Anna: Hej, Det finns en text i en sång som går så här; Now when we have found love, what are we going to do with it? Jag undrar; när man har gått igenom förälskelsen, gift sig, flyttat ihop och gett varandra alla kärleksbetygelser. Vad gör man då? Vi säger dagligen att vi älskar varandra. Och det gör vi, men det är bara ord. Vi är snälla mot varandra, lyssnar, gör saker tillsammans, hjälper varandra. MEN; Vad gör man egentligen med kärleken, när det inte finns något mer att göra? Man älskar varandra, men har gått igenom alla faser. Jag känner en viss tomhet.
Anita Malmros: Hej Anna! Våga känna på tomheten, berätta om den och våga leta efter vad som saknas. Du har ditt eget svar! Vi stannar ofta för tidigt och tror att någon annan ska ge oss det vi vill ha.Känslor av alla slag är en tillgång, våga visa dem. Varm hälsning Anita
Marie Gustavsso: Jag är en kvinna på 50 år som har haft svårt med relationer i hela mitt liv. För fyra månader sedan träffade jag en man som jag blev vädligt förälskad i. Nu börjar det kännas som att han vill dra sig ur och inte ha så mycket kontakt. Detta ger mig en otrolig ångest som jag inte vet hur jag ska hantera. Jag har ett väldigt stort behov av att bli bekräftad i en relation och vet att det har med min barndom att göra. Jag vet också att den här mannen kanske inte är den som passar mig bäst. Och ändå blir det så här. Jag klarar inte av att leva i ovisshet om vi kommer få en fungerande relation eller ej och vill helst veta det på en gång. Hur ska jag hantera dess känslor?
Anita Malmros: Hejsan! Du behöver känna på din ångest och stanna där. Du vet att det är gamla känslor och behov, så ditt lilla barn behöver bli bekräftat av dej! Varm hälsning
Drotten: Kan man vara kär i två personer samtidigt och ha sex med båda utan problem och svartsjuka.
Anita Malmros: Hej! Det kan bara varje individ själv ta ansvar över!
Anna N: Hej Anita! Ensam är inte alltid stark trots all frihet och oberoende det för med sig. De flesta människor letar efter kärlek trots att många misslyckas gång efter gång men inte ger upp hoppet i alla fall. Min fråga är vilka mekanismer som ligger bakom längtan till tvåsamhet och vad får människor att hoppas trots många misslyckanden? Tacksam för ditt svar! Mvh Anna
Anita Malmros: Vi vill dela livet m någon, vi är sociala varelser. Vågar vi bara möta oss själva så kan vi hela tiden växa och utvecklas. Det gör ibland ont. Något inom oss vet att det hela tiden finns möjligheter. Tyvärr har vi blivit fråntagna vår egen tillit och maktfullhet som små.
Maja: Jag har erfarenhet av ett längre förhållande (fyra år, till och från) med en kille som jag tolkade som rädd för att binda sig. I slutändan höll det inte, vi ville för olika saker med våra liv och ett förhållande. När jag nu har träffat en ny pojkvän är jag rädd för att samma sak ska hända igen, jag letar så att säga efter "varningar" på att inte heller min nya vill ha något seriöst och långvarigt (vi närmar oss 30 båda två). Några gånger har jag försökt pressa honom att säga om han menar allvar med mig eller ej, men det blir mest fånigt eftersom vi inte känt varandra så länge och knappt varit tillsammans ett halvår. Jag söker något slags måttstock: hur länge ska man ge ett förhållande "chansen" att utvecklas till något seriöst? Och finns det några råd att ge om när man bör gå om en kille velar ang. sin egen framtid och därmed förhållandet?
Anita Malmros: Du kan bara lyssna på dig själv och lita på dina känslor. Berätta om hur du känner och öva dig på att lyssna på din pojkvän. Det finns ju ingen mall att gå efter. Vi har så lätt att fastna i våra begränsningar istället för alla möjligheter. Lycka till!
Nisse: Min före detta fästmö och jag separerade före jul. För cirka två veckor sedan dog min mormor. När det hände var det riktigt jobbigt att vara ensam och jag skrev till henne att det var så. Inte en respons, ingenting. Hur kan man vara sådan efter åtta år tillsammans? Det är inte så att jag varit elak på något vis mot henne annat än att jag har väldigt svårt att uttrycka kärlek. Jag gör saker i stället, som t ex att hjälpa henne och hennes släkt och vänner, försöker ordna saker så det löper smidigt o.s.v. Jag känner mig som en riktigt skurk och att jag inte riktigt förtjänar det här. Det är svårt att acceptera. Vad kan jag göra för att gå vidare?
Anita Malmros: Hej NIsse! Det låter som att du behöver få sörja, har du någon som kan lyssna? Ibland behöver vi söka hjälp utifrån. Låter som att du har många känslor som behöver få bearbetas. Lycka till, du är värdefull.
Maria: Jag känner ofta att jag inte klarar av att dejta och vara "nyförälskad" eftersom det väcker så mycket ilska, ångest och frustration över all ovisshet som det innebär. Jag vill bara att det ska bli en stabil relation så att jag kan njuta och må bra av det. Men det går ju oftast inte att hoppa över den första fasen. Vad kan jag göra?
Anita Malmros: Hejsan! Du behöver våga känna det du gör! Du behöver lyssna på ditt lilla barn, som finns där inne i dig och har många mänskliga behov.
Therese: Varför är det så svårt i en relation att känna sig trygg, älskad och hållen? Jag hittade idag en sida på internet där man pojkvän skrivit att han var singel för bara några dagar sedan, varför gör det så ont i mig? Är det realistiska krav jag har på mig själv och vår relation? Hur vet man vad som är normalt och när man bara är krävande och svår i en relation? Med varma hälsningar, Therese.
Anita Malmros: Hej Therese! Inte konstigt att det gör ont. Vi vet bara själva var våra gränser går. Tyvärr har många av oss tappat bort kärleken till oss¨själva. Lita på vad du själv känner! Vill du ha ett sådant här förhåkkande? Allt gott t dej
Adde: Hej! Jag har alltid varit nyfiken och intresserad av att hjälpa mina kompisar med kärleksbekymmer. Hur blir man samtalsterapeut? Hur skiljer sig ditt arbete från en psykologs? Tack för din tid!
Anita Malmros: Hej! Jag har gått på Huma Nova och många andra program i personlig utveckling. Livet är en bra skola om vi vågar dela med oss av smärtan som också finns. Jag brukar säga att vi jobbar lite mer praktiskt.
Lotten: Hur kombinerar man att vara flickvän med att vara en självständig individ?
Anita Malmros: Hej! Du är en kvinna, en egen person, inte flickvän. Vad vill du identifiera dig med? Vad är din vilja och vad har du för behov? När mår du som bäst, hur ofta frågar du dig själv hur du vill ha det? Ha det så bra!
CJ: Hej, jag har dejtat flera killar/män men efter ett tag avfärdar jag dem alla, jag vet inte riktigt varför för det strider mot vad jag vill, jag vill hitta en partner, jag är less på singellivet även om det kan ha sina fördelar och jag vill ha ett förhållande. Hur skall jag göra och tänka för att få dejtandet till något mer seriöst och långvarigt? Känns bara som jag tappar intresse för och inte orkar engagera mig... Har varit singel i tre år och alla undrar varför och hur det kommer sig att jag inte är med någon, och jag med...
Anita Malmros: Hejsan! Vad väcker de upp när du avfärdar dem? Vad känner du? Du vet själv vad som hindrar, du behöver stanna upp i dig och undersöka dina behov. Lycka till
Linda: Som 35-åring och utan sällskap har jag hamnat i tron om att jag aldrig kommer att hitta någon att leva livet med. En del av mig har gett upp, en annan del har ännu inte gjort det. Livet har blivit en plåga när det enda som syns bland vänner är lycka och barn, barn barn. Jag är sist i raden och jag upplever allt oftare att tåget har gått och jag står kvar på stationen och att det inte kommer några fler tåg. Ingen förstår denna ensamhet. Jag har försökt att träffa någon i flera år, utan något resultat. Jag har tappat räkningen på hur många jag dejtat. De män jag velat träffa flera gånger svarar inte ens på tilltal efter en första träff. Hur ska jag tänka och agera för att lösa upp den här knuten?
Anita Malmros: Hejsan! Det kommer alltid nya tåg. Låter som att du känner mycket hopplöshet, det är bra att sörja och våga känna smärtan.Du kanske är arg också? När vi förtränger det vi känner så tar det energi och skapar negativa tankar! Lycka till
Solan: Hej! Jag är 37, singel sedan 6 år till och från. Det enda som är viktigt för mig de senaste åren är att träffa någon. Jag tror på 2-samhet och har hoppet kvar. Lyckas aldrig hitta rätt utan jag skrämmer bort killarna tror jag. Det lyser "jag vill ha familj" i min blick och det gör många män rädda... Jag är en stark, självständig, framgångsrik tjej och får också för mig att det skrämmer bort killarna. Jag känner att för varje misslyckad förbindelse så mår jag sämre. Jag behöver hjälp och har varit hos ett par terapeuter men jag tycker inte dom har varit bra... Jag skulle vilja ha tips på någon bra terapeut i Sthlms området. Tack... Solan
Anita Malmros: Hejsan! Hur är det för dej att männen blir rädda? Du kan bara jobba med det som väcks i dig. Hoppas att du har någon som kan kyssna på dig! Vi tror att någon annan kan lösa våra knutar och fylla våra behov. Våga berätta vad du ser, tänker och känner. Varma hälsningar
Chrissy: Hej! Det är hemskt att bli ensam när man är 59 år. Blir man deprimerad försvinner vännerna också och hur i hela världen får man nya väninnor? Man går inte direkt ut i denna åldern och där där med nätet passar inte mig...
Anita Malmros: Hejsan! Våga dig ut, det finns ju många olika platser att träffas på. Ge inte upp, sök hjälp!
vattuman: Hej! Jag är en kille på 24 år. Mitt problem är inte bara att jag ej har partner. Jag har egentligen inga kamrater heller. Jag förstår riktigt inte varför, men vet att jag delvis är en enstöring. (I mitt förflutna har jag varit mobboffer samt utfrst.) Många har sagt till mig att jag är trevlig, snäll, lätt att ha med att göra och det flyter på, när jag hjälper till eller samarbetar med någon. Ändå verkar (det känns så iallafall) folk undvika mig när det "kommer till kritan". Jag försöker allt som oftast att öppna upp mig, föra dialog och resonera med människor. Det är så tråkigt så jag ger snart upp hoppet om att finna partner och riktiga vänner. Vad är det som gör att vissa knappt behöver göra något för att få en vän eller (rentav) partner? För en annan ska det (nästan) hela tiden vara uppförsbacka. Tack på förhand!
Anita Malmros: Hejsan! Hur mycket tycker du om dig själv och lyssnar på vad du själv behöver. Låter som att du behöver bearbeta det som hände när du mobbades. Andra kan hjälpa dig och finnas för dig, du får också ha behov! Heja heja
Lena: Jag var gift i 25 år med en man som jag verkligen älskade.Alla råd om "hur man skapar ett bra äktenskap" tycker jag att jag (utan att ha läst dessa råd förrän allt gått i kras) försökte följa i denna relation . Han sa själv också många gånger att han kände att vi hörde ihop för evigt. Men sedan blev jag mycket överraskande väldigt bryskt dumpad, en kvinna som hade haft "flygspan" på honom när de båda gjorde tjänsteresor. Och då blev jag plötsligt inte värd någonting. Till saken hör att min man dog kort efter att vi skilt oss ( i en hjärtinfarkt). Den nya kvinnan sket fullständigt i våra barn, ville ha alla pengar tom förfalskade hans namn för att få gå på ett kalas ( gratisbiljetter till min man när han varit död i två månader). Jag såg denna kvinna som hastigast med en ny man (det gick fort för henne) och jag känner bara en stor sorg. Tycker att det talas för lite om vi som blir lämnade, mycket mer om alla som tar för sig- på andras bekostnad, Mvh
Anita Malmros: Hej! Låter som att du skulle behöva ge dig tid att tala med någon terapeut. Du säger att du känner sorg, jag tror det finns många andra känslor också! Berätta och prata du, du vet! Varm hälsning
Chrissy: Gur kommer man ur en negativ spiral? Ensamhet leder till ångest och depression, som i sin tur leder till ständiga tankar som är negativa. Det är inte "bara" att tänka possitivt, när man är ensam och utan jobb och partner och t o m vänner. Tacksam för svar. Har inte råd att gå till psykolog. Christina
Anita Malmros: Hej! Hoppas att du har någon som kan lyssna. Du behöver våga känna det du känner, tankar och känslor hör samman.!
Trollet: JAg har varit tillsammans med min man i 14 år. Har blivit kär i en annan men vet inte om jag ska stanna eller gå? Jag är seg som bara den och har det inte direkt dåligt i min nuva´rande relation, vi är aktiebolaget familjen. Men vi har inte så mkt att säga varandra när barnen är nedbäddade för kvällen. Tycker att jag är relations- och socialisationsmotorn och har tröttnat på det. När vet jag att det är dags att gå? Det kanske bara är en svacka? Jag har känt så här i snart 3 år. Jag kanske bara måste VILJa försöka älska honom igen? Hjääälp!
Anita Malmros: Hej! Våga känna, våga prata om det du känner och behöver. Vi har svårt att lyssna på varandra och tror ofta att vi vet vilka svar vi får. Det är ett jobb att utforska och jobba med vad som är vad.Ibland blandar vi ihop våra känslor med verkligheten.
Moderator: 10 minuter kvar av chatten nu!
Singel-homo: Hej hej. Jag undrar om du har märkt någon skillnad mellan hur det fungerar i hetrosexuella kontra homosexuella relationer. Jag som bög upplever att väldigt (extremt) många bögar är rädda att binda sig och att det finns väldigt många som mår dåligt över situationen och rädslan att aldrig finna en partner. Kanske hör ihop med att man hör till en mer utsatt grupp?
Anita Malmros: Det tror jag att det gör. Våga prata mer och stå upp för den du är! Det kanske är bra att få uttrycka rädslor och mötas i dem? Lycka till
Aneta Andersson: Hej! Jag har en annorlunda fråga. Jag skulle vilja komma i kontakt med Thomas Johansson, var kan jag hitta honom? //Aneta
Anita Malmros: Du hittar honom på nätet.
Anna E: Hej Jag har varit singel länge nu, och börjar att känna mig ensam. Trots att det vid ett liv fyllt med studier kan vara lättsamt att inte anpassa sig till någon. Jag har kontakt med mitt ex, (mitt livs kärlek, iaf vad jag tror) vi träffas ibland fortfarande trots att vi gjorde slut för flera år sedan. Vi bor långt ifrån varandra. Hur gör jag för att träffa någon ny? Tror han hämmar mig, fast jag inte vill att det ska påverka. Jag vet inte vad han vill senare, vet att han håller av mig, men inte hur mkt. Vi har ju båda träffat andra efter vårt förhållande. Om jag vet att han träffar någon annan kan det göra riktigt ont.
Anita Malmros: Bara du vet om du vill släppa honom, i så fall behöver du sörja och säga hejdå!
Nisse: Jag är tillsammans med en 26 år gammal tjej och själv är jag 37 år. Är det något konstigt med det? Finns det en norm/regel för hur stor ålderskillnaden få vara? Kan inte släppa det. Människor reagerar ganska mycket på det iaf...
Anita Malmros: Om det känns rätt för er, så är det det! Lita på+ din känsla, så får andra ta hand om sina känslor.
Emma: Hejsan! Vilka viktiga ingedienser tror du behöver finnas för att kärleken och förhållandet skall hålla?
Anita Malmros: Självkännedom och mod att våga kommunicera ärligt!
Wilma: Hej, min kille har barn och är ca 10 år äldre än jag. Jag har just studerat klart och ibland känner jag bara att jag vill dra ut i världen, samtidigt som jag älskar honom och vill vara med honom. Hur kan man få världarna att gå ihop? Känner mig ibland omogen, men vet att om några år kommer vi kanske vara på liknande nivå. Men där jag är nu är det svårt att se hur världarna kan gå ihop, trots att jag verkligen gillar honom! Hur ska jag tänka?
Anita Malmros: Känn vad som är viktigast för dej nu, det finns inga garantier i livet!
Anne: JAg tycker det är såsvårt att vetavilken nivå man skall lägga sig på när man är i början av en relation. Jag har lättför att vara för "på" samtidigt som jag vet att visar man för lite är inte det heller bra. Efter 4 år som singel vill jag verkligen ha en seriös relation. Tyvärr är det så många i min ålder (50) som har mycket i bagaget, mycket skall stämma.Har nu en man som jag gillar men jag har märkt att när jag nu har börjat svara på hans intresse så backar han lite. Det känns jättesårande. Hur skall jag agera?
Anita Malmros: Vi kan inte springa från vårt bagage av känslor och behov. Ömsesidighet och lyssnande leder långt
hasse welander: jag har förälskat mej i en kvinna på 73 år själv är jag 62 hur skall jag göra för att få kontakt med henne vågar inte ta kontakt
Anita Malmros: Du vågar!
Alorac: Hur får man sin pojkvän att förstå att han ska vara gosigare/ mer kärleksfull mot mig än vad han redan är? Asta
Anita Malmros: Ta första steget du och ge det du vill ha!
Moderator: Då avslutar vi chatten och tackar er som medverkat.