Ritanparken i centrala Peking är utsedd till protestområde under OS av kinesiska myndigheter. Men här är sömnigt lugnt som i vilken vackert grönskande och övervakad park som helst i en enpartistat. Starkaste ljudet kommer från en badmintonboll som träffar en racket.
En man sover fridfullt på en bänk, men väcks av okänd anledning av vakter som kommenderar upp honom i sittande ställning. Fler tecken på aktion finns inte i en av de tre parker som Peking avdelat som särskilda protestzoner under OS.
En man som kommer till parken varje dag för att flyga sin drake har läst i tidningen att demonstranter är välkomna till parken för att protestera.
Vad skulle det kunna vara för protester? frågar jag.
Han ber mig ta över draken och visar hur den ska flygas genom att placera mina händer på rätt ställen.
- Jag vet inte, säger han. Vad skulle det vara för protester?
En säkerhetsvakt i parken har inte hört talas om att någon demonstration ägt rum. Han känner inte till att någon protest är aktuell över huvud taget.
Det är som det ska vara, om man får tro myndigheterna som hittills inte gett tillstånd till någon demonstration. En pensionerad läkare från Suzhou har skickats hem sedan hon velat göra sig till ombud för några affärsmän som är inblandade i en marktvist med lokala politiker. En anti-japansk grupp har också sökt tillstånd, men fått nej.
Hade det varit tidigt på morgonen hade kanske hundar gett skall i protest mot något. Nu är det stilla - ju lugnare, desto bättre, tycker säkerhetsmyndigheterna - men kanske kommer några enstaka demonstrationer att tillåtas, tror Human Rights Watch i Hongkong.
Mannen med draken kommer inte på något brinnande ämne som kan utlösa protester, men att alla i Kina skulle vara av exakt samma mening i alla frågor skulle kanske verka konstigt inför omvärlden.
Internationella människorättsorganisationer har i alla fall ingen tanke på att söka tillstånd. De avfärdar protestområdena i Ritanparken, Världsparken och Svarta Bambuparken som ett pr-trick. Zonerna har enligt dem tillkommit för att skapa det felaktiga intrycket av öppenhet under OS.
På en skylt vid ingången till parken framgår tydligt att området är videobevakat, vilket gör det lätt att identifiera eventuella demonstranter.
Enligt lag har kineserna rätt att demonstrera men i själva verket äger få protester rum utan att ha sanktionerats av myndigheter, och detta sker sällan.
För tre år sedan tilläts en demonstration mot Japan. Det skedde då Japan ville bli permanent medlem av FN:s säkerhetsråd, vilket inte låg i Kinas intresse. Det slutade med att demonstranter kastade sten mot Japans ambassad medan polisen stod med armarna i kors.
En annan demonstration fick hållas efter att USA av misstag bombat den kinesiska ambassaden i Belgrad 1999. Annars är det sällsynt.