"Estonia"-katastrofen har behandlats av domstol i tre rättsprocesser, alla tvistemål. En process är i gång men har gått i stå. Inte i något fall har de anhöriga som drivit målen vunnit. Den enda brottmålsutredningen lades ned 1998.
Första målet gällde om svenska staten gjort fel när den beslutade att inte bärga omkomna från "Estonia". 1995 stämdes staten vid Stockholms tingsrätt av anhöriga som också krävde hjälp för att bärga döda och att övertäckningen av fartyget skulle avbrytas. Varken tingsrätt eller hovrätt gick på den linjen, och det gjorde inte heller Europakommissionen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg, där målet hamnade till sist.
Nästa process drevs av några anhöriga som vid Stockholms tingsrätt krävde skadestånd av rederiet Nordström & Thulin för att rederiet brustit i sjömanskap och därför vållat haveriet. De kunde driva målet därför att de aldrig skrev på uppgörelsen med det norska försäkringsbolaget Skuld. De över 1.600 anhöriga och överlevande som accepterade att vara med och dela på över 300 miljoner i ersättning skrev nämligen bort möjligheten att senare stämma rederiet.
I slutet av 1998 togs målet upp för prövning. Drygt ett år senare avslogs skadeståndskravet med hänvisning till sjölagen. Den lagen, från slutet av 1800-talet, ger mycket små möjligheter att få skadestånd vid sjöolyckor. Domen slogs senare fast av hovrätten och togs inte upp i Högsta domstolen.
1997 kom den svenska haverikommissionen med sin rapport som inte pekade ut någon som skyldig till katastrofen. Den brottmålsundersökning, som startat samma dag "Estonia" förliste, men vilat i avvaktan på haverirapporten, återupptogs.
Men några månader senare lade chefsåklagare Tomas Lindstrand ned förundersökningen. Han ansåg att det inte gick att bevisa att någon i besättningen begått brott eller varit straffbart oaktsam. Inte heller hos konstruktören, klassningssällskapet Bureau Veritas, eller hos de svenska och finländska sjöfartsmyndigheterna kunde åklagaren finna någon oaktsamhet som kunde leda till åtal.
Frågan om vem som bar skulden till att "Estonia" sjönk ska dock prövas i en domstol i Nanterres utanför Paris. Förberedelserna för processen mot tyska Meyervarvet och klassningssällskapet Bureau Veritas inleddes redan något år efter haveriet. Från början stämdes även svenska Sjöfartsverket, men verket slank ur på grund av så kallad statsrättslig immunitet; en utländsk domstol ska inte kunna sätta sig till doms över en förvaltningsmyndighet i ett annat land.
Processen i Frankrike avbröts när målet mot Nordström & Thulin pågick i Sverige. När det avgjordes definitivt för två år sedan återupptogs den franska processen, men den har hittills fastnat i procedurfrågor.
I potten ligger möjliga skadestånd på totalt flera hundra miljoner. Rättsskyddet i de anhörigas försäkringar och insamlade medel är den ekonomiska motor som driver advokaterna. Men de franska advokaterna har klagat på att försäkringsbolagen bantat räkningarna, och de har också sagt sig sakna tydliga instruktioner från de 944 anhöriga som egentligen driver målet som enskilda.
Den anhörigorganisation som var med och inledde processen har upphört. Den anhörigförening som startades för att fortsätta samordna de anhöriga har avpolletterat sin svenska advokat. Organisationen med cirka 330 medlemmar har nu direktkontakt med de franska advokaterna och hyser hopp om att processen ska fullföljas.