Sex mysterier i etern, hösten 2006..
Radiomysterier har drabbat mig i veckan. Jag hör röster,
men vet inte vem de talar till.
Mysterium nummer ett: Som en i målgruppen borde jag vara klistrad vid "Föräldrarna" i P 1, men något gör att tankarna går åt ett annat håll. Det känns symtomatiskt att signaturmelodin är hämtad från en låt av ett polskt klezmerband. Inget ont om musikgenren, men vad har det anslaget att göra med föräldraskap 2006? Vilken ton, vilket tilltal vill man ha? Vem är programmet till för?
Mysterium nummer två: Läsvärda mediegranskarsajten Quick Response skriver om SR P 4 Malmös projekt att ha två "ambassadörer" anställda under sommaren. Dessa har haft till uppgift att stå på en liten scen utanför en stormarknad i problemstämplade förorten Rosengård - där SR har svårt att nå lyssnarna - och informera om Sveriges Radio. Samtidigt har P 4 direktsänt sitt sommarprogram "Solklart", med gäster från området.
Det intressanta är dock att de två ambassadörerna menar att det inte är brist på information som gör att många i Rosengård väljer bort att lyssna på SR. Till de vanligaste förklaringarna de fått av folk de pratat med under sommaren är att "det pratas för snabbt i radio och att speciellt nyheterna är svåra att förstå".
Låter mer som det finns ett problem kring tja, ton och tilltal, än att SR kampanjat för dåligt. Men tänkandet ("Va, sviker publiken oss? De kan inte ha förstått hur bra vi är") är långtifrån unikt. Det är kortsiktigt behagligare än att på allvar förändra sin basverksamhet.
Häromveckan (16/9) berörde jag att Ekots kvartifemsändning lyfts ut från P 3. Kanalens lyssnare sägs efterfråga nyheter av annan typ. Här är mysterium nummer tre: Varför har Ekot inte försökt ändra på det som finns? Än dunklare blev det när beslutet kritiserades av tunga SR-medarbetare på DN Debatt i helgen (23/9): " de ungas intresse för världen måste tas på stort allvar och inte minst de människor med invandrarbakgrund som söker sig till just dessa ämnen. Att möta deras behov är en utmaning vi är beredda att ta." Men har SR-folket inte haft hur många år som helst på sig att göra just det?
Se där: mysterium nummer fyra.
Och i tidningen Fokus lovordar SR:s programdirektör Eva Blomquist satsningen på en ny kanal riktad till unga kvinnor. Dessa uppges vilja ha "mjukare" musik än den som finns i P 3.
Jag ser ett femte mysterium i att man inte utvecklar det urstarka varumärket, utan i stället startar en ny kanal vid sidan av. Och har det bara med musiken att göra? Till exempel humorprogrammen i P 3, borträknat "Roll on", är tungt grabbiga hållpunkter i tablån. Vems är tonen och tilltalet?
FÖR ÖVRIGT . . .
. . . ett sjätte och sista mysterium: Programledaren Özz Nüjen lämnar P 3. I branschtidningen Dagens Media kritiserar han SR för att mer och mer låta som reklamradion. Men varför går då Nüjen själv över till den kommersiella kanalen The Voice?