På stationen sitter en hord av zombies och väntar på tåget hem. De har inte fullt så skojigt nu som för åtta timmar sedan. Bara resident Hultsfredians, modell äldre, promenerar gatorna som vanligt, annars är allt dött. Söndag gånger valium.
Borta på festivalområdet pågår rivning av tälten och de allra bakfullaste artisterna tvingas morna sig. Jag vill passa på att ge shoutouts till alla funktionärer som städat festivalområdet så att det sett fräscht ut varje morgon, big up till de bajamaja-masters som så dedikerat fullgjort sitt uppdrag och mad props till hela arrangemanget som med hjälp av vädrets makter varit så bra. Senast Hultsfred såg regn var dagen före festivalstart och nu hänger det tungt i mörka moln över den döda staden igen. Festivalen har varat tre dagar, men känts som en vecka och uppbrottet blandat med vemod. Hur är det då för Rockparty-människorna? Snacka om post production anxiety. Vi skickar en tanke till festivalchefen JP och hela hans possee, snyter ut det sista av vårt festivaldammssvarta snor och rullar ut ur stan. Lycka till med 2007.
PS. Slagsmålsklubben rev taket av Teater-scenen i natt. Slutnumret med publiken på scenen - och Frej rockandes uppe på scenbordet med sin bärbara dator vid höften likt en gitarrgud - var kulmen på en extremt ösig konsert som kunde ha setts av många fler än de som sardinpackade lokalen. En missbedömning från festivalen kanske? En ledtråd under gårdagen var att fler festivalbesökare hade SMK-t-shirts på sig än Kent-diton. Utanför Teater-scenen, från klockan 01.30 till konsertens slut, rådde folkmobbskaos och extra säkerhetsvakter måste tillkallas. SMK skulle lätt ha kunnat fylla Atlantis.