Är det till radion framtidens lyssnare kommer att söka sig för att få nyheter? Och vem vinner i så fall matchen om publiken? En del i den förändring av Sveriges Radios utbud som debatterats under hösten är att Ekots nyheter försvinner från P 3. Sannolikt ersätts de av fler sändningar från P 3:s egen nyhetsredaktion som i dag har tre sändningar per dag, en längre vid 12 och två kortare under eftermiddagen.

Den givna nyhetsströmmen tycks svår att kliva bort från. Men språket är mindre formellt i P 3 Nyheter än i Ekot, urvalet och perspektivet delvis faktiskt ett annat. När Ekot väljer att berätta om att Storbritannien vill begränsa rätten att arbeta fritt för folk från Rumänien och Bulgarien när dessa länder blir EU-medlemmar, tar P 3:s nyheter upp att Sverigedemokraterna vill stoppa möjligheten till lediga dagar i skolan för högtider som inte hör till kristendomen.

Rätt eller fel val av bevakning? Det viktiga är nog att skillnaden finns.

Förr var journalistik ett yrke och ett upphöjt skrå. I dag är det något vem som helst kan utöva i såväl talad som skriven form - och ifrågasätta. Vad som är kvalitet kan man alltid diskutera, men det har rent tekniskt aldrig varit lättare att göra en radiosändning modell 1 A, det har aldrig varit billigare att producera, det har aldrig funnits så många personer med medie­utbildning i ryggen.

Med de möjligheterna skulle man kunna tänka sig att kommersiella radio­stationer såg chansen att göra nyheter av annan karaktär. Kvällstidningen Expressen levererar nyheter till bland andra Mix Megapol-nätverket, som nu finns över större delen av landet. Det är habila, mycket kortfattade och raka bulletiner - och man har ju faktiskt lyckats konkurrera ut TT som leverantör av radionyheter i de kommersiella kanalerna. Men det är svårt att se att Expressens nyhetssändningar blir det som får framtidens lyssnare att se radion som sin nyhetsförmedlare nummer ett.

Det råder (tyvärr) heller ingen tvekan vem som fortsatt anses ha tyngd i bruset. I P 3:s nyheter anlitades Ekots Fredrik Furtenbach att kommentera de nya ministrarna på tisdagen. I Expressens radionyheter konsulterades tidningens politikskribent Anders Jonsson. Tiderna, tekniken och utbudet må förändras, men de grundläggande strukturerna finns kvar.

FÖR ÖVRIGT . . .
. . . visar undersökningsföretaget Sifo Medias siffror att tidigare års ökning för webbradiolyssning mattas av. 12 procent av svenskarna lyssnar på webbradio någon gång under veckan. SR:s webb är ambitiös men används i hög grad för efterhandslyssning och som skyltfönster för de traditionella FM-kanalerna. Privatkanalernas ambitioner inskränker sig ofta till bloggar-med-kort-på-folk-som-varit-i-studion. Ska man få upp farten måste nog radioaktörerna göra mer av möjligheterna.