Bilglasmästaren runt hörnet har bombat omgivningen med valaffischpastischer. Under ett stort porträtt lovar han att göra ett bra jobb med att byta rutorna på din kärra. Förvillande likt förebilderna.

Och snart tar jag hellre ett stenskott i vindrutan än fler val­löften i bilradion. Ju bredare nyhetsströmmen flyter i den politiska journalistiken, desto tristare blir det att flyta med. Ersättningsnivåer och skattelättnader på längden och tvären, utspel och köttben anpassade efter en dramaturgi där allt ska kunna mätas och jämföras i reda siffror.

Så vart jag ska gå för att få lite smisk på käften? Kanske till P 1, som ordnat styrkedemonstration under veckan. I kanalen rullar just nu satsningen "Välviljans apartheid", en temavecka om funktionshinder under uppmärksammade reportern Katarina Hahrs ledning. Ett stort antal program fram till och med i morgon, i princip inom de ordinarie tablåernas ramar.

Av det jag hunnit lyssna på har det mesta handlat om hur omedvetna och nonchalanta småbeslut i både privat och offentlig sektor blir till smärtsam och förnedrande politik i praktiken. Arbetslösheten bland funktionshindrade i Sverige är femtioprocentig, och man förtjänar att påminnas om att orsaken ligger i en strukturell diskriminering man själv är med och upprätthåller. I valtider behövs journalistik som inte godtar fantasin att politiken kan köpa sig bort från problem som i botten rör värderingar och människosyn. Skattesänkningar spelar sannolikt liten roll för den som får rätten till sitt föräldraskap ifrågasatt av myndigheter (från måndagens "Föräldrarna"). Bidragshöjningar är förmodligen oväsentliga för det barn som inte kan använda lekplatsen som inte är anpassad för funktionshindrade (från fredagens "Barnen").

P 1 är svårslaget när det på detta sätt riktar sina resurser mot stora frågor. Varumärkesbygge, typ.

I P 3 grillar "Frank" ordförandena i ungdomsförbunden. Sonja Schwarzenberger och Navid Modiri går rätt hårt fram med politikens gödkalvar, som understundom svajar. Programledarduon borrar sig ner i frågor om vad våra riksdagspartier egentligen står för, inte vad de erbjuder. Överraskande mycket ideologi, alltså.

Mitten av programmet är öppet för Nora Alawie med sin Politiska Klubb, ett forum där unga göteborgstjejer dissekerar allt från knark till integration. Det bryter definitivt av mot den gängse valbevakningen.

Frank har hunnit drygt halvvägs i raden av ungdomspolitiker, du kan höra de hittills sända på SR-webben. Det går att hitta udda röster att lägga i sitt eget val.

TILL SIST
gnällde jag på SR:s valwebb (eller snarare dess osynlighet) före sommaren. Numera har den fått växa sig stor och bli bättre marknadsförd på sr.se. Trevligt att med tiden få fel.