- Det är klart att vi var spända. Skulle vår energilösning fungera när kylan satte in? I dag drar jag mig inte för att rekommendera andra att följa efter, säger Lena Sjöstrand.
Sonen Lukas leker på golvet, medan minstingen Viktor jollrar i babystolen vid köksbordet. Det är hemtrevligt i det ljusa vardagsrummet. På andra sidan av de stora fönstren mot söder breder den frostiga gräsmattan ut sig.
Treglas i alla fönster och extremt god isolering gör radhuset till en riktig termos. Mer än 80 procent av värmen i den luft som ventileras ut återvinns för att värma upp frisk luft som sugs in i husen. Därmed behövs ingen traditionell uppvärmning. Hushållsmaskinerna, innerbelysningen och de boendes egen kroppsvärme ger en lägsta inomhustemperatur på 19 grader även om det är 20 grader kallt utomhus. Solfångare på taket ordnar varmvatten på sommaren. Mörka vinterdagar hjälper en elpatron till.
Energiåtgången beräknades vid inflyttningen till mellan 5.000 och 6.000 kilowattimmar per år och hushåll. Men grannarna i Lindås park ligger högre.
- Genomsnittet ligger något över 7.000 kilowattimmar. Men energiförbrukningen är högre så här i början när betongplattan inte torkat helt. På sikt ska vi ned till mellan 6.000 och 7.000 kilowattimmar, hoppas Håkan Abrahamsson, ordförande i bostadsrättsföreningen.
En genomsnittlig svensk villa på 120 kvadratmeter förbrukar cirka 25.000 kilowattimmar per år.
Lena och Thomas Sjöstrand är energivärstingarna på området och förbrukar 10.000 kilowattimmar per år. Det är klart lägre än i ett traditionellt radhus av samma storlek men ändå i topp i Lindås.
- Jag gillar ett skönt bad. Därför installerade vi badkar i stället för dusch. Det drar självklart mer elström. Och så vill jag ha varmt inne - gärna 22 grader. Därför har vi kompletterat med två mindre elelement, förklarar frun i huset.
Paret Sjöstrand kan nu summera ett par sommar- och vintersäsonger i Lindås:
Under heta sommardagar förvandlas inte "termoshuset" till en bastu. Ett stort takfönster hålls öppet, vilket ger svalkande luftcirkulation i hela byggnaden.
Under kalla vinterdagar är det skönt med tofflor och morgonrock när frukostkaffet lagas. Men när köksmaskinerna startats och ett par ljus tänts på frukostbordet kommer den goda värmen snabbt.
Lite planering krävs dock när familjen är hemifrån under lång tid:
- Vi var borta under långhelgerna i vinter. Då hade rumstemperaturen sjunkit till 15-16 grader när vi återvände. Men efter ett par timmar blev det varmt. Effektivast är att köra i gång tvätten och torktumlaren. Då stiger temperaturen raskt.
- Vill man komma hem till ett varmt hus är det klokast att be grannen sätta på en värmefläkt ett par timmar i förväg, summerar Lena Sjöstrand.
Det är egentligen enda olägenheten. Radhusägarna i Lindås tycker inte att det är mycket att orda om.
Deras erfarenheter gläder arkitekten Hans Eek, initiativtagare till projektet. Han är inte förvånad men ändå lättad över att signalerna från Billdal är så positiva.
- Nu gäller det att byggbranschen går vidare. Så här byggs det redan på kontinenten - i Tyskland har ett tusental bostäder uppförts enligt liknande principer. Vår byggindustri halkar efter på grund av bristande kompetens, menar Eek.
På den punkten får han emellertid lugnande besked av Bertil Riggnäs, vd i kommunala Egnahemsbolaget, det företag som vågade satsa på Lindåsprojektet.
- Branschen följer projektet noga. Konkurrenterna vill ha visshet om att det fungerar i vårt klimat innan de följer efter. Nu när två vintrar förflutit utan problem kommer många att satsa på snarlika lösningar.
Bertil Riggnäs kände för egen del störst oro för eventuella hälsorisker. Från de boende kommer emellertid inga signaler om mögelangrepp eller allergier.
- Vi var extremt noga när vi byggde radhusen i Lindås. Ingen fukt fick bli kvar innanför de täta väggarna.
Ska man inte alltid undvika det?
- Självklart, men i Lindåshusen testade vi varenda regel med fuktmätare. Så noggrann brukar man inte vara.