Christian: Hej, Jag har hållit på rätt mycket som aktiv idrottare och tränare och jobbat en hel del med positiva målbilder. Det finns intressanta likheter med en viss del i kbt och det jag beskrivit här. Bägge har visat på framgång. Men förutsättningarna när man börjar är ju normalt sett olika. kbt börjar normalt där en person känner en stark negativ känsla och jobbar upp den här känslan tills den kanske är i bästa fall svagt negativ eller neutral. Jobbar man inom idrotten jobbar man från neutral till starkt positiva känslor. Jag undrar - varför tycks man inte inom kbt lyckas komma så långt att någon kan få en stark positiv känsla i genomförandet då denne haft en starkt negativ känsla? Man tycks inte komma så högt på den positiva skalan. Har jag rätt i detta? Har du någon förklaring till detta? Borde man inte in teorin i alla fall kunna jobba sig från skräck inför stora sällskap till en fantasktisk talare (som gillar att prata)? Finns det sätt att träna på som skulle kunna öppna upp dessa möjligheter?
Giorgio Grossi: Hej, det handlar ju delvis om vilka populationer man arbetar med. Jobbar du med patienter kanske effekten blir annorlunda än om du arbetar med redan friska. Men det finns inget som säger att de metoder som används inom KBT inte kan användas för att uppnå stark positiv affekt snarare än att bara minska den negativa. GG
Viveka: Hej, Jag har ett problem med min pojkvan som jag har varit tillsammans med i 4 ar. Han ar alltid valdigt stressad inom hans arbete men kan inte hantera sin stress som alltid spelas ut i irritation eller ilska pa vem han nu moter i den stunden. Det ar vanligtvis mig, eftersom jag kommer hem tidigt. Han brukar bli arg pa mig for sma saker till ex; inte hangt upp tvatten ratt, lagat tillrackligt med mat etc. Vad som helst kan fa honom att bli efter arbetet vilket beror pa att han har otrolig stress inom sig. Han vet inte hur han ska hantera det och vill garna ha effektiva tips pa vad man kan gora sjalv for att inte bli arg. Det ar otroligt stressande for honom och minst sagt mig! Jag vet inte ens om jag kan hjalpa honom langre,jag tycker det ar nagot han maste gora sjalv.. Sa snalla ge mig praktiska tips hur man kan kontrollera sin stress som alltid leder till irritation eller ilska. Tack sa jattemycket. Viveka
Giorgio Grossi: Hej Viveka, det låter verkligen inte som en kul situation. Är din kille öppen för att gå i terapi? Faktum är att det är snudd på omöjligt att få någon annan att ändra sig och man behöver stöd. Jag tycker att du i första hand ska värna om dig själv och markera att du inte tål att behandlas hur som helst. Detta uppnår du inte via tjat utan genom att sätta gränser vänligt men bestämt. Principerna för hur detta görs kan du hitta i "Get your loved one sober" (Googla på den). Rekommenderar även"Tillsammans" av Anna Kåver och Åsa Nilsonne.
Karin: Hej, jag drabbades av utmattningssyndrom för fyra år sedan. Idag mår jag bra, jobbar osv, men är fortfarande extremt stresskänslig. Saker som inte stressade mig innan jag blev sjuk kan nu i dag ge mig - fortfarande- kraftiga stresssymtom som hjärtklappning i flera dagar, huvudvärk och kognitiva svårigheter. Det går över, men nu till frågan: Hur länge är kroppen påverkad av en stresskollaps, som ett utmattningssyndrom ju är?
Giorgio Grossi: Hej, de symtom du berättar om är väldigt vanliga efter en stressutmattning. Hur länge kroppen är stresskänslig vet ingen, men en hypotes är att stresskänsligheten hålls vid liv av att vi undviker allt som kan väcka den till liv. Kroppen har "lärt sig" att vissa situationer kan vara "farliga" och vill hålla sig ifrån dem. Knepet är att gradvis, i ytterst små steg, närma sig det som ger stressreaktioner ända tills man vänjer sig. OBS att man får ta det väldigt försiktigt och ha en rimlighet i det man gör. Inte satsa på att bli hyperaktiv, utan alltid kunna varva aktivitet med återhämtning. mvh GG
Anna: Hej! Jag har ett ganska stressigt jobb och känner ofta att jag inte hinner det jag ska, och samtidigt har jag en ganska stressande situation hemma från och till vilket gör att jag väldigt sällan känner mig avslappnad. Jag känner ofta att det jag gör inte duger och får heller inte så mycket respons av min arbetsgivare. Dessa faktorer har gjort att jag har väldigt svårt att slappna av och känner mig kroniskt stressad. Det har en avsevärd påverkan på min hälsa och det känns ganska hopplöst. Jag är med andra ord tacksam för råd!
Giorgio Grossi: Hej, det är lite svårt att ge specifika råd eftersom jag inte får veta exakt vad det är som gör dig stressad hemma och på jobbet. Försök att ta reda på vilka situationer som skapar din stress och se om det finns något du kan förändra. Kan du minska kraven alternativt öka dina möjligheter till inflytande, meningsfullhet och återhämtning? Finns det någon du behöver prata med, be om hjälp eller kanske sätta gränser mot? Din chef t ex kanske skulle behöva få höra om ditt behov av feedback och avlastning. Den tanke som du har som säger att du inte duger - vad grundar sig den i? Om du inte hinner med så kanske det handlar mest om brist på resurser i arbetet än om din "svaga karaktär". mvh GG
Emily: Hur kan stress under en längre period påverka kroppen rent fysiskt?
Giorgio Grossi: Högt blodtryck, diabetes, kroniska smärtor i rörelseorganen, nedsatt immunförsvar, sömnproblem, hjärt- och kärlproblem, psykisk ohälsa. För att nämna några. GG
carolina: Hej! Jag jobbar i en stressmiljö i IT-branchen som projektledare. Efter en lansering på ett projekt som varat i 4 månader låg jag sömnlös i 4 nätter- en ganska plågsam upplevelse, varför reagerar kroppen så?
Giorgio Grossi: Hej, låter verkligen inte kul. Kroppen varvar upp maximalt som ett svar på upplevd fara. Den fysiska och psykiska anspänningen gör det svårt att sova. Sömnlöshet är en vanlig konsekvens av stress.
E.L: Hej! Efter en sköldkörtelsjukdom har jag blivit väldigt känslig för stress - så fort nåt "hopar" sig blir jag helt låst. Svårt att sköta ett jobb för alla kräver ju ett visst mått av stresstålighet och jag tål absolut inget alls. Märker också av att jag, även då jag inte upplever direkt stress, har viss brain fog och svårt att följa en tankekedja vilket också försvårar saker för mig. Bristen på skärpa är ju ett stressmoment i sig, tillvaron blir kaotisk, jag oroar mig hela tiden för att ha missat nåt eller glömt nåt viktigt, folk blir irriterade när de måste upprepa sig osv. Det finns en teori om att man kan få uttröttade binjurar ("adrenal fatigue") av långvarig stress och att den sortens hormonell obalans kan vara anledningen till att man känner av t ex sköldkörtelsymtom (kort stubin, övervikt trots motion, dålig hörsel, håravfall mm) trots att labbvärdena säger att man har normala tyroxin och tsh-värden - det skulle alltså finnas nån sorts motstånd i cellerna mot att använda sköldkörtelhormonet ordentligt pga adrenal fatiguesyndromet. En undersökning kring allvarliga binjuresjukdomar som t ex Addisons visar ju inget och då säger vården att inget är fel. Men det ska visst finnas känsligare tester, (salivtest, urinprov) som visar dåligt funktion bättre? Nåt som heter HPA-axeln ska visst kunna bli "utbränd", alltså mätbart störd. Är det något som man kan få testat och behandlat? Såklart försöker man "stressa ner" själv och ändra tankemönster osv men det känns lite hopplöst när så mycket annat krånglar och man fungerar på halvfart. Man skulle behöva medicinsk hjälp för det är ett stort och trögrörligt system med många onda cirklar att bryta och varje gång man misslyckas med att "skärpa sig" och det blir rörigt slår ju stressen på igen. Att det "bara" är psykiskt och att jag ska motionera och tänka positivt köper jag inte längre för det var ju vårdens patentlösning innan jag, till sist, fick sköldkörteldiagnosen också. Var får man förutsättningslös testning?
Giorgio Grossi: Var man får förutsättningslös testning kan jag tyvärr ej svara på. jag håller också med dig om att ett glättigt "amerikanskt" positivt tänkande inte hjälper. Min hypotes är dock att du behöver träna dig i att närma dig de problematiska situationerna på ett annat sätt, nämligen gradvis och kontrollerat. Föreslår KBT. mvh GG
Mary: Hej, jag känner mig stressad på jobbet för att jag tar på mig för mycket. Och när jag väl tar på mig för mycket så får jag ansvar men inga befogenheter, vilket stressar ännu mer. Sedan är jag en perfektioniskt också. Så jag lägger ner alltför mycket tid på att jag ska bli nöjd. Kontentan är att jag ställer för höga krav på mig? Hur sänker jag kraven? Ge mig några bra tips som jag kan öva på. Tack.
Giorgio Grossi: Fråga dig vad ditt perfektionistiska beteende fyller för funktion. Skydda dig mot kritik? Känna att du duger? Att du blir omtyckt? Fråga dig om du vill leva ett liv som går ut på att ständigt undvika andras ogillande. Är det det som ska stå på din gravsten? "Här liggerXXX. Han/hon lyckades slippa undan andras ogillande genom att låtsas vara perfekt. Fråga dig sedan vad DU vill med ditt liv och lägg ditt krut på det. Rekommenderar "Sluta grubbla börja leva" av S. Hayes.
Caroline: Hej, jag undrar om olika typer av stress tär olika på kroppen? Ex. stress i form av att man måste springa till bussen, mycket att göra, alltid är sen etc - vi kan kalla det"fysiks stress" och sen stress i form av mer "psykisk karaktär", typ stress över att inte räcka till på jobbet, oroskänslor inför ett viktigt möte/arbetsuppgift, stress över sin kropp som man inte är nöjd med. Min massör säger att hon känner att jag har stress i min kropp, men får man olika symptom/kroppen reagerar olika av olika typer av stress? Om du förstår vad jag menar... TACK på förhand!
Giorgio Grossi: Njaaaa...det är väldigt väldigt svårt att separera kropp och psyke. Kanske att det du beskriver som psykisk stress (tankar om att inte duga osv) är mer kopplat till ältande och grubblerier medan just detta inte hinns med om man alltid är på språng. Men det finns studier som pekar på att det räcker med mental stress för att muskelspänningar, puls och blodtryck m m ska öka. mvh GG
Anna: Jag är fd doktorand som kämpar med "doktorandångesten". Jag vill gärna bli klar med avhandlingen, framförallt för att det skulle vara en sådan lättnad att slippa bära det på sina axlar, men alltid när jag ska sitta med det så bara låser det sig. Så har det varit hela tiden, även under doktorandperioden. Det är som att det är så mycket att gra att det känns omöjligt och då blir ingenting gjort. Jag försöker bryta ner det i små uppgifter och ta små steg i taget men det vill sig inte. Och så hittar jag på all världens bortförklaringar. Samtidigt avskyr jag att ha den här pressen på mig, och den blir jag ju inte av med förrän jag gör färdigt alternativt hoppar av på riktigt. Kan man tvinga sig att göra sådant som är tråkigt? Varför är det så svårt att motivera sig och komma igång? Jag kan ägna dagar åt att bara gå runt och ha dåligt samvete för att jag inte kommer igång. (Och så har jag ett heltidsjobb på det så det blir inte mycket tid kvar till vanlig fritid). Kan jag lura mig att tycka att det är roligt?
Giorgio Grossi: Hej, det kanske inte är meningen att du ska slutföra avhandlingen. Annars gäller det ju att visualisera målet klart och tydligt, bryta ner det i delmål, involvera de nära och kära och ge sig själv rejäla belöningar för varje litet steg i rätt riktning. Sedan är det bara att acceptera att lusten och inspirationen inte kommer av sig själva. Det gäller att ta det där första myrsteget...
Gunnel: Antingen jag har bråttom eller inte så försöker jag alltid spara tid, kanske en vana sedan stressigare tider i livet. Jag kan aldrig göra klar en sak i taget utan håller på med allting samtidigt och känner aldrig att jag gjort nåt ordentligt. har jag köpt nåt så "hinner" jag inte sätta in kvittot i en pärm utan lägger det bara nånstans. Och jag plockar ur diskmaskinen när jag pratar i telefon, försöker alltid vinna tid. Jag är stressad nästan jämt.
Giorgio Grossi: Oboy, du behöver träna dig i medveten närvaro. Testa Ola Schenströms bok "Mindfulness i vardagen". mvh GG
Hanna: Tycker du att det är nödvändigt att äta SSRI-preparat när man blir sjukskriven för en utmattningsdepression?
Giorgio Grossi: Beror på. Ibland är man så otroligt utmattad och nere att det är väldigt svårt att jobba effektivt med t ex psykoterapi. Då kan SSRI få en så pass mycket på fötter att man sedan kan sätta in andra insatser på ett effektivare sätt. mvh GG
carolina: Ja, vilka råd ger du för att på bästa sätt kunna återhämat sig från sådan långvarig stress. Motion lär vara bäst, men finns det ngt tankemönster som kan vara bra att använda sig av för att undivka att det sker igen?
Giorgio Grossi: Bäst är att lära sig ständigt varva aktivitet med återhämtning. Träna in motsvarigheten till Skalmans mat- och sovklocka. Ofta behöver man träna sociala färdigheter - säga ifrån. säga nej, be om hjälp osv. Viktigast är nog att ta reda på vad man egentligen vill med sitt liv och prioritera just detta. mvh GG
Moderator: 10 minuter kvar av chatten nu. Det har kommit otrolig mycket frågor och det finns ingen möjlighet att besvara alla tyvärr.
ella: Kan KBT verkligen komma åt de problem som ligger bakom att vi reagerar så olika på stress? Vi föds med olika temperament och läggningar för att inte tala om hur olika vårt bagage ser ut från vår uppväxt. Krävs det inte mer grundläggande analys och förståelse för att ändra sitt betteende?
Giorgio Grossi: Att KBT skulle vara en "ytlig" terapiform är en myt. Att på djupet förstå varför vi blivit som vi blivit hjälper oss inte att agera mer ändamålsenligt i nuet. Vi behöver göra det svåra jobb som går ut på att bryta med vårt "bagage" och börja tänka och agera annorlunda. Det är verkligen inte så enkelt eller ytligt som det låter.
Lovisa: Hej! Jag är i slutfasen av min doktorsavhandling och nu orkar jag inte längre: jag fixar inte att skriva det sista, vara en god mor till två små och fru till en stor. Jag har tappat fokus precis när jag borde (?) vara som mest fokuserad. Hur ska jag göra för att få mer energi och få tillbaka lusten att skriva? Som det är nu vill jag bara sova.
Giorgio Grossi: Hej, förmodligen behöver du sova. Det låter som om din livssituation inte bjuder på så mycket av återhämtning, vilket ju är en förutsättning för att ha ork och lust. Fråga dig hur du ska kunna planera för att varva dina olika åtaganden med vila och kanske lite skratt? Finns det någon som kan hjälpa? Någon du behöver sätta gränser mot? Finns det några andra plikter som kan vänta?
MJ: • Hej, jag har varit ganska stressad under en längre tid & galet stressad sista veckan. I förra veckan var jag supertrött & i tisdags kände jag mig lite konstigt över bröstet & i fredags fick jag lite ryckningar i vänstra bisepsmuskeln. Nu känner jag mig pigg efter att ha sovit & tagit det lugnt i helgen. Dock har jag märkt muskelryckningar i armmuskeln även i helgen. Kan det ha med stressen att göra? MJ
Giorgio Grossi: Kan säkerligen ha med det att göra. Men om du är orolig bör du kolla upp det hos doktorn. mvh GG
Tobias Mattsson: Hur ser märker man stress på en 5-åring
Giorgio Grossi: Gråter, mardrömmar, orolig, svårt att sova, rastlös, utåtagerande eventuellt kissar på sig, klagar på ont i magen m m
Lyxunge: Jag undrar hur jag ska hinna allt? Har inte tid att förklara allt nu. Tack för svar. Hejdå.
Giorgio Grossi: Du hinner inte förklara, med andra ord? ;)
Joakim: Hej, jag har svårt med att faktiskt göra saker. Förut var det bara hemma, allt från enkla saker som att lägga in tvätten i rätt lådor i stället för att ha allt hängande till att faktiskt köpa biljetten till resan jag planerat. de senaste ett till två åren har jag börjat märka av det på jobbet också. Startstreckorna blir enorma och kan ibland ta mer tid än utförandet. Jag har blivit sen med ett par projekt det senaste halvåret. Allt det här gör att jag är stressad jämt. Hur löser jag det här?
Giorgio Grossi: Fråga dig vad det är du försöker undvika med ditt uppskjutande.
Marika: Hej! Det var väldigt intressant att läsa om stresskänsligheten efter en uttmattningsdepression nedan! Jag är själv i samma situation och har samma funderingar kring denna efterhängsna stresskänslighet. En liten tilläggsfråga: Vet man om det faktiskt går att reparera det här problemet? Har man sett att det kan gå att jobba bort/läka problemet, eller är det något som man kan bli tvungen att leva med?
Giorgio Grossi: Hej, det vet man inte säkert för den typen av forskning saknas såvitt jag vet. Det är dock min erfarenhet att ett mycket gradvist närmande gör att man blir bättre och bättre.
Moderator: Då är klockan 14.00 och vi avslutar nu chatten. Tack till alla som medverkat!
Lessi: Hej! Min mamma är väldigt stressad pga av sitt arbete och jag undrar vad man kan göra åt det. Hon måste lära sig att säga nej till fler uppdrag när hon inte har tid, delegera mer och släppa kontrollen för att kunna låta hennes kollegor ta mer ansvar. Hon måste sluta vara en perfektionist. Vad skulle hjälpa henne - prata med en terapeut/psykolog, en personlig coach eller lära sig om mindfulness? Vad rekommenderar du?
Giorgio Grossi: En KBT-terapeut, alla gånger. Nu är ju jag lite partisk, men ändå. Maria Färm har skrivit en bok som heter "KBT-akuten" och som handlar om perfektionism och så. Det gör även min bok "Hantera din stress med KBT"