Senast Slobodan Milosevic flög med helikopter var i juni förra året, på dagen tolv år efter triumfmanifestationen i Kosovo, men nu med händerna fängslade på ryggen, på väg till en anonym cell i ett häkte i Haag i Nederländerna. På tisdag morgon klockan 9.30 inleds ett nytt kapitel i Slobodan Milosevics liv när han tar plats på de åtalades lätt upphöjda estrad i rättssal 1 i FN:s krigsförbrytartribunal i Haag.

Krigen i det forna Jugoslavien under 1990-talet flyttar till ett nytt slagfält när rättegången mot Milosevic tar sin början; efter fyra blodiga krig, 200.000 döda och miljoner fördrivna, torterade och våldtagna, är det dags att placera det högsta ansvaret för ett årtionde av folkmord och brott mot mänskligheten.

Rättegången mot Milosevic, som kan pågå i upp till två år, blir den mest betydelsefulla krigsförbrytarrättegången sedan nazistledarna åtalades i Nürnberg.

Rättegången mot Slobodan Milosevic handlar inte om ansvaret för själva krigen i Jugoslavien. Milosevic är däremot åtalad för att tillsammans med ett antal medsammansvurna i den serbiska stats- och militärledningen medvetet ha planerat en enorm kampanj av krigsförbrytelser mot Jugoslaviens andra folkgrupper.

Bakom brotten under krigen i Bosnien, Kroatien och Kosovo låg en "gemensam strategi och planering", påstår tribunalens åklagare Carla Del Ponte. Milosevic "planerade, anstiftade, beordrade, begick eller på annat sätt bistod och underblåste planeringen, förberedelserna eller verkställandet" av brotten, skriver åklagaren i de tre åtalen. Först i andra hand är Milosevic åtalad för det indirekta brott som brukar kallas "befälsansvar", alltså ansvaret för att inte ha hindrat eller bestraffat brott som begåtts underlydande.

Slobodan Milosevic är åtalad för alla de fyra brottskategorierna i tribunalens reglemente: folkmord (i Bosnien), brott mot mänskligheten, svåra brott mot de fyra Genèvekonventionerna från 1949 (i Bosnien och Kroatien) och krigsförbrytelser.

De tre åtalen innehåller nästan 70 åtalspunkter, där en lång rad av de mest upprörande händelserna under krigen i det tidigare Jugoslavien räknas upp. Där finns, bland många andra, massmordet i Srebrenica, granaterna mot marknadsplatser, brödköer, lekande barn och folkfester i Sarajevo och Tuzla, tortyr och mord i koncentrationsläger, våldtäktskampanjerna i Bosnien, deportation och massavrättningar i Kosovo.

Carla Del Ponte har tagit på sig en stor uppgift när hon och hennes team av åtta åklagare ska försöka bevisa Slobodan Milosevics direkta ansvar eller medansvar för brotten och det är många som undrar om hon ska lyckas. Åklagaren måste till exempel bevisa att Milosevic "de facto" var befälhavare över den jugoslaviska armén och de paramilitära milisförbanden som opererade i Kosovo, Bosnien och Kroatien.

Det räcker inte att "alla vet" att det var Milosevic som var befälhavare; det krävs också bevis. Milosevics namnteckning finns knappast på något besvärande dokument, lika lite som det var möjligt för åklagarna i Nürnberg att finna Hitlers eller Görings signerade order att utrota Europas judar.

Till mycket stor del vilar åtalet och rättegången på vittnesmål, av offren själva, av militära och kriminaltekniska experter, av militärer som tjänstgjorde i FN-styrkorna, av diplomater och politiker. Bara för Kosovoåtalet, som inleder rättegången, har åklagaren fått tillstånd att höra 90 vittnen, men minst lika många kommer att följa för vartdera av de två andra åtalen.

Ett stort antal vittnen är så kallade skyddade vittnen, vilket betyder att de vittnar bakom en nedfälld persienn och utan att få sitt namn offentliggjort. Men de skyddade vittnena är inte anonyma för Milosevic; han har rätt att få veta deras namn och han kan möta deras blick i rättssalen. Den största nyfikenheten kretsar kring ett 20-tal "insiders" bland vittnena, vars namn ännu inte är offentliggjorda.

Ingenting kittlar fantasin så mycket som att världen nu kanske ska få se några av Milosevics hantlangare i vittnesbåset, personer som i ett årtionde bugade och lydde order utan att ifrågasätta sin chefs beslut. Den tidigare bosnienserbiska presidenten Biljana Plavsic, som själv är åtalad för folkmord men frigiven i väntan på rättegång, är ett "kronvittne" på högsta nivå som många väntar ska sätta sig i vittnesbåset för att peka ut Milosevic (och kanske få ett lättare straff som belöning).

En annan person som det spekuleras mycket om är Borisav Jovic, som är tidigare jugoslavisk president och nära medarbetare till Milosevic, men som kastades ut ur den inre cirkeln redan 1995. Jovic har skrivit en bok där han direkt anklagar Milosevic för att ha planerat krigen i Kroatien och Bosnien. Annat bevismaterial kan komma från dokument som Nato har beslagtagit i Bosnien, från dokumentation som den nya regimen i Serbien har lämnat ut till tribunalen och från västliga underrättelseorganisationer, till exempel CIA.

Åklagaren har ännu inte visat sin hand när det gäller "pappersspåret", men om det till exempel finns dokument som bevisar att den serbiska säkerhetstjänstens avdelning för speciella operationer (JSO, Jednica za Specialne Operacije, ofta kallad "Frenkis pojkar" efter sin beryktade chef Frenki Simatovic) var direkt inblandad i operationer i Kosovo eller Bosnien, så kan det bli mycket besvärande för Milosevic.

Slobodan Milosevic har inte utsett en officiell försvarare, även om han får råd av en informell kommitté av serbiska och internationella jurister, där det främsta namnet är Ramsey Clark, som var justitieminister i USA under Lyndon Johnson på 1960-talet. Milosevic har rätt att försvara sig själv och kommer säkert att utnyttja sin talartid i domstolen till ett motanfall mot Västeuropa och USA. Mirko Klarin, en serbisk journalist som bevakar tribunalen för det brittiska nyhetsbrevet "Tribunal Update", säger att Milosevic kommer att försöka "dra Nato inför rätta".

- Milosevics strategi är att försöka förvandla rättegången till en rättegång mot Nato och särskilt mot Clintonregeringen, säger Mirko Klarin.

Milosevics rådgivare har redan antytt att han vill kalla Bill Clinton, Tony Blair och Madeleine Albright som vittnen, men det är en tom gest som knappast kommer att bli verklighet. Domstolen har rätt att kräva att den åtalade motiverar varför ett vittne är relevant för fallet och det är osannolikt att de tre domarna går med på att ovidkommande politiker kallas till vittnesbåset.

En märklig detalj som gör att rättegången kan dra ut ytterligare på tiden är de tre "amici curiae", "vänner till domstolen", som domstolen har utsett till att biträda Milosevic. Deras uppgift är inte att ersätta de försvarare som Milosevic har vägrat att utse. De tre "amici" ska i stället tillvarata Milosevics intressen, till exempel genom att korsförhöra vittnen och kontrollera att processen följer reglerna.

De får inte sitta på försvarsadvokaternas tomma platser i rättssalen men har fått ett eget bord vid sidan av Milosevics plats. Milosevic själv har vägrat att möta de tre advokaterna; "Jag vill inte ha något att göra med 'vänner till domstolen'", har han sagt.

- Det är en stor utmaning för domarna att tillämpa reglerna så att Milosevic får en rättvis rättegång, säger Richard Dicker som är chefsjurist på Human Rights Watch, den ledande amerikanska organisationen för mänskliga rättigheter.

- Men även om rättegången mot Milosevic är ett stort steg framåt, så saknas fortfarande ledande serbiska åtalade i domstolen. Rättvisa är inte skipad förrän Radovan Karadzic och Ratko Mladic också grips och förs till Haag, säger Richard Dicker.