRIKSSON TT

Fel att begränsa. De största svenska medieföretagen vill begränsa public service och har tillsatt en egen utredning. I stället bör en annan väg prövas: Vidga public service- begreppet och inför ett offentligt stöd till kvalitativ nyhetsjournalistik oberoende av organisation och distributionsform, skriver förre SVT-ordföranden Lars Engqvist.

När några av våra allra största medieföretag nyligen redovisade motiven för att tillsätta en egen utredning om public service gavs dystra signaler om hur företagen ser på sina egna framtida utmaningar. De tycks tro att det är i en begränsning av public service som de kan finna lösningarna på sina problem. Sannolikt är det precis tvärtom. Det är istället i en utvidgning av public service-begreppet som framtiden för kvalitativ och oberoende journalistik bör sökas!

De moderna massmedierna och demokratin växte fram samtidigt och utvecklades parallellt i ett inbördes beroendeförhållande. Genom sin strävan efter sann nyhetsförmedling, kommentarer och debatt skapade massmedierna de gemensamma referenser som är det demokratiska samhällets förutsättningar. Detta beroendeförhållande gäller alltjämt.

Men mediemarknaden har inte varit bekymmersfri ur ett demokratiskt perspektiv. Journalistikens affärsidé – att mot betalning samla, granska, värdera och presentera nyheter – har under mer än ett sekel utvecklats tillsammans med de kommersiella aktörernas strävan att nå ut med sina annonser. Denna symbios mellan journalistik och kommersiella intressen har inom de flesta seriösa medieföretag tvingat fram en ständig, ofta konfliktladdad, vakthållning kring det journalistiska oberoendet.

Det största problemet med denna symbios har emellertid varit utvecklingen mot lokala tidningsmonopol. Tidningsdöden på 1950- talet, då antalet dagstidningar minskade med en tredjedel, kan i huvudsak förklaras av att det var annonsörernas val som avgjorde utvecklingen. Det var i ett försök att upprätthålla de återstående flertidningsmarknaderna som det statliga presstödet till andratidningar infördes 1971.

Det ökade stödet bör kunna finansieras genom att internationella aktörer som Google och Facebook tvingas följa samma skatteregler som svenska medieaktörer på den svenska reklammarknaden.

Nu står vi inför en alldeles ny situation. Med den nya informations- och kommunikationstekniken håller marknaden på att lösa upp den sekelgamla symbiosen mellan journalistiken och de kommersiella aktörerna. Webben erbjuder möjligheter för de kommersiella aktörerna att nå sina kunder i miljöer som inte har något med traditionell journalistik eller nyhetsbevakning att göra.

Företagens reklaminvesteringar flyttas nu snabbt över från de tryckta dagstidningarna till internet. Under de senaste åren har dagspressen varje år tappat mellan 8 och 10 procent av sina annonsintäkter. I år beräknas annonsintäkterna för tryckt dagspress, inklusive gratistidningarna, uppgå till 6,3 miljarder kronor. Det ska jämföras med att svenska företags reklaminvesteringar på internet beräknas uppgå till 12,5 miljarder!

Även tidningsläsningen minskar, dock inte så dramatiskt som dagspressens tryckta upplagor. Under en 20-årsperiod har andelen morgontidningsläsare minskat från 76 till 64 procent. Bland ungdomar mellan 15 och 24 år har den nästan halverats från 66 till 35 procent.

Läsarna flyttar till nätet. På webben kan de hämta berättelser, nöjen, spel och förströelse från hela världen. I de sociala nätverken kan de knyta nya kontakter och skapa nya relationer, men också ta del av nyheter och skvaller. Med personliga webbsidor kan alla bli sin egen redaktör, förmedla information och driva opinion.

Över 80 procent i åldersgruppen mellan 16 och 30 år använder Facebook varje vecka. I hela den vuxna befolkningen är det 57 procent.

Internets positiva betydelse kan knappast överdrivas. Men det är viktigt att också uppmärksamma dess problematiska sidor.

Till en del påminner utvecklingen på nätet om tiden före de stora dagstidningarnas genombrott och professionaliseringen av journalist-yrket. Nätkommunikationen styrs inte av några pressetiska regler eller journalistiska granskningsprinciper. Via sociala nätverk, bloggar och hemsidor, klick och delningar riskerar åter falska uppgifter, osanningar och rykten bli en betydande del av människors verklighetsbild.

Tidningsföretagen försöker finna sin plats i den digitala världen med öppen nyhetsservice på nätet, digitala upplagor av papperstidningarna och en mer efterfråge- och läsaranpassad digitala annonsering. Men det kommer att ta tid. Och det är högst osäkert hur det kommer att gå. Hittills har ökningen av antalet abonnenter på de digitala upplagorna inte vägt upp förlusten av abonnenter på papperstidningarna. Och de växande intäkterna för de digitala annonserna har inte på långa vägar kompenserat för förlusterna på papperstidningarnas annonsmarknad.

Tidningsföretagens akuta ekonomiska bekymmer riskerar att leda till fortsatta personalnedskärningar, inte minst på redaktionerna. Det innebär dessvärre att förutsättningarna för kvalitativ journalistik försämras ytterligare i en tid då den behövs mer än på många årtionden.

De stora mediekoncernernas långsiktiga perspektiv tycks vara inställt på att vinna ny mark på bekostnad av public service. Det är emellertid föga konstruktivt. Public service-företagen har byggt upp ett förtroende hos allmänheten, som inga andra medieföretag kan mäta sig med. Och även om det kan finnas skäl att ytterligare klargöra uppgifterna för public service, är det svårt att se att en beskärning av public service-företagens verksamhet på något avgörande sätt skulle lösa de problem som tidningsbranschen står inför.

Tidningsbranschen bör i stället ägna tid och kraft åt frågan hur redaktionellt arbete ska finansieras när den gamla symbiosen mellan journalistik och kommersiella aktörer är upplöst.

En väg som bör prövas är att vidga public service-begreppet och införa ett offentligt stöd till kvalitativ nyhetsjournalistik. Ett sådant stöd bör utgå oberoende av i vilken organisation och form journalistiken utvecklas och oavsett hur den redaktionella produkten distribueras. De krav som ska ställas på stödmottagaren är att det finns en ansvarig utgivare och att det redaktionella arbetet följer spelreglerna för press, radio och tv. Stödet bör beräknas på antalet tillsvidareanställda journalister med fastställda minimi- och maximibelopp, med ett möjligt tillägg för lokal redaktionell närvaro utanför utgivningsorten. Alla allmänna nyhetstidningar med en redovisad betald upplaga (på papper och/eller digitalt) på exempelvis 1 500 exemplar bör kunna söka stödet. Det utbetalda stödet ska aldrig överstiga de redovisade upplageintäkterna.

För att ett sådant ”public-service-stöd” till redaktionellt nyhetsarbete ska ha betydelse för den journalistiska utvecklingen krävs ytterligare resurser i samma storleksordning som det nuvarande presstödet. Det ökade stödet bör kunna finansieras genom att internationella aktörer som Google och Facebook tvingas följa samma skatteregler som svenska medieaktörer på den svenska reklammarknaden.

För att värna om den mångfald som ännu består inom dagspressen bör det nuvarande presstödet behållas under tiden som det nya ”public service-stödet” utvecklas.

Att så värna den oberoende och granskande journalistiken är att slå vakt om demokratin.

Läs mer. DN Debatt