DN Debatt

"Vilseledande och förledande om vindkraft"

Tre vindkrafts-VD:ar ger i en debattartikel i DN 5 september sken av att försvarsmaktens krav på vindkraftsfredat luftrum hindrar, försvårar och fördyrar utbyggnaden av vindkraft. De argument som de tre framför är dock på flera punkter ofullständiga och vilseledande, skriver Lars Dahllöf.

I två av de exempel som anges, och där försvarsmakten men också miljödomstolen sagt nej till vindkraftverk av flygsäkerhetsskäl, anges att utredningar visat att vindkraften inte inverkar på flyget. Men att dessa utredningar beställts och bekostats av de berörda vindkraftsbolagen anges inte!

De tre gör också en jämförelse mellan radiomaster och vindsnurror. Kan man flyga med de förstnämnda i området så skulle man kunna flyga också med vindsnurrorna där, menar vindkraftsdirektörerna. Det är att jämföra äpplen med päron. Sunda förnuftet säger att en enstaka fast mast inte är detsamma som 65 stycken 200 meter höga torn med snurrande vingar som stör ut flygradar och andra system.

De tre hävdar vidare att ”alla civila instanser” och ”övriga berörda” sagt OK till snurrorna i de två (landbaserade) av de tre omnämnda projekten. Men de närboende till de 65 snurrorna på Lunnekullen ( i näraliggande ) Fagersanna i Karlsborgs kommun har både protesterat och demonstrerat mot vindkraftsutbyggnaden. Det väljer de tre lämpligt nog att förtiga.

Lunnekullensnurrorna är projekterade för att ingen närboende ska drabbas av högre buller från snurrorna än 40 decibel. Det innebär ett kortaste avstånd till t ex bostadshus på 500 meter. Enligt de senaste rönen krävs dock ett avstånd på hela två kilometer mellan vindsnurror och bebyggelse för att inga olägenheter ska uppstås. I ett näraliggande vindkraftprojekt i Vikaskogen (avvisat av miljödomstolen men även det nu på regeringens bord), ett par mil från Lunnekullen och med samma tekniska projektör, visade det sig dessutom att mätvärdena manipulerats genom att felaktiga höjder och koordinater matas in i simulatorprogramvaran. När Nätverket Rädda Vikaskogen lät en oberoende expert granska projektörens uppgifter visade det sig att samtliga 20 fastigheter i närområdet skulle drabbas av otillåtet buller och 8 av de20 fastigheterna av otillåtna reflexer. Exploatören påstod i sin ansökan att inga fastigheter alls skulle drabbas av buller eller reflexer!

Skulle Lunnekullenprojektet ( och de planerade vindsnurrorna i Vikaskogen ) få OK, trots försvarsmaktens intressen och trots de närboendes protester, kan det, utom en olidlig boendesituation för de närboende, också innebära att ett hundratal arbetstillfällen relaterade till Karlsborgs militärflygfält försvinner från orten. Ett militärflygfält från vilket man inte kan flyga lär ju inte ha framtiden för sig.

Det är också värt att ta med i kalkylen. Liksom att behovet av vindsnurror inte alls är av den storleksordningen som tidigare sagts. De 20 TWh elenergi som regeringen angivit som mål för vindkraftsutbyggnaden kan, tack vara förbättrad teknik, uppnås med hälften så många vindkraftverk mot vad man tidigare beräknat, 2.000 i stället för 4.000.

Så just de här tre vindkraftsdirektörernas snurror kanske är helt överflödiga?

Lars Dahllöf

Nätverket Rädda Vikaskogen, Tibro-Karlsborg-Värmdö