Radions sommarsatsning med utrikeskorrespondenter som vikarierande pratshowartister har varit underhållning på hög nivå lärorikt, intressant och ofta både roligt och allvarligt. Varje vecka en ny korrespondent och ett nytt land eller en ny världsdel i fokus. Nya röster och språk och inte minst nya komplexa frågeställningar, infallsvinklar och berättelser.

Sist ut var Vincent Dahlbäck som nu i veckan presenterade delar av sitt stora bevakningsområde Afrika. Varsamt inledde han med ett program om svårigheterna med att rapportera från krigs- och katastrofhärjade områden där människor lider nöd och där behovet av hjälp ter sig oöverskådligt.

Kan man arbeta under sådana förhållanden utan att förhärdas? Och har man rätt att över huvud taget vistas på dessa platser? Hans berättelse om att han inte kan glömma att han en gång lämnade en skadad man för att hålla en deadline vittnade om en evig inre brottningsmatch med journalistikens svåraste frågor. Ett tvivel som han inte verkade dela med den inbjudne gästen, fotografen Jens Assur, som mer tveklöst sa sig vara stolt över sitt arbete även om det ofta tedde sig "tufft".

De svåra frågorna fick naturligtvis inga enkla svar i sändningen men resonemangen gav inblickar i utsända journalisters vardag och arbetsvillkor. Och under resten av veckan presenterades Afrika ur många andra synvinklar än de lidande och behövande. Sammantaget lyckades Vincent Dahlbäck, liksom övriga korrespondenter under sina respektive veckor, ge bilder och berättelser från världen som blev något utöver den vanliga nyhetsrapporteringen. Finalen hålls på tisdag på Södra teatern i Stockholm dit alla lyssnare är välkomna. Ett sammandrag sänds dagarna efter, på samma tid, 15.03. Därefter återvänder korrarna ut i världen och Lantz med kompani tar troligen tillbaka Radiohuset.

En annan sommarserie som också går mot final är "Sommar". Två av de få som fångade min koncentration i år var tisdagens Renata Chlumska och Magdi Abdelhadi från torsdagen. Äventyrare brukar inte intressera mig alls men berättelsen om den 439 dagar långa resan med kajak och cykel runt USA var fängslande. Renata Chlumska talade i presens men lugnt och lågmält och med få adjektiv. Effekten blev fascinerande och bedriften att ensam slita för att uppnå ett mål som hon själv hade satt upp, av ingen annan anledning än utmaningen och äventyret, framstod plötsligt lika mycket värd som många andra livsuppgifter. Och avsevärt mer spännande och dessutom avundsvärt fri.

BBC:s utrikeskommentator Magdi Abdelhadi gjorde likadant. Han talade osentimentalt om det han kan och gör och vill göra, om sina erfarenheter och åsikter. Hans program blev naturligtvis ett helt annat, men lika rättframt fascinerande, om den islamiska världen och den västerländska och om erfarenheten att leva med rötter och hjärta i flera länder.

FÖR ÖVRIGT ...
... borde Täppas Fogelberg sluta kalla dem som ringer in till "Ring P1" för "älskling".